Den som bygger sin bild av verkligheten på media kan lätt få intrycket att ”högerextremister” endast är intresserade av invandring, en eller två religioner med rötterna i Mellanöstern, och homosexuella. Sådana individer finns naturligtvis i sinnevärlden, men kan knappast beskrivas som högerradikala. Detta då det är en idétradition som har betydligt fler dimensioner än så, det är en tradition som eftersträvar en både kollektiv och individuell renässans, som bygger på idealism snarare än ressentiment. Detta har följder för allt från synen på den estetiska dimensionen och människans förhållande till naturen, till synen på det ekonomiska system vi lever i. Många etniskt och nationalistiskt sinnade ser därför social rättvisa som en naturlig följd av det ideal om folkgemenskap som vår världsbild innehåller. Man ser det helt enkelt som orättvist att vissa barn aldrig upplever en utlandssemester, att vissa anställningar är för otrygga för att man ska kunna bygga en familj på dem, eller att sjuka människor kastas mellan olika myndigheter istället för att ha en social trygghet. Men idealet om folkgemenskap kan gå längre än till att bara omfatta social trygghet.
Ett intressant exempel på detta är den brittiske politikern Oswald Mosleys europeiska socialism. Mosley (1896-1980) tillhörde en rik aristokratisk familj, men kom att göra en politisk karriär där han rörde sig från det konservativa partiet till Labour. Hans vision om en socialt rättvis ekonomisk ordning och europeisk fred kom därefter att få honom att grunda BUF, British Union of Fascists. Mosley betraktades av sin samtid som en gudabenådad talare, och en av sin tids mest begåvade politiker. Det ansågs allmänt att han kunde blivit partiledare för både Labour och Tories, men han drevs av sina ideal att istället gå en annan väg. Som ledare för BUF var han ideologiskt besläktad med liknande rörelser i bland annat Spanien, Italien och Tyskland, och hans anhängare tvingades utkämpa utdragna gatustrider mot bland annat kommunister som angrep deras demonstrationer.
Redan tidigt dömde Mosley ut den rena marknadskapitalismen, då den skapade social otrygghet, lönedumpning och arbetslöshet. Han föreslog ett korporativt samhälle, statlig styrning av vissa priser och löner för att komma tillrätta med marknadens brister, och det brittiska imperiet som en naturlig ekonomisk gemenskap. Mosley har i efterhand dömts ut som fascist, men han bedömde själv att 90% av hans anhängare och svartskjortor tillhörde arbetarklassen. Hans rörelse var alltså i minst lika hög grad som exempelvis Labour en arbetarrörelse.
Europeisk socialism
We, being Europeans conscious of a tradition which derives from classic Greece and Rome, and of a civilisation which during three thousand years has given thought, beauty, science and leadership to mankind, and feeling for each other the close relationship of a great family whose quarrels in the past have proved the heroism of our peoples but whose division in the future would threaten the life of our continent with the same destruction which extinguished the genius of llellas and led to the triumph of alien values, now declare with pride our European communion of blood and of spirit in the following urgent and practical proposals of our new generation which challenge present policies of division, delay and subservience to the destructive materialism of external powers before which the splendour of our history, the power of our economy, the nobility of our traditions and the inspiration of our ideals must never be surrendered:
That Europe a Nation shall forthwith be made a fact. This means that Europe shall have a common government for purposes of foreign policy, defence, economic policy, finance and scientific development. It does not mean Americanisation by a complete mixture of the European peoples which is neither desirable nor possible.
– Venedigkonferensen 1962, undertecknat av brittiska Union Movement, tyska Reichspartei, belgiska Jeune Europe och Movement d’Action Civique, och italienska Movemiento Socialiste Italiano
Mosleys tänkande påverkades ständigt av de erfarenheter han gjorde och av den historiska utvecklingen. Efter Andra världskriget omvärderade han därför delvis fascismen. Han insåg att dess starka betoning av ledaren varit problematisk, och att detsamma gällde småstatsnationalismen. De uniformer och hälsningar som strax efter Första världskriget varit en naturlig del av det politiska livet framstod nu också som mindre tidsenliga. Mosley kom istället att framhålla två viktiga idéer. Dels Europe A Nation, tanken om ett förenat Europa, dels europeisk socialism.
