Bland 1900-talets mer originella gestalter återfinns den amerikanske företagaren, flygaren och filantropen Howard Hughes (1905-1976). Hans händelserika liv har bland annat inspirerat Stan Lee under skapandet av seriefiguren Iron Man, och skildras i filmen The Aviator med Leonardo Dicaprio i rollen som Hughes. Då konformismen i vår tid är ett reellt problem är det ofta av värde att närmare betrakta människor som valt att gå sin egen väg, oavsett om det sedan rör sig om aristokrater och krigare som Ernst Jünger och Otto Skorzeny, eller människor som enligt den samlade läkarvetenskapen befunnit sig farligt nära psykiatriska diagnoser av olika slag (som en annan av Dicaprios favoriter, konstnären Szukalski). Hughes har kopplingar till båda dessa kategorier, och var en dödsföraktande pilot samtidigt som han under hela sitt liv förde en utdragen kamp mot tvångstankar och tvångsmässiga beteenden.

Den unge Hughes var en son av Texas, hans far Hughes Sr. hade blivit rik på ett patent som var användbart i oljeindustrin. Redan tidigt visade den yngre Hughes prov på liknande talanger, som ung intresserade han sig för modern teknik och uppfinningar. Han förlorade tidigt båda sina föräldrar, och ärvde då faderns förmögenhet. Med denna sökte han sig till Hollywood, där han blev en framgångsrik filmskapare. I filmen Hell’s Angels från 1930 stod de stridspiloter han fängslades av i centrum. Hughes var också en playboy som ständigt omgav sig med kvinnliga kändisar.

Flygaren

Hurrah! No more contact with the filthy earth!…
At last, I break loose and fly freely
over the intoxicating abundance
of Stars streaming in the great bed of the sky
– Marinetti

The Aviator lyckas skickligt fånga Hughes kärlek till det ännu ganska unga flygplanet och inte minst de hastigheter det möjliggjorde. Vi känner igen denna fascination som något tidstypiskt, andra exempel är futuristerna (med Marinettis hyllning To My Pegasus som ett exempel) och den unge Ernst Jünger som skrev Der Arbeiter. Erövringen av ett nytt element, symbiosen mellan människa och maskin, hastigheten, detta var fenomen som hörde tidsandan till.

I fallet med Hughes designade han aktivt banbrytande flygplan, och flög dem också själv. Under en sådan flygtur råkade han 1946 ut för den krasch som nära nog kostade honom livet och kan ha gjort honom beroende av smärtstillande. Men det påverkade inte hans känslor för flyget. Hughes låg bakom flera höghastighetsplan, tillverkade experimentella flygplan för flygvapnet, och kontrollerade flygbolaget TWA.

Företagaren som europeisk arketyp

…”constructivism” it stands for: historical and political will to power, an aesthetic project of civilisation-building, and the Faustian spirit.
– Guillaume Faye

The Aviator framställer också Hughes som en europeisk arketyp, som den entreprenör och innovatör bland annat Schumpeter hyllat. Denna arketyp för tankarna till medeltida merchant-adventurers och vikingar, och påminner också om Sombarts distinktion mellan ”handlare” och ”hjältar”. Med sin samtidigt titanska och heroiska individualism hörde den yngre Hughes snarare till den senare kategorin, och drevs snarare av viljan att trots riskerna skapa filmer och flygplan än av girighet.

Filmen försöker här också förmedla en motsättning mellan individualisten Hughes och ett mer oligarkiskt etablissemang, entreprenören mot den ekonomiska eliten. Bland annat hånas han av Hollywoods herrar, och utsätts av PanAms Juan Trippe för angrepp som involverar politiker och lagstiftning. I vilken mån detta överensstämmer med verkligheten är oklart, Hughes var själv inte främmande för att exempelvis påverka politiker.

Den företagararketyp Hughes här representerar för samtidigt tankarna till den ”vitalistiska konstruktivism” som av Guillaume Faye kopplats till den europeiska civilisationen. Viljan att skapa, konstruera, förstå, och organisera, genomsyrar det mesta i Hughes liv. Här påminner han om andra europeiska gestalter, som våra egna Polhem, Nobel, Ericsson, med flera.

Samtidigt skildrar filmen Hughes psykiatriska problem. Han hade tidigt tvångsmässiga drag, vilket kunde göra honom svår att arbeta med. 1947 isolerade han sig under flera månader med enbart choklad och mjölk, och satt en stor del av tiden naken i mörkret framför rullande filmer. Under denna tid åsidosatte han också sin hygien med fruktansvärda följder. Hans excentriska drag gjorde också att han, trots att han var en av världens rikaste män, mot slutet av sitt liv skydde publiciteten. I likhet med Edward Abbey betraktade han mormoner som moraliskt gedigna, och omgav sig under slutskedet med en krets bestående nästan helt av sådana.

Sammantaget är hans liv alltså ett fascinerande människoöde, och representerar på många sätt en värdefull europeisk arketyp. Filmen är bitvis också spännande och intressant, även om det i hög grad beror på att den behandlar ett verkligt livsöde. Någon storfilm är det dock inte, utan en tämligen genomsnittlig skapelse.

Relaterat

Revolutionären Ernst Jünger
de Saint-Exupéry – Vind, sand och stjärnor
Marinetti och futurismen

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.