Tomislav Sunic klassiska studie Against Democracy and Equality – The European New Right har nyligen kommit ut i en ny utgåva. Den initierade och kunniga studien av den europeiska nya högern är värdefull i sin egen rätt, även förorden är en behållning. Dessa har bland annat skrivits av den paleokonservative Paul Gottfried och Alain de Benoist. Det förord som skrivits av David J. Stennett ställer också en viktig fråga. Den nya högern har ägnat betydande tid åt att analysera hur 1968-vänstern vann kulturell hegemoni i västvärlden. Dessa studier är av stort värde, och har bland annat introducerat Antonio Gramsci för en ny publik. Samtidigt är samhället i ständig förändring, och det är möjligt att den ”långa marsch genom institutionerna” 68-vänstern gjorde idag inte längre är möjlig eller ens relevant. I varje fall inte genom samma institutioner.

Stennett skriver:

The New Right, as a cultural diagnostician, has shown us things that need to be avoided, but it has failed to provide educational methods needed to achieve the ”right” cultural dominance. Intellectual battles today are waged on different fronts and they require a radically new school syllabus.

The world, as it currently stands, is controlled by money and the media. The New Right despises these two instruments of power, but unless it is willing to embrace them, it will fail. This does not mean, however, that the New Right’s efforts have been in vain. Its prolific authors have influenced and gained followers in many countries in Europe and North America. Should the New Right’s authors and its disciples quickly learn to master technology, including the virtually uninhibited Internet, and actively wield the power of finance capitalism, they will garner a much larger following and transfer the reins of power into their spheres of influence.

Oavsett om man fullt ut instämmer i hans slutsats, man kanske bedömer att det idag är viktigare med en militär karriär än insteg i en finanskapitalism som ändå snart kommer att kollapsa, ställer han en viktig fråga som var och en bör ta ställning till: vilka är idag de institutioner man som antiliberal bör vinna insteg i och påverka?

Relaterat

Gudomlig komedi – Mot demokrati och jämlikhet
Alain de Benoist – Ett par excerpter

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.