Mosleys europeiska socialism var intimt knuten till hans vision av Europe A Nation. Han hade dömt ut den internationella kapitalismen eftersom den skapade social orättvisa, och även utnyttjade billig asiatisk arbetskraft för att konkurrera ut brittiska arbetare. Den internationella socialism som Labour stod för var lika irrelevant. Dels hade den brittiska arbetarklassen inte tid att vänta på att de asiatiska arbetarnas löner höjts till brittisk nivå, dels såg Mosley att den etablerade socialismen i praktiken snarare ledde till byråkrati än till arbetarnas självbestämmande
Det som återstod var syndikalismen, och den brittiska ideologi som gick under namnet gillesocialismen. Denna tradition har betydande likheter med Mosleys högerradikala influenser, då den lägger mer tonvikt vid värdighet och självbestämmande än den mer materiellt inriktade marxismen. De många beröringspunkterna, från Proudhon och Sorel till Valois och Panunzio, är därför inte så paradoxala. För den syndikalistiske Mosley skulle arbetarna i större företag själva kontrollera driften av dem. För att skydda övriga samhället och konsumenternas intressen föreställde han sig att staten skulle finnas kvar.
Mosley var dock ingen dogmatiker, och hans europeiska socialism hade plats både för privat och gemensamt ägande. Nystartade företag kunde drivas privat, det var större företag och naturliga monopol som skulle drivas av de anställda. Mosley skiljer sig här från den socialistiska tradition som byggt på staten. Samtidigt skiljer hans europeiska syndikalism sig från den alltmer ressentimentstyrda och verklighetsfrämmande vänsterideologin med samma namn, som idag lägger mycket av sin energi på att angripa nationalister och organisera illegala invandrare. Till skillnad från dessa var Mosley realist, och insåg bland annat att mångetniska samhällen är konfliktfyllda.
För Mosley var ett europeiskt block en förutsättning för en europeisk socialism, då ett enskilt land var för litet för att kunna stå emot den internationella kapitalismen. Han menade också att ett sådant block av historiska skäl skulle ha starka band till Afrika och Latinamerika.
Mosley hade också under en längre tid förespråkat en korporativt snarare än geografiskt baserad demokrati, en demokrati där politiker valdes av yrkesmässiga grupper. Gränsen mellan hans europeiska socialism och den korporativa respektive syndikalistiska modellen var alltså ganska diffus. Man kan också identifiera flera likheter mellan Mosleys sociala program, och motsvarande tendenser i bland annat Belgien (Thiriart), Sverige (Engdahl) och Italien (Mussolinis sociala republik). Hans geopolitiska modell, med ett enat europeiskt block, återfinner vi också i olika former bland annat hos den ryske tänkaren Dugin, amerikanen Yockey, fransmannen Guillaume Faye och Robert Steuckers.
Oavsett om man instämmer med hela hans syndikalistiskt färgade samhällsmodell eller inte är det en intressant skildring av ett alternativ till dagens internationella kapitalism.
Vidare läsning:
Oswaldmosley.com – Syndicalism – Workers Control through Industrial Democracy
Oswaldmosley.com – European Socialism
European Action – European Socialism of Oswald Mosley
European Action – We are European Socialists
This morning in my room a little swallow got trapped. It flew about, it flew desperately, until it fell exhausted on my bed; a little trembling creature. I caressed it and gradually, it calmed down; and in the end it dared to look at me. I went to the window, I opened my hand. It was still stunned, did not understand immediately … then it opened its wings and, with a cry of joy, it flew to liberty. I will never forget that cry of joy. The only doors that will open for me are those of death. And it is also just. I have erred and I shall pay. I have never made a mistake following my instinct, but always when I obeyed reason. I do not blame anyone, I do not reproach anyone apart from myself. I am responsible, just as much for the things that I did well, that the world can never deny me, as for my weaknesses and my decline. My star has set. I work and make an effort, even though knowing that everything is a farce. My star has set, but I did not have the strength or the courage to retire in time. Have you ever seen a prudent, calculating dictator? They all become mad, they lose their equilibrium in the clouds, in quivering ambitions and obsessions. And it is actually that mad passion which brought them to where they are. A brave Borghese would never discomfort himself so much.
There is no doubt that we are heading towards, in short, a Socialist époque. I see the salvation of Europe only in a socialist union of European states. A formidable block that will defend our civilisation and existence against the Red materialism of the Bolsheviks and for us more or less damaging experiments of the American type. Soon the German, French, Spanish, Italian etc. question will be of no interest; only Europe will be of interest. Everyone will realise it. If in time or not, who knows.
– Mussolini, 1945
Om skribenten: Joakim Andersen
