Det dagliga mediaflödet kan kanske snarare liknas vid en lervälling än en flod. Ofta präglas det alltså av att vara ganska trögt, och man vet aldrig vad man hittar för äckligt när man vågar sig ut i det. I ett sunt samhälle ses det också som ganska obegåvat att spendera för mycket tid i gyttjan. Kloka människor har därför med jämna mellanrum rekommenderat mediafria veckor som ett reningsbad för själen.

Vara hur det vill med den saken, ibland kan man inte låta bli. Om man undviker Aftonbladet och Expressen, som i sammanhanget väl närmare får räknas som öppna kloaker, finner man några intressanta nyheter.

Ideologiernas död

Peter Svantesson, doktor i statsvetenskap, har gjort en studie av i vilka sammanhang riksdagspartierna använder begreppet ”ideologiska skäl” i sina anföranden. Han har dels funnit att det inte görs särskilt ofta, och att begreppet normalt används som något negativt laddat. Svantesson ser detta som en potentiellt negativ utveckling, ”en politisk debatt utan idéer blir syrefattig”. Detta märker vi också såtillvida att moralism och emotionell konformism i hög grad ersatt det ideologiska samtalet i vårt land. Svantesson efterlyser därför ”en redig fundamentalist”, men nämner inte den polariserande faktor Sverigedemokraternas inträde i riksdagen varit.

För en liknande studie av vilka ord som används rekommenderas Wodinaz klassiska Debatt om Miljöpartiet, där partiet avslöjas som mer intresserat av det politiskt korrekta än det ekologiskt hållbara.

Lasermän utan lasersikte

För en tid sedan hävdades på bloggen att vår historiska situation idag påminner om den på 1990-talet. Detta har visat sig mer korrekt än man kunde trott, då en ny ”laserman” tycks ha dykt upp i Malmö. Rykten om detta hade en tid florerat på det systemkritiska internet, men media tycktes till en början undvika att rapportera om det för att undvika ”copycats”. Det kan vara svårt att tro när man ser media i aktion till vardags, men vid vissa typer av våld utfört av svenskar mot invandrare läggs locket alltså på (något liknande skedde i fallet med den asatroende arkeologstudenten i Göteborg för några år sedan).

Nu har locket dock avlägsnats, och reportagen om skytten i Malmö avlöser varandra. Detta illustrerar två saker. Dels hur avhumaniserande det mångetniska samhället är, för alla inblandade. Många etniska svenskar kunde inte bry sig mindre om huruvida ”invandrare är rädda” eller inte. Det hela har också haft en prägel av att mediala representanter försökt koppla skotten i Malmö till kritik av invandringspolitiken. En sådan koppling finns givetvis, det hela bekräftar att mångetniska samhällen inte fungerar och att massinvandring är en obegåvad politik. Men samtidigt har medias kampanj här en besk eftersmak. Om mordet på Elin Krantz inte skulle påverka vår invandringsdebatt, är det svårt att se varför skotten i Malmö plötsligt skulle göra det.

Krig utan krigsförklaring

Samtidigt fortsätter kriget i Afghanistan. Det närmast surrealistiska faktum att det sedan länge neutrala Sverige nu deltar i en ockupation utan att vi anses befinna oss i krig berörs sällan i den offentliga debatten. Samtidigt har talibanerna ett tillräckligt omfattande folkligt stöd för att det knappast ska vara möjligt att besegra dem militärt. Detta innebär att den naturliga lösningen på kriget vore en inhemsk maktdelning, där talibanerna ges tillträde till regeringen. I likhet med i Somalia förlänger istället USA kriget, vilket dels leder till mänskligt lidande, dels till migration till Europa och Sverige.

Geopolitiskt ligger kriget i Afghanistan i amerikanskt intresse, men inte i europeiskt. Detta då krigets geopolitiska mål, inringning av Iran och Ryssland, är klassisk amerikansk politik men inte har något med europeiska intressen att göra. Men också då det bidrar till den konflikt mellan islam och Europa som amerikansk politik sedan länge använt som redskap (från användandet av bosnier och kosovoalbaner mot Serbien till den antiryska politiken i Kaukasus). Under påverkan av amerikanska ideologiska trender är det Europas länder som har stora muslimska minoriteter, inte USA. Något de amerikanskledda krigen ytterligare bidrar till. Lösningen på denna gordiska knut är alltså lika enkel som konstruktiv: européer i Europa, afghaner i Afghanistan och somalier i Somalia. Men detta förutsätter att vi mentalt frigör oss från synen på USA som vår representant och världspolis.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.