Inför valet 2006 bildades det såkallade Piratpartiet, ett parti som då framstod som ett intresseparti för fildelare. Inför valet till Europaparlamentet 2009 fick partiet överlag positiv medial uppmärksamhet, och kom in i parlamentet. Många utomstående bedömde då att media valt att ge Piratpartiet detta positiva utrymme för att förhindra att Sverigedemokraterna skulle få representation. Om så var fallet lyckades det.
Sedan dess har Piratpartiets väljarstöd krympt, även om man fortsatt fått en del utrymme i media. Inför årets val har man släppt ett valmanifest, som kan vara av intresse att närmare analysera.
Piratpartiet som liberalt parti
Piratpartiets värdegrund bygger på tre grundläggande värderingar; att den personliga integriteten måste skyddas, att kulturen måste släppas fri och att patent och privata monopol är skadliga för samhället.
– principprogram
Piratpartiet framstår i sitt valmanifest som ett liberalt parti. Synen på relationen mellan individ och samhälle, individ och traditioner, är exempelvis präglad av det. Man skriver bland annat att juridiskt kön ska avskaffas, och att inga religiösa inslag får finnas i skolan. Individen som atom, utan historia och utan delaktighet i en gemenskap, är ett centralt inslag i Piratpartiets världsåskådning och här skiljer de sig alltså tydligt från exempelvis konservativa och den Nya Högern.
Värt att notera är samtidigt att det ibland finns en spänning mellan liberala principer och den reellt existerande kapitalismen, där försvarare av individen inser att maktförhållandena är sådana att kapitalet kan inskränka individens möjligheter om inte lagar till skydd för denne införs. Ett exempel på det är när Piratpartiet vill skydda individer från åtal från storföretag med oändliga resurser, då sådana åtal ofta används som hot. Man menar också att internet är en mänsklig rättighet, i stil med vatten och elektricitet.
Här finner vi också Piratpartiets kärnfråga, fildelningen. Man presenterar denna som en möjlighet för människor att få tillgång till kultur, och jämför internet med de gamla folkbiblioteken. Upphovsrättslagstiftningen beskrivs som ett hinder för detta kulturutbyte. Även här finner vi alltså ett exempel på hur individens frihet ställs i relation till den reellt existerande kapitalismen.
Piratpartiet kritiserar också sådana inskränkningar i den personliga integriteten som FRA och IPRED.
Samtidigt leder denna liberalism ibland till tveksamma konsekvenser. Piratpartiet skriver i sitt manifest att det inte finns ”några behov av lagar som skyddar människor som befinner sig på nätet från kommunikation eller information”. Antingen är det klumpigt formulerat eller så vill man riva upp lagen mot grooming/sexuella kontakter riktade till barn. Man vill också att utdrag ur brottsregister inte ska kunna begäras ut, vilket gör att dömda sexualbrottslingar skulle kunna få anställning på förskola och skola.
Piratpartiet och barnpornografin
Detta leder över till Piratpartiets utspel i frågan om barnpornografi. Frågan är laddad, men sannolikt inte lika laddad som för bara några år sedan. Detta då det senmoderna samhället och dess infantiliseringstendenser tenderar att göra den sociala gränsen mellan vuxen och barn mer diffus. Sexuell marknadsföring och populärkultur når exempelvis i lika hög grad barn som vuxna. Detta gör att man kan säga att pedofili ”ligger i tiden”. Piratpartiet är dock inte nödvändigtvis ett parti för pedofiler, utan bygger sin kritik mot den lagstiftning som knyts till kampen mot barnpornografi och pedofiler på liberala principer. Man menar kort sagt att denna kamp idag motiverar inskränkningar i rättsstaten som å ena sidan är allvarliga, å andra sidan inte är särskilt effektiva mot verkliga pedofiler. Ett rättsfall man tagit som exempel är en mangaexpert som nyligen dömts för innehav av tecknad barnpornografi.
Här kan man faktiskt ha en viss förståelse för piratpartisterna. Lagen mot barnpornografi kan byggas på två grundläggande principer. Dels en vilja att skydda barn som utsatts för övergrepp mot att övergreppet bevittnas av degenerater. Dels en vilja att minska risken att pedofiler går från pornografi till övergrepp genom att minska tillgången på sådan pornografi. En lag som kriminaliserar delar av det konsthistoriska arvet är inte helt oproblematisk i sammanhanget, nakna barn förekommer i allt från viktoriansk och dekadent konst till japansk manga. Särskilt då lagen också bygger på resonemang om ”barns värdighet” snarare än de två grundprinciperna.
