Friserna är ett av de mindre indo-europeiska folken. Deras språk är nära släkt med engelskan, genom kopplingen till ingvaeonerna knyts de ofta till guden Frej. Även andra gudar, som Donar och Wodan, dyrkades av deras hedniska förfäder. Friserna var under medeltiden något av ett europeiskt undantag, då feodalismen inte slog igenom och de istället levde i ett friare och mer egalitärt samhälle, känt som den ”frisiska friheten”. Denna frihet kvästes dock av olika grannriken, även om friserna under sin kamp fostrade sådana hjältar som den jättelike piraten Grutte Pier (enligt legenden bärare av ett mer än två meter långt svärd).
1871 publicerades Oera Lindakrönikan på holländska, av J.G. Ottema. Han hävdade att han fått den från en Cornelius Over de Linden, och att den byggde på ett manuskript som gått i arv i Oera Lindafamiljen under århundraden. De äldsta texterna skulle beskriva händelser som ägt rum 2193 före Kristus. Många betraktade texterna som en ren förfalskning, men de väckte också intresse. 1933 översattes de till tyskan av Herman Wirth, då ledare för det tyska Ahnenerbe. Wirth populariserade också de hedniska ”Turmleuchter” som han kopplade till Oera Linda, dessa blev populära i Tyskland under perioden. Intressant är att Wirth delvis inspirerade den italienske traditionalisten Julius Evola, bland annat delade de synen på Norden som en viktig källa till civilisation.
Det är trots detta svårt att läsa läsa Oera Lindakrönikan utan en viss skepsis, då vissa händelser avviker från den etablerade historieskrivningen. Det sjunkna Altland/Atland för visserligen tankarna till det sjunkna Doggerland norr om dagens Frisland, och historierna om frisernas äventyr i Medelhavet påminner om tidiga handelskontakter och de ”sjöfolk” som under bronsålderns slut angrep bland annat Egypten. Men andra centrala händelser i krönikan saknas helt i den kända historien. Samtidigt har den haft ett visst inflytande både inom new age och nyhedniska kretsar, vilket är fascinerande genom dess säregna blandning av rasliga och matriarkala teman.
Fryas barn
Krönikan beskriver en ursprunglig frisisk monoteism. Wr-alda är den eviga och goda gud som är allts uppkomst. Han skapade begynnelsen, därpå följde tiden, och tiden bringade bland annat Irtha, jorden. Irtha födde de tre flickor som gav upphov till de tre människoraserna. Oera Lindakrönikan har här ett explicit rasligt inslag. Den svarta Lyda beskrivs som stark men vild, laglös och styrd av sina känslor. Den gula Finda ”skrev tusen lagar men lydde ingen av dem”, och hennes barn beskrivs på ett sätt som för tankarna till orientalisk despotism och slavreligion. I krönikan är det främst Findas barn som utgör ett hot mot Fryas barn.
Frya gav upphov till den vita rasen. Hon beskrivs som vacker och vis, ”Frya was white like the snow at sunrise, and the blue of her eyes vied with the rainbow,” och lärde sina barn självbehärskning, dygd, och frihet. Den frisiska monoteism som krönikan förmedlar har ett starkt inslag av etnisk religion, då Fryas barn avråds från alltför nära kontakter med Findas barn. Detta eftersom sådana kontakter korrumperar och ger dem smak för lyx och ojämlikhet. Fryas barn är heller inte förbjudna att ingå äktenskap med andra folk, men det förutsätter att de lämnar Fryas länder. Det sägs också flera gånger att den som exempelvis säljer sin frihet inte är ett av Fryas barn, utan en bastard och tillsammans med sin mor ska behandlas därefter.
Den sociala och politiska ordning som beskrivs i krönikan är, förutom etnisk, även matriarkal, frihetlig och egalitär, något som var svårt för en del av Wirths medarbetare att acceptera. Fryas barn lever i burghs, med demokratiska inslag som val och allmänna stormöten. Ett matriarkalt inslag finns genom folkmödrarna, burgh-femmes, och ett råd av jungfrur. Ett viktigt inslag i det kultiska och sociala livet är också städernas lampor, något som för tankarna både till den indo-europeiska eldkulten och till de Turmleuchter som under 1930-talet var populära. En egen runrad beskrivs också, liksom ett antal lagar.
Den frisiska historia Oera Linda skildrar innehåller ett centralt civilisationsbringande inslag. Vi får bland annat veta att kung Minno i själva verket var ett av Fryas barn, liksom att den Minerva/Nyhellenia som bringade civilisationen till grekerna också var det. Fryas barn reser också ända till dagens Punjab.
Samtidigt finns det ett tragiskt inslag, där Fryas barn hotas av ”golar” (druider), ”magyarar” under kung Magy, avfallna grupper under kung Wodin, och därefter även av kristna präster. Hotet är både militärt och kulturellt, då kontakter och samröre med grannfolken korrumperar folkets ledare. Intressant är däremot påståendet att den historiske Jesus i själva verket tagit del av Fryas visdom, liknande försök att ”avsemitisera” Jesus och kristendomen var inte ovanliga under sent 1800- och tidigt 1900-tal.
Sammantaget finns det alltså en hel del skäl till skepsis i krönikan. Dessa kan antingen tolkas som att en muntligt traderad krönika gradvis kommit att innehålla missförstånd av olika slag, eller att den helt enkelt är en förfalskning från 1800-talet. Ett stycke historia är den alltså oavsett, även om det naturligtvis är mer fantasieggande om den skildrar en forntida europeisk högkultur än ett antal tidstypiska teman från sent 1800-tal. Det var en era som också bevittnade flera mystiker som gjorde anspråk på bland annat nedärvda minnen, skillnaden här är främst att Oera Linda i jämförelse med dessa nästan helt saknar mystiska och sakrala inslag och fokuserar på ett folks historia och ett frihetligt och egalitärt etos.
Vidare läsning
Ultima Thule – Julius Evola and Herman Wirth
Oera Linda-book.com
Oera Linda and the Great Flood
Relaterat
Graham Hancock – Underworld
Katastrofen 1200 f.Kr.
Forseti
Guido von List och runorna
The Secret King
Stone Age Atlantis
Om skribenten: Joakim Andersen
