I vår tid är det få som egentligen upplever att det politiska systemet fungerar särskilt väl, om man bortser från den lilla arga krets som identifierar sig med status quo är det ointresse och brist på debatt om alternativen som får oss att bevara tron på den parlamentariska demokratin. Att dess mekanismer idag på något avgörande vis kan leda till resultat som speglar folkviljan är det få som tror, men vi har vant oss vid att sådana tankar är orealistiska eller rentav farliga. Samtidigt finns ett betydande politikerförakt och en känsla av att politikerna utgör en egen gemenskap snarare än folkets representanter.
I en sådan situation behöver ett samhälle en mer grundläggande debatt om sådant som demokratins väsen, och de processer som obönhörligt förvandlar vår egen demokrati till ett tomt skal. En sådan debatt är oumbärlig oavsett om man betraktar sig som socialist eller sverigedemokrat (dessa båda politiska poler har här förövrigt mycket gemensamt). Översättningen av den franske samhällsfilosofen Alain de Benoists bok om demokratin till engelska av förlaget Arktos får därför betraktas som en sann kulturgärning. de Benoists bok är från 1985, men den är fortfarande högaktuell i sin analys av demokratins problem.
Demokratins historia
de Benoist konstaterar att begreppet demokrati vunnit en närmast total anslutning, och regimer av de mest skilda slag beskriver sig själva som de mest demokratiska. Begreppet har antagit en moralisk och kvasi-religiös mening, samtidigt som det förlorat mycket av sitt beskrivande värde. de Benoist noterar också att de europeiska och indo-europeiska folken har en lång historia av demokrati, oavsett om vi studerar Rom, Iliaden, Island, friserna, de germanska stammarna eller hittiterna finns det inslag i stil med folkförsamlingar, val av kungar och befälhavare, et cetera. Även när dessa inslag tonades ner, och den ärftliga kungamakten infördes i Europa, fanns det i betydande mån inslag av folkligt inflytande (bland annat i form av riksdagar och i olika tankar om att makten utgick från folket).
The world has been empty since the Romans; their memory can replenish it and augur liberty again!
– Saint-Just
När demokratin åter blev ett explicit ideal, i samband med Upplysningen och Franska revolutionen, insåg många kopplingen till det indo-europeiska förflutna, här inte minst i form av intresse för de grekiska stadsstaterna som förebilder. Om man bortser från deras tillkortakommanden på andra områden var detta ett positivt intresse som förenade både den pro-spartanske Rousseau och Saint-Just.
de Benoist menar också att i en situation där det finns ett otal definitioner av vad som egentligen är en demokrati, är det logiskt att man vänder sig till de som skapade begreppet. Detta är ”de gamla grekerna”, och deras syn på demokratin skiljer sig på flera vis från den nutida. Där den nutida, liberala demokratin definierar den politiska enheten som bestående av en grupp individer av olika ursprung, var den grekiska synen på samhället organisk. Demokratin är en mekanism som tillåter ett folk, en organisk gemenskap, att bevara sin frihet och tillsammans forma sitt öde. Detta innebar att man för att vara medborgare måste tillhöra ett givet folk, det implicerar också en annan syn på frihet än den liberala. För en liberal är friheten i hög grad en fråga om att kunna dra sig undan från det gemensamma, men för grekerna var en sådan person en ”idiot” och friheten bestod istället i att tillhöra och delta i stadens liv.
de Benoist bemöter också den kritik som riktas mot demokratin, och finner att mycket av den bygger på missförstånd. Ett exempel är tron att en majoritet av dumskallar kommer fram till mindre dugliga slutsatser än en minoritet av experter, de Benoist bemöter detta med att tekniker inte kan välja i vilken riktning ett folk ska låta sin framtid löpa. de Benoist skriver bland annat:
In this context, one should not underestimate the importance of the genuine phenomenon of national and folk consciousness, by means of which the collective representations of a desirable socio-political order are linked to a shared vision…
En expert kan möjligen peka ut den politik som leder till högst tillväxt, men det är inte säkert att ett givet folk i alla lägen enbart är intresserat av det. Val av mål är alltså inte en fråga för experter. Han noterar också att en syn på folket som en ödesgemenskap inte utesluter inslag av aristokratier och elitism, eller en ”aristo-demokrati” där ett helt folk strävar efter excellens.
Demokratins kris
What I would chiefly criticise the present political class for, is the fact that it fills men attached to democracy with doubts.
– Michel Debré
Vi lever dock inte i en demokrati av grekiskt snitt, i praktiken är sådant som den organiska gemenskapen och deltagandet i det politiska livet högst nedprioriterade. Vi lever istället i en formell demokrati, där själva den parlamentariska mekanismen leder till oönskade resultat och där många av makthavarna överhuvudtaget inte går att påverka genom valsedeln (exempelvis media och storföretagen). de Benoist analyserar ingående hur den partibaserade, representativa demokratin leder till apati, oligarki och plutokrati. Han citerar Robert Michels, som visade hur partier genom oligarkins järnlag förvandlas till organisationer mer intresserade av sina egna förmåner än av de väljare de tidvis försöker vinna för sin sak. de Benoist visar också hur en valkampanj i vår tid är ett så kostsamt åtagande att penningstarka finansiärer oundvikligen vinner inflytande. Han citerar här Serge-Christophe Kolm: ”The surest way of getting elected with the majority of votes is to start by gaining the majority of Francs.”
Att en sådan situation leder till apati och politikerförakt är inte underligt. de Benoist kommer med flera konkreta förslag för att revitalisera det politiska livet i våra samhällen, och återinföra en organisk demokrati. En sådan demokrati måste åter betraktas som ett kollektivt äventyr, som en ödesgemenskap. Man kan i förbigående notera att deltagandet i en sådan gemenskap är en del av att vara människa, och att frånvaron av detta kan förklara många av de olika uttrycken för anomi och både psykisk och social sjukdom som plågar våra annars så rika samhällen. I förbigående kan också noteras att skapandet av en sådan gemenskap är milt sagt svår att förena med mångkulturalism och massinvandring. de Benoist förespråkar också en deltagande demokrati, exempelvis genom ett ökat inslag av folkomröstningar. Grundläggande för förståelsen av demokratins kris är också insikten att demokrati och liberalism inte är synonymer, demokrati har att göra med folk medan liberalismen sysselsätter sig med individer. En liberal demokrati kommer därför snabbt att avlägsna sig från det de flesta av oss fortfarande avser när vi talar om demokrati.
Sammantaget är det alltså en synnerligen värdefull bok de Benoist skrivit. Den skulle kunna initiera en nödvändig debatt om hur vi vill att vårt politiska liv ska fungera, och uttrycker explicit det som många sverige-, social- och andra demokrater har på känn är fel med dagens system. Den rekommenderas därför varmt.
Alain de Benoists The Problem of Democracy finns bland annat att köpa här: Arktos
Relaterat
de Benoist om det politiska
de Benoist om representativ demokrati
de Benoist och den nya sociala frågan
de Benoist om demokrati
de Benoist och finanskrisen
Alain de Benoist och totalitarismen
de Benoist och kritiken av de mänskliga rättigheterna
de Benoist och den ekologiska frågan
Det politiska som subversivt begrepp
Om skribenten: Joakim Andersen
