Bland de många nordiska sagorna är en av de mer originella berättelsen om Bosi och Herraud. Den innehåller också en del intressant information bland annat om de nordligare regioner vikingarna besökte och fostbrödraskapet.
Sagan tar sin början hos kung Hring av Östra Götaland, son till den mytiske Gauti och sonson till Oden själv. Hring hade två söner, favoriten Sjodur, och Herraud. Sjodur framställs i sagan som en förvisso lojal men samtidigt girig individ, medan Herraud beskrivs som en duglig idrottsman och kämpe. Det fornnordiska fosterbrödraskapet spelar en viktig roll i sagan, och driver flera gånger skeendet framåt genom den konflikt som uppstår med andra sociala institutioner och normer. I dessa konflikter avgår konsekvent fosterbrödraskapet med segern. Herrauds fosterbroder är nämligen Bosi, son till den gamle vikingen Thvari och sköldmön Brynhild. I enlighet med ett återkommande mönster i sagorna hade Thvari besegrat Brynhild och sedan äktat henne, sonen Bosi hade dock ärvt, i enlighet med ett annat mönster, hennes kynne och var hård och svårregerlig. Thvaris gamla konkubin, den trollkunniga Busla, hade tagit del i fostran av hans söner och spelar även hon en viktig roll i handlingen.
Under ett bollspel visar sig nämligen Bosis mer hårdföra sida, och han skadar allvarligt flera motspelare. Detta leder till att han blir fredlös, och tvingas lämna sitt hem. Herraud lämnar i samma veva också sin far och ger sig ut på vikingafärd. Han stöter på sin fosterbror på vägen, och tillsammans skövlar de Saxland. Under tiden rånar Sjodur Thvari, vilket leder till att Bosi tar Sjodurs liv. Herraud sätter fosterbrödraskapet högre än både biologiska band och lojaliteten till kungen, och står även efter detta Bosi bi. Kung Hring har av begripliga skäl svårt att acceptera detta, men Busla ingriper nu i det som riskerar att bli upptakten till fosterbrödernas svanesång. Hon använder besvärjelser för att hota kung Hring, besvärjelser som i sagan så gott som återges i sin effektfulla och kusliga helhet. Ett utdrag kan räcka för att återge det oblida öde kung Hring hotas med:
Then hounds shall
gnaw you in hell
and your soul
sink into the abyss
Busla och kungen kommer överens om att Bosis liv ska skonas, men att han ska skickas på ett farofyllt uppdrag. Om han kan hämta ett gamägg med gyllene bokstäver på utsidan ska fredlösheten upphävas. Bosi och Herraud beger sig därför norrut, till det fjärran Bjarmland.
Bjarmland
Bjarmland förekommer i flera nordiska sagor, och det är klart att våra förfäder hade kontakt med det som då var en rik kultur i trakterna av dagens Arkhangelsk. Mycket tyder på att invånarna tillhörde ett finsk-ugriskt folk, möjligen vepser, och kontakterna inkluderade både handel och krigs- och korståg. När många bjarmer senare flydde från stäppens erövrare gavs de också en fristad i Norge. I sagan beskrivs Bjarmlands kung som en vasall till kung Gudmund av Glæsisvellir (i dagens Nordnorge). Kung Gudmund är i andra sagor en närmast mytisk gestalt, broder till jätten Geirröd och herre till det Odainsaker där människor inte åldras. I Bosis och Herrauds saga framstår han dock mer som en vanlig dödlig.
Bosi och Herrauds besök i Bjarmland ger en intressant inblick i hur de såg på den finsk-ugriska tron. Efter att Bosi förfört en lokal kvinna för att vinna information, något han gör upprepade gånger, angriper de guden Jomalis tempel. Templet behärskas av en trollkunnig häxa, den bjarmiske kungens mor Kolfrosta, och vaktas också av en fruktansvärd gam och en förtrollad tjur. Den finsk-ugriska kulten beskrivs i sagan som en kult av troll. Genom list och förklädnad lyckas dock Bosi och Herraud döda dem alla. De vinner gamens ägg, och befriar kung Gudmunds syster Hleidi som varit fången i templet.