Samtidigt är det hela sannolikt en spik i Piratpartiets redan påbörjade kista. En intern dynamik, viljan att vara konsekventa mot sina principer, har här gjort företrädarna blinda för den externa logiken, nödvändigheten att vinna röster. Flera tveksamheter finns också, som i fallet med brottsregisterutdrag. Konsekvenserna av att underlätta för sexualbrottslingar att upprepade gånger få anställning i barnomsorgen är betydligt mer riskfyllda än ett försvar av pornografisk manga, men tycks inte ha berörts nämnvärt av media.
Piratpartiet som politiskt korrekt parti
Intressant är också att den konsekvens som präglat kampen mot barnpornografilagstiftningen lyser med sin frånvaro i andra frågor. Man skriver visserligen att ”yttrande-, åsikts- och informationsfrihet ska återupprättas”, men man konkretiserar inte vad detta skulle innebära för lagen om hets mot folkgrupp, eller hur Sverige ska ställa sig till de länder där ifrågasättande av Förintelsen leder till mångåriga fängelsestraff. Sexuella minoriteter är av större intresse för Piratpartiet än politiska minoriteter, vilket ligger i linje med bilden av partiet som ett liberalt eller postliberalt parti.
Överhuvudtaget tycks många inom Piratpartiet ha en progressiv sensibilitet i sådana frågor som rör invandring, sexualpolitik och nationalism. Kritik mot Sverigedemokraterna är återkommande på piratpartistiska bloggar, något som beskrivits av Sverigedemokraterna själva i texten Varning för pirater. Många piratpartister är för fri invandring, samtidigt som den liberala grundsynen ibland leder till kritik av sådant som att fri invandring kombineras med bidrag av olika slag. Bloggaren Gothbarbie skriver exempelvis att ”...den som vill försörja flyktingar är givetvis fri att göra det, på egen bekostnad, eller tillsammans med andra som också vill stå för sådan försörjning.” Oavsett vilket finns här en skillnad i sensibilitet mellan piratpartistiska liberaler och invandringskritiska nationalister. Många piratpartister bygger sina resonemang på en abstrakt individ och dennes rättigheter, inte på en konkret historisk situation. Överhuvudtaget tycks världsbilden i hög grad sakna kollektiv, ett klassperspektiv ser vi bara indirekt i samband med hoten från storföretag.
Den tidigare nämnda bristen på konkretisering gör också att Piratpartiet många gånger angriper ”övervakningssamhället”, men låter bli att närmare beskriva vilka intressen som ligger bakom det. Så länge dessa intressen inte är skivbolag förblir beskrivningen av dem abstrakt, och försvaret av ”integritet” saknar sprängkraft. Möjligen kan kontakterna med Julian Assange från Wikileaks nyansera detta något, då Assange har reella makthavare mot sig. Man kan i varje fall konstatera att det ger ett barnsligt intryck att försvara barnpornografer och fildelare i en situation då det finns reella politiska rörelser som utsätts för reell repression, både globalt och nationellt. Om man ska uppdatera de liberala principerna till en ny historisk situation, vilket inte är ett ointressant projekt, kunde det också vara positivt att fokusera något mer på media som makthavare. Man skulle också kunna problematisera begreppet ”kultur”, ofta fungerar ”kulturen” som en våt filt som läggs över samhället och då spelar det ingen roll om den är gratis eller inte.
Detta sammantaget gör att även om man kan sympatisera med Piratpartiets kamp mot övervakningssamhället, finns det också stora brister. Dessa brister bör man både som systemkritiker och piratpartist vara medveten om. Samtidigt är det troligt att dessa brister är en naturlig del av partiets abstrakt liberala världsbild.
Piratpartiets valmanifest finner vi här:
De piratpartistiska bloggar som legat till grund för dagens inlägg finner vi här:
Rick Falkvinge
Christian Engström
Gothbarbie
Anna Troberg
Om skribenten: Joakim Andersen
