Skapandet av ett amerikanskt imperium pågår för det mesta ostört av sådana petitesser som folkvilja, undersökande journalistik och grundlagar. Den händelsekedja som i dagarna satts i rörelse av Wikileaks är därför av stort intresse.
Sverige och NATO
Den interna diplomatpost som Wikileaks gjort tillgänglig har bland annat visat att Sverige de facto redan är en del av den amerikanska sfären, men att detta inte är avsett att diskuteras i den offentliga debatten. Oroväckande är att någon verklig debatt inte uppstått ens efter att diplomatposten offentliggjorts, detta sannolikt då den enda partiledare som är intresserad av en sådan diskussion är Lars Ohly. I likhet med invandringspolitiken är alltså neutraliteten en av de frågor kring vilka någon debatt inte ska föras.
Samtidigt har den amerikanska reaktionen på Wikileaks tagit oroväckande former, bland annat genom inrikespolitiska krav på att behandla Assange som Osama bin Laden, och genom framgångsrika påtryckningar på diverse företag att strypa sina tjänster till Wikileaks.
Det finns dock också positiva inslag i det som skett. När weblog Oskorei i augusti, inför valet, närmare betraktade Piratpartiet efterlystes konkretisering av vilka intressen som ligger bakom framväxten av övervakningssamhället, en konkretisering som skulle ge Piratpartiet en genuin sprängkraft. Det är positivt att se att en sådan konkretisering i spåren av Wikileaks nu är ett faktum på flera piratpartistiska bloggar (bland annat Rick Falkvinge och Gothbarbie). De har dock haft svårt att få ett medialt genomslag för sina analyser, när det nu rör verkliga politiska intressen och inte fildelning. Men en positiv utveckling är det, den kommer också att påskynda piratrörelsens utveckling i systemkritisk riktning.
Värda att nämna kan också vara de många konspirationsteorier som florerat. Det finns således misstankar både om att Wikileaks kontrolleras av George Soros och av Mossad, liksom tidpunkten för den misslyckade självmordsbomben i Stockholm kan tyckas väldigt läglig. Vad gäller våldtäktsanklagelserna finns det också misstankar om att de har kopplingar till CIA. För den utomstående är sådant omöjligt att bedöma, främst får de ses som ett tecken på att förtroendet för de styrande är lågt. Vilket heller inte är så underligt när det visar sig att de i decennier ljugit om en sådan detalj som neutraliteten.
Intressant är här att Wikileaks själva grundidé bygger på förekomsten av konspirationer, då varje regering som inte har full transparens kan betraktas och analyseras just som en konspiration. Det kommer därför exempelvis att bli mycket intressant att följa den interna korrespondens från amerikanska storbanker som Wikileaks planerar att offentliggöra. På samma sätt har det varit intressant att få bekräftat att våra ledare är väl medvetna om att integrationspolitiken är ett fullständigt misslyckande. I varje fall är de medvetna om det så snart de inte har en mikrofon i ansiktet, när de talar med amerikanska diplomater snarare än det svenska folket:
Strong criticism against Swedish integration policies were aired during the meeting in Gothenburg. Gothenburg municipality officials said they were frustrated that integration policies didn’t work.
Sammantaget visar det hela i varje fall på behovet av transparens för att demokratin inte ska självdö, liksom hur svårt det är att starta reella debatter i frågor där politiker och media redan är i stort sett överens. Detta oavsett om det gäller den svenska neutraliteten eller Aftonbladets avslöjanden kring Bonnier, borgarna och TV4.
Relaterat
Perspektiv på Piratpartiet
Wodinaz – Åkesson & Falkvinge
Om skribenten: Joakim Andersen