Detta leder dock till vidare konflikter, då Herraud vill äkta henne men hennes bror vill gifta bort henne till sin vasall Siggeir. Medan Bosi och Herraud tar del i det apokalyptiska slaget vid Bråvalla dödar Siggeir med en grupp krigare därför kung Hring och för bort Hleidi. Genom list och förklädnad besöker en grupp östgötakrigare under fosterbrödernas ledning Siggeirs och Hleidis bröllopsfest, och återför henne. Bosi för sedan även bort den bjarmiske kung Hareks dotter, och ett avgörande slag blir alltmer oundvikligt. Intressant här är parallellen mellan de dödligas relation och relationen mellan asar och jättar. På samma sätt som asarna hämtar fruar och skatter från jättarna utan egentlig reciprocitet, hämtar Bosi och Herraud skatter och fruar från den historiserade jätten Gudmund och trolldyrkaren Harek. Det leder till sist till en blodig urladdning. Kung Harek och Siggeir färdas med krigare och skepp efter fosterbröderna, och konflikten avgörs med vapen i ett sjöslag.
Under denna strid förvandlas kung Harek först till en drake, och dräper Bosis bror Smidur. En väldig, demonisk fågel, kallad skergripr, blandar sig då i striden och angriper draken. Kung Harek förvandlas nu till en väldig vildsvinsgalt, men möts nu istället av en demonisk hund. De båda försvinner sedan i havet. Sagan noterar att hunden måste ha varit häxan Busla, då hon inte hördes av efter det. Fosterbröderna segrar sedan, och blir kungar. Herraud i sin fars rike, och Bosi i Bjarmland.
Sagan innehåller alltså flera intressanta inslag. Skildringen av Bjarmland är ett sådant, liksom Bosis återkommande och explicita användande av sex för att vinna tjänster av kvinnor de möter (något som påminner om hur Oden vann Suttungs mjöd genom dennes dotter Gunnlöd). Intressant är också parallellerna med andra sagor. Striden mot Harek och Siggeir har likheter med Ragnarök, även om det är mänskliga krigare snarare än asar som står mot dem. Detta kan dock lika gärna bero på att det var populära teman, snarare än att Herraud och Bosi skulle vara ”asagudar i förklädnad” (deras delaktighet i Bråvallaslaget antyder dock det senare alternativet). Intressanta är också likheterna mellan striden mellan Ivar Vidfamne och hans rådgivare Hord, och striden mellan kung Harek och Busla i hundhamn. Ivar liknas vid en orm, medan Harek förvandlas till en drake. Ivar och Hord försvinner också i havsdjupet, precis som Harek och Busla. Även här kan man fråga sig om det är populära teman, eller om det finns ett djupare släktskap mellan gestalterna. Det senare alternativet antyds i så fall av att både Herraud och Vidfamne spelar en roll i Ragnar Lodbroks sagor, samtidigt så är skillnaderna betydande. Harek är en bjarmisk kung, medan Ivar är en betydligt mer global potentat. Motivet med en kung kopplad till orm eller drake som försvinner i havsdjupet tycks i varje fall ha varit populärt nog att användas två gånger. Intressant är också konflikten mellan fosterbrödraskapets krav, och andra sociala och politiska krav, vilket är historiens motor. Sagan får också sin fortsättning i sagorna om Ragnar Lodbrok, då den lilla orm som Herraud förde med sig från Jomalis tempel och gav till sin dotter senare växte till en väldig lindorm som endast Lodbrok kunde besegra.
Sagan om Bosi och Herraud återfinns på Northvegr här: Saga of Bosi and Herraud
Relaterat
Blodsbrödraskap
Ragnar Lodbrok och hans söner
Geirröd och Odainsaker
Om skribenten: Joakim Andersen
