Traditionalisten Julius Evola var en av de mest skarpögda civilisationskritikerna i vår tid, genom sina konstnärliga, ockulta och politiska aktiviteter visade han också hur man även idag kan leva ett traditionellt människoideal. I vår tid kritiseras inte sällan det teknologiska samhället, bland annat av anarko-primitivister. Denna kritik har ofta en stark koppling till egalitära och materialistiska perspektiv, samtidigt finns det en mer givande analys av relationen mellan teknologi och samhälle från höger (företrädd av bland annat Friedrich Georg Jünger och Oswald Spengler). En analys av det teknologiska samhället, med aristokratiska förtecken, ges av Evola i artikeln The Nature of Initiatic Knowledge. Evola skriver:

This is why the possibilities afforded by technology have a ”democratic” and even immoral character, like its corresponding knowledge: differences between individuals mean nothing to them. It is a power consisting of automatism, which belongs to everyone and to no one; a power that is not value, nor justice, which can make a person powerful without making him superior at the same time.

Den moderna teknologin är för Evola demokratisk, då den skänker den rena undermänniskan samma makt, och ofta samma destruktiva potential, som den skänker en vis eller upplyst individ. För Evola är det som räknas inte det materiella, en odisciplinerad och okunnig individ är fortfarande odisciplinerad och okunnig även när han eller hon har tillgång till en dator eller ett automatvapen. Den främsta skillnaden är att den bristande disciplinen och kunskapen då får en än mer negativ inverkan på omgivningen. Evola skriver därför:

We must acknowledge that man today, for all his knowledge of phenomena and though surrounded by his countless diabolical machines, is as miserable and lost as ever; spiritually, he is a worse barbarian than those whom he presumed to call by this name; he is increasingly conditioned rather than conditioning, and thus he is exposed to reactions in an interplay of irrational forces that ephemeralize the mirage of his exclusively material power and things. He is farther away from the path of self-realization than man was in any other civilization, because a surrogate of knowledge and power that one may well call diabolical replaces authentic knowledge and power in him.

Evolas analys av relationen mellan människa och teknik i det moderna samhället kan av den hugade utvecklas både i primitivistiska och arkeo-futuristiska riktningar. Å ena sidan kan man se den moderna teknologin som så diabolisk att den är oförenlig med ett sunt förhållningssätt både till en själv och till omvärlden (en sådan tolkning har, liksom mycket av anarko-primitivismen, inslag av historiematerialism). Å andra sidan kan man föreställa sig att mycket av dagens teknologi mycket väl skulle kunna förenas med en radikalt annorlunda antropologi och kosmologi, en tolkning som ligger nära den arkeo-futuristiska visionen.

Relaterat

Julius Evola – The Cinnabar Path
Julius Evola som grön anarkist?
Pentti Linkola – Can Life Survive?

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.