Intresset för våra stenåldersförfäder yttrar sig idag bland annat genom new yorkbor som ”lever som grottmän”, genom paleolitiska dieter, och genom den omvärdering av ”primitiva” kulturer som uttrycks av anarko-primitivister som Zerzan och författare som Jean M. Auel. I en era då de moderna megastrukturernas begränsningar blir alltmer tydliga framstår det förflutna i ett annat ljus. För den europeiske identitären, traditionalisten eller hedningen finns det mycket av intresse i vårt mer avlägsna förflutna. De många traditionerna som rör den svunna Guldåldern kan mycket väl ha sitt ursprung i det genuina och balanserade liv som var våra paleolitiska förfäders.

I en epok som annars i hög grad går i etnomasochismens tecken kan det också vara intressant att notera att våra förfäder var mycket konstnärliga. Den grottkonst som uppkom under stenåldern kopplas i mycket hög grad till Europa, med exempel som Lascaux, Altamira, Niaux, Pech-Merle och Chauvet-Pont-d’Arc. Utöver att ge en inblick i tidens fauna, med allt från mammutar och hyenor till pingviner och noshörningar, erbjuder de även en bild av våra förfäders världsbild. Fascinerande i sammanhanget är också den tillsynes hamnskiftande humanoid som är ett av de annars få mänskliga motiven (och ofta tolkas som en tidig shaman).

En särskilt intressant grotta i sammanhanget är Cosquergrottan i närheten av Marseilles. Ingången befinner sig idag under vattenytan, och grottan återupptäcktes därför först 1985. Bland de paleolitiska konstverken finns bland annat ett flertal händer, pingviner och hästar. Intressant är överhuvudtaget den förmåga till både stilisering och abstrakt tänkande som antyds av många konstverk, en förmåga som tyder på att skillnaden mellan de européer som levde för 30000 år sedan och de som lever här nu inte är särskilt stor.

Nya rön antyder också att några av de grottor som innehåller flest målningar har en särskild akustik, vilket gör att man kan misstänka att de använts under ritualer av olika slag. En inblick i våra förfäders världsbild ger också de ”venusfigurer” som funnits i delar av Europa, liksom de mäktiga megalitiska verk de lämnat efter sig.

Fascinerande är också de många skulpturerna av djur och kvinnor från istiden, flera av dem är av god kvalitet. Gemensamt för dem är också att de hittats i Europa, överhuvudtaget härrör mycket av den allra äldsta konsten från vår del av världen. Det är onekligen fantasieggande att föreställa sig de européer som under den senaste istiden skapade dessa konstverk i mammutelfenben och andra material. Deras värld innehöll både ullhåriga noshörningar och grottlejon, men samtidigt finns en både konstnärlig och genetisk kontinuitet som bara kan beskrivas som fascinerande. Både för civilisationskritikern och identitären är de konstverk som härrör från dessa våra förfäder av stort värde.

Relaterat

Cosquergrottan
Bradshaw Foundation – Istidskonst
Bradshaw Foundation – Fransk grottkonst
Grotte Chauvet Archaelogically Dated

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.