I en lång men intressant artikel betitlad Är lyckan ett varmt bubbelbad? utvärderar och beskriver Merete Mazzarella, professor em i nordisk litteratur vid Helsingfors universitet, flera olika sätt att se på mänsklig lycka. Hon hänvisar bland annat till studier som visar att människor i materiell fattigdom många gånger är betydligt lyckligare än man skulle kunna tro, något som i förbigående sagt visar att tillväxt och konsumtion främst tillgodoser artificiellt skapade behov.

Oavsett de implikationer detta har för allt från migrations- till ekonomisk politik, kan det vara av intresse att närmare studera den syn på lycka som är genuint europeisk. Vi finner då viljan att leva som om det betyder något. Denna inställning bygger på en medvetenhet och ett erkännande av den egna döden, en död som paradoxalt nog ger livet mening. Den tyske högerradikalen Armin Mohler uttryckte sig här på följande vis:

Hur kan jag leva, hur bör jag leva, när jag ju kommer att dö? Utifrån de skiftande svaren på denna fråga formerar sig de olika mänskliga grupperingar, som står mot varandra.

Man kan välja att undvika frågan, genom att gömma undan döden, genom att fylla sin tid med trivialiteter. Detta är den ansvarslösa liberalismens individualism. Man kan också skapa mening genom ersatz-religioner och utopier, detta är socialismens och ”antifascismens” väg. Men man kan också välja att leva som om det betyder något. Detta kan ta sig dramatiska uttryck, som när Ernst Jünger riskerade livet i skyttegravarna eller experimenterade med LSD. Men det kan också ta sig mindre dramatiska uttryck, exempelvis i rollen som förälder. Gemensamt för dessa är att de bygger på val, som till sin natur är oåterkalleliga. Konsumtionssamhället erbjuder istället en illusion av möjlighet till ständig upprepning, ständigt nya val, men tio år som offrats åt datorspel eller droger är i grunden lika förlorade de. Men utan innehåll.

En naturlig följd av viljan att leva som om det betyder något och medvetenheten om livets ändlighet är strävan efter att bli det bästa man kan bli. Detta inkluderar sådant som självdisciplin, kreativitet och självkännedom. Den belgiske Europaaktivisten Jean Thiriart uttryckte detta som skillnaden mellan att ”ha mer” och att ”vara mer” (neo-freudianen Ernst Fromm var inne på liknande spår):

The values of American society are embedded in a "Get More" mentality. It began with livestock, wheat, steel, the railroads, oil. Then, later on, came the exploiting of,sexual deviation, and an addiction to play. There is constant "partying" and "pleasure-seeking"… Contrasting with the "Get More" mentality is the "Be More" approach. One rarely encounters in the common man a burning desire to "Be More." In fact, what many men practice is the pursuit of "appearing to be more" than what they are. A pretentious appearance of virtue is commonplace, yet true self mastery is rarely to be found.

Som europé finner man alltså lyckan i utmaningar, oavsett om det sedan handlar om att vara en bra partner och förälder eller något mer spektakulärt. Det goda livet bygger också på oåterkalleliga val, som gradvis differentierar människan på ett sätt som gör den egalitära människosynen alltmer främmande.

Relaterat

Wodinaz – Liberalismen och evigt liv

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.