Maj 2010 förlorade världen en begåvad konstnär, då Frank Frazetta gick bort. Frazetta, född 1928, räknas till de stora fantasykonstnärerna och är känd bland annat för sina Conan- och Tarzanomslag. Han tecknade också serier och omslag till album från bland annat Molly Hatchet och Yngwie Malmsteen. Dagens hyllning kan tyckas vara i senaste laget, och kommer därför också i första hand ta upp likheter respektive skillnader mellan romantisk konst och fantasykonst. Detta är av intresse inte minst då fantasykonst idag är mycket populärt, exempelvis genom sidor som Elfwood och Deviantart. Det är positivt att när den livlösa och politiserade konst som dominerar delar av konstvärlden saknar all relevans för de flesta européer, så är intresset för konst som innehåller starka inslag av myt, magi och arketyper fortfarande stort. Även om det är på ideella och/eller inofficiella arenor som Elfwood.

Fantasy och nordeuropeisk tradition

Den moderna fantasygenren har djupa rötter i nordeuropeisk mytologi och sagotradition, och kan på många vis sägas vara en fortsättning på den. Både Tolkien och William Morris var inspirerade av sagor som Beowulf och Völsungasagan, Morris förlade exempelvis The Glittering Plains till det nordiska Odainsaker och Tolkien befolkade Midgård med väsen från nordeuropeisk folktro. Inspiration från den höviska riddarlitteraturen, Ariosto, djurfablerna och kristendomen kan i varierande grad identifieras hos genrens mästare. Idag finner vi också fantasy som bygger på politiskt korrekta sentiment och teman, men de historiska mästarna har rört sig i en europeisk tradition.

Gudarna, de ickemänskliga varelserna och raserna, trolldomen och den ännu besjälade naturen har alltså sina rötter i nordeuropeisk mytologi och folktro. Från grekisk myt återfinner vi konflikten mellan ”unga” och ”gamla” gudar, från indo-europeisk världsåskådning konflikten mellan ”Lag” och ”Kaos”. Till en tydligt germansk bakgrund kom sedan genom Howard och Rice Burroughs ett antal närmast nietzscheanskt, socialdarwinistiskt färgade teman att kopplas, i form av hypermaskulina hjältar som Conan och Tarzan, och en särskild, cykliskt vitalistisk historieskrivning.

Den moderna fantasykonsten kan på många vis ses som en syntes av dessa två tendenser. Bakgrunden för tankarna till romantiken, med en besjälad och magisk natur, mot denna bakgrund framträder sedan en barbar, tidvis flankerad av vilda bestar, horder av fiender eller lättklädda kvinnor. Ofta har fantasykonsten också ett inslag av erotik, och den barbariske krigaren är ibland utbytt mot en kvinnlig krigare med begränsad klädsel. Hos en Luis Royo och en Serpieri står denna aspekt ofta i centrum, på ett sätt som ibland för tankarna till nordeuropeiska valkyrior och hednisk estetik och sexualmoral (och ibland till den rena pornografin, som dock inte heller den undkommer kraften hos diverse arketyper).

Fantasykonsten påminner om den romantiska konsten inte minst genom den ännu magiska och otämjda natur som bildar bakgrund åt den. Där romantiken ofta fokuserade på den vilda naturen och landskapet, ibland med en ensam människa som betraktare, ställer fantasykonsten istället en mänsklig aktör i centrum. Det finns också en tydlig kontrast och dialektik mellan manliga och kvinnliga arketyper av olika slag, liksom mellan natur och civilisation (där den barbariske aktören ofta står närmare naturen). Den värld som framträder har mer gemensamt med våra förfäders hedniska, där livet framstår som en strid. Den starka sexuella dimorfismen, med beväpnade män, ofta fångade mitt i en rörelse, och lättklätt sensuella kvinnor, ligger heller inte särskilt väl i linje med vår tids officiella sentiment. Detta kan vara en förklaring till att Frazetta sällan visas i sammanhang som domineras av feminister, liksom hans stora popularitet på bland annat internet. Om ”verklighetens folk” finns i verkligheten, så tilltalas de mer av kraften och kvaliteten hos en Frazetta och en Vallejo än de livlösa och förutsägbara provokationerna hos en Andres Serrano. Något som lovar gott inför framtiden.

Den hugade finner fler verk av Frazetta på den inofficiella Frazettasidan här: Frazetta Fantasy Art Gallery

Den som finner den rena fantasykonstens val av motiv något förutsägbara rekommenderas med fördel att undersöka andra konstnärer i den ”fantastiska” traditionen, som George Grie, Ilene Meyer, M.C. Escher, Giger, Ernst Fuchs, Beksinski och Patrick Woodroffe.

Relaterat

William Morris – News from Nowhere
Sagan om ringen och traditionalismen
Húrins barn
Narnia – en recension
Stephen King – The Dark Tower
Robert E. Howard och hans världsbild
Robert E. Howard – Excerpter
Robert E. Howard och hans livssyn
Conan och den Hyboriska tidsåldern
wodinaz – Dune
Rimfaxe – Intervju med Njordfoto

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.