Utöver att vara den varg som i nordisk myt jagar och på Ragnarök hinner ifatt och slukar solen, är Sköll namnet på ett italienskt band. Sköll rör sig inom en genre som har många namn, allt från musica non conforme till rock identitario. Ihop med andra musiker och band som Massimo Morsello, 270 Bis och Hobbit är bandet ett exempel på den musikaliska motkultur som sedan decennier etablerat sig i Italien. De skiljer sig från många andra länders motsvarigheter genom den tydligt italienska prägeln på musiken, något som exempelvis är tydligt i Notturno Futurista:

Överhuvudtaget finns det en lekfullhet och vilja att bryta genregränser och förväntningar i italiensk motkultur, oavsett om det sedan är Hobbit som tangerar ska eller Zetazeroalfa som gör motståndstango. En liknande musikalisk kreativitet präglar Sköll, vars verk innehåller allt från pianostycken som för tankarna till tidigt 1900-tal till mer orientaliska influenser. Detta är också passande, då det handlar om hyllningar till Evita Peron respektive Ahmad Shah Massoud, ”lejonet från Pansjir”.

Annars återfinner man i Skölls texter ett flertal teman av intresse för en identitär och traditionalistisk publik. Japans traditioner och kultur, inte minst som de förmedlades av Yukio Mishima, är återkommande. Gestalter och teman som Gabriele d’Annunzio, den irländska kampen och Wounded Knee känns också igen.

Sammantaget är Sköll alltså väl värt en närmare bekantskap, i varje fall om man uppskattar den tydligt italienska musiken.

Relaterat

Le Clairon – Sköll – italiensk identitär folkrock
Paris Violence – Ungern-Sternberg
Neofolk – Varunna
Massimo Morsello Nostri Canti Assassini

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.