Guido Zeccola skriver i inledningen till essän Det sakrala att "vissa ord, vissa begrepp och inre tillstånd är tabubelagda i våra samhällen." Han syftar här på det heliga, den dimension av tillvaron som även kallas sakral. Detta är den verkliga innebörden bakom det geniala uttrycket ”den endimensionella människan”, en innebörd dess fader, Marcuse, själv missade. Avsaknaden av det sakrala gör vårt samhälle och våra liv fattigare.
Det är därför ett mycket positivt initiativ när Zeccola samlar ett antal texter om det sakrala i antologin med samma namn. Artiklarna spänner över ett brett fält, men förenas av kopplingen till det heliga, till tillvarons sakrala dimension. De håller också en god kvalitet, och är väl värda en närmare bekantskap för traditionalister, liksom för religions- och historieintresserade. Gemensamt för de flesta artiklarna är också att de skildrar människor som försökt leva i relation till det sakrala trots de risker och kostnader detta inneburit, alltså mystiker av olika slag. Deras exempel är ofta inspirerande.
Det sakrala och Parmenides
Zeccola är känd av många för sitt arbete med Tidningen Kulturen, och då inte minst de artiklar han själv bidragit med. Dessa är verk av en initierad och engagerad skribent, och Zeccolas bidrag i antologin är inga undantag. Den inledande essän, Det sakrala, är en samtidigt resonerande, lärd och tankeväckande artikel om det sakrala. Zeccola återför begreppet ”sakral” till dess indo-europeiska rötter, ordet ”sak” som ursprungligen betydde det som måste undvikas eftersom det tillhörde det sakrala. Det handlar om Krafter som av den arkaiska människan upplevdes som så starka att de måste placeras utanför det vardagliga livet. Zeccola noterar att det var för att rädda människorna från det sakrala som religionerna skapades. Samtidigt visar han hur detta var ett första steg på vägen mot vårt samhälle, där profan och sakral tid först skilts åt och det sakrala sedan låtits försvinna mer och mer. Han tar också upp sådant som Eros och Agape, liksom extas och nåd, i vad som skulle kunna beskrivas som en det sakralas fenomenologi.
Zeccola refererar till både Nietzsche, Frazer, Eliade och Bataille, och återför också begrepp som sakral och religion till deras indo-europeiska och latinska rötter. Essän ger därför antologin en värdefull ram. Av betydande intresse är också essän om den grekiske filosofen Parmenides från Elea, och relationen mellan Vara och Intet. Zeccola framstår här som civilisationskritiker, och visar hur våldet mot varelser möjliggörs av en specifik syn på deras förhållande till Vara och Intet. Om vi ser varelser som flyktiga fenomen som ”kommer från Intet och till Intet återvänder”, blir det naturligt att vi kan behandla dem lättvindigt och brutalt. Detta är den nihilistiska tolkning av Parmenides som Zeccola visar att civilisationen tagit fasta på, men det finns också en alternativ tolkning som kan vara värd att citera:
Parmenides öppnade dörrarna till nihilismen för vår civilisation. Det är Parmenides som tror att allting är illusion (varelser, ting, livet, döden) och att det enda som är verkligt och sant är Varat…
Men Parmenides säger också något radikalt annorlunda – att allting är evigt, varje stund, varje varelse, varje ting och relation, varje identitet och situation…
Zeccola kopplar sin tolkning av Parmenides till modern fysik och Einsteins syn på tiden, och det är både spännande och tankeväckande läsning.
Bärsärkar och katarer, samurajer och sufiska poeter
Antologin innehåller också flera andra läsvärda texter, flera av dem av namnkunniga skribenter. Iranisten Ashk Dahlén har skrivit en artikel om den zoroastriska diasporan, Thomas Jonsson en god introduktion till bärsärkar, Mannaförbund, samisk shamanism och nordisk sed. Japanologen Sven Andrés initierade text om Yukio Mishima och hans syn på det heliga, det sköna, och kejsaren, är också väl värd att bekanta sig med. André jämför bland annat Mishimas historieuppfattning med traditionalister som Evola och Guenon, liksom hans relation till tiden generellt. Bland annat visar han hur mästerverket Fruktbarhetens hav uttrycker en pessimistisk historiesyn, och hur Mishimas slut var en logisk följd av hans livssyn.
Thomas Sjösvärds artikel om Rainer Maria Rilkes Duinoelegierna är också kunnigt och intressant skriven. Simon Sorgenfreis artikel om den sufiske poeten Rumi torde också vara av värde för traditionalister, detta gäller även Percivals artikel om katarerna och Christer Enanders introduktion till den tyske mystikern mäster Eckehart. Av intresse är också Bo Gustavssons artikel om den gnostiska kristendomen, Benny Holmbergs skönlitterära novell om de anhörigas upplevelse av en kvinnas bortgång har litterära kvaliteter.
Violet Tengberg
Lena Månssons artikel om vår svenska konstnär Violet Tengberg och hennes andliga konst är också av stort intresse. Tengberg var för mig en fullständigt ny bekantskap. Född 1920 i Västmanland fick hon redan i unga år uppenbarelser. Hon utbildade sig till målare, och inspirerades av William Blake. I sin andlighet var hon starkt påverkad av kristendomen och Blake, och uttrycker också en typiskt nordisk syn på naturen som knuten till det heliga. Hon arbetar också med symboler, såsom det världsägg som för tankarna till yin och yang och det kors som för henne också har det förkristna livsträdet som föregångare. Sammantaget är artikeln om Tengberg en av behållningarna och ger mersmak, både i sin egen rätt och då den har en koppling till svensk sakralitet. Detta gäller också Bertil Falks artikel om Olov Hartman och kyrkospelet.
Flera av artiklarna knyter an till ämnen som också behandlats på Motpol.nu, några av dessa finner man nedan:
The Secret Glory of Otto Rahn
Europeiska sagoväsen: Enhörningen
Carlo Michelstaedter Persuasion and Rhetoric
Solguru – Varför läsa Mäster Eckehart?
Solguru – Martin Lings: Collected Poems
Wodinaz – Mahmoud Farshchian
Vad gäller Mishima, kristendom och hedendom har det däremot skrivits så mycket att den hugade själv får använda sökfunktionen på Motpol.nu för att söka sig vidare. Flera av de medverkande kan också föräras ett virtuellt besök:
Tidningen Kulturen
Percival
Ashk Dahlén
Molin & Sorgenfrei
Lisa Gålmark
Avslutningsvis passar de julutstyrda herrarna bakom weblog Oskorei på att önska läsare och Motpolare en riktigt god jul.
Om skribenten: Joakim Andersen
