Den franske religionsforskaren Georges Dumezil studerade i ett stort antal skrifter våra indo-europeiska förfäders världsbild och myter. Hans studier har inspirerat många i den Nya Högern, då våra förfäders världsbild är både en kontrast och ett alternativ till senmoderna ideologier som liberalism och socialism. Detta gäller allt från antropologin till synen på det politiska och den ekonomiska sfären. I boken Stakes of the Warrior tar professor Dumezil upp krigarens komplexa väsen med utgångspunkt i ett antal indo-europeiska hjältar. Läsaren har förhoppningsvis redan stött på professor Dumezils beskrivning av hur indo-européerna indelade samhället i tre funktioner, varav kriget och den fysiska styrkan var en, liksom studierna av de indo-europeiska Mannaförbund av krigare som spelade en central roll historiskt och tycks vara en ständigt latent arketyp.
Stakes of the Warrior finns att läsa här: Stakes of the Warrior
Med utgångspunkt i den indiske guden Indra, den nordiske krigaren Starkadder, den indiske kungen Sisupala och den grekiske hjälten Herakles identifierar Dumezil några återkommande teman, teman som utvecklas av Jan Puhvel i inledningen. Vissa av dessa teman bedöms av Dumezil vara av mycket hög ålder.
Det handlar för det första om den ambivalenta naturen hos dessa krigare, ett sätt att i mytens form beskriva ett psykologiskt och socialt faktum. Krigaren står med ena foten i det ordnade samhället, på grund av att han står med andra foten utanför det. För att kunna försvara den fredliga gemenskapen måste krigaren göra saker som strider mot dess värderingar, och kan förvandlas till en best eller rentav en demon. Det rabiesliknande stridsraseri, lyssa, som kunde gripa indo-europeiska krigare är ett exempel på detta, inte ovanligt var att de i striden kunde förlora förmågan att skilja på vän och fiende eller rentav gripas av samma vansinne i fredstid med mycket tragiska följder. Den degeneration som tycks ha drabbat de nordiska bärsärkarna i historisk tid, där de var en pina för bönder, kvinnor och andra, är ett näraliggande exempel på krigarens ambivalenta relation till samhället.
De krigare Dumezil studerar har i flera fall också ett kluvet arv, med en demonisk aspekt. Starkadders farfar var en mångarmad jätte som dödats av Tor, och han föddes också själv med ett omänskligt antal armar. Hans yttre var jätteliknande, och han hade både välsignats och förbannats av gudarna Oden och Tor. Dumezil noterar att Oden moraliskt sett är en gud med flera ”mörka” sidor, och det var också Oden som Starkadder tjänade. Samtidigt tjänade han större delen av sitt liv ett antal kungar med fullständig lojalitet, försvarade den goda kungamakten både mot folket och dåliga kungar, och fostrade barn.
Samma kluvna arv finner vi hos den indiske kungen Sisupala, en reinkarnation av en demon och född med flera armar och ett tredje öga som tydligt knöt honom till den indiske guden Shiva/Rudra. Till skillnad från Starkadder verkade Sisupala i en indisk miljö, där de moraliskt sett mer ”ljusa” gudarna hade en mer framträdande plats, varför han framstår som moraliskt mindre föredömlig än sin nordiske motsvarighet, men även han var en ivrig rojalist och framstående krigare.
Dumezil skildrar hur dessa krigare och hjältar används som mänskliga spelpjäser i ett spel mellan gudarna. Starkadder är ett särskilt tydligt fall, med sina förbannelser och gåvor från Oden och Tor. Herakles motarbetas av Hera och hjälps av Atena, medan Sisupala spelar en roll i rivaliteten mellan Vishnu och Shiva. Dumezil noterar att i dessa rivaliserande gudapar kan man normalt urskilja en ”ljus” och en ”mörk” gud, en med tydligare koppling till det ursprungliga Kaos (oavsett om det sedan är Hera eller Oden). Intressant är att det i flera fall också rör rivalitet mellan den första och den andra funktionens guddomar, alltså mellan en gud som kopplas till övernaturlig suveränitet och en som kopplas till krig och styrka.
Intressant är här även kopplingen till rojalism. Herakles tvingas att tjäna sin bror, kung Eurystheus. Sisupala tjänar kung Jarasandha trots att denne offrar andra kungar till Shiva, och försvarar aggressivt kungavärdigheten. Starkadder är en glödande rojalist, och föraktar de flesta ofrälse utom bönderna. När en kung han satts att tjäna beter sig okungligt hånar och hetsar han kungen tills han i raseri dödar sina ovärdiga dryckesvänner. När en prinsessa har olämpligt umgänge med en guldsmed stormar Starkadder in och överöser dem både med hårda ord och brutalt våld.
Dumezil spårar detta till relationen mellan dux och rex i det tidiga indo-europeiska samhället, liksom till det faktum att Oden var kungarnas gud och att offer av kungar under denna tid ännu sågs som ett ärofullt sätt att utöka Odens här av enhärjare. Samtidigt noterar Dumezil att indo-europeiska krigare ofta utmärkts av sin självständighet, hos Indra talar man exempelvis om att han är sin egen lag. På samma sätt kämpar Tor normalt ensam.
Det kanske mest säregna draget professor Dumezil identifierar är krigarens tre synder. Redan Indra förlorar succesivt sin andliga styrka, sin fysiska styrka och sitt fördelaktiga yttre efter att ha begått tre synder kopplade till de tre indo-europeiska funktionerna. På samma vis blir Herakles galen och dödar sina barn när han vägrat lyda gudarnas befallning, senare blir han sjuk när han fegt dödar en motståndare, och dödligt sjuk efter att ha varit otrogen. Starkadder är rentav förbannad, på förhand dömd att begå tre oförlåtliga synder. Först förråder och offrar han sin vän och kung, Vikar, sedan flyr han en strid, och avslutningsvis förråder han för pengar ännu en kung. Dessa synder är knutna till de tre indo-europeiska funktionerna. Att förråda en kung eller döda en brahmin är en synd mot den första funktionen, den övernaturliga suveräniteten. Straffet här är logiskt, Indra förlorar sin själsliga styrka och Herakles sitt förstånd. Att fly eller handla fegt i strid är en synd mot den andra funktionen, krigets och styrkans sfär. Straffet här är en förlust av kroppslig styrka. Den tredje funktionen är omfattande, och innefattar bland annat rikedom, välstånd och sexualitet. Synden här kan alltså både vara att som Starkadder sälja sin lojalitet för pengar, eller som Indra och Herakles att svika äktenskapet för sexuell njutning. Straffet är logiskt nog en förlust av livet eller utseendet.
Sammantaget är det alltså en spännande studie av våra förfäders världsbild professor Dumezil gör, som också visar hur myten ofta är överlägsen när det gäller att förmedla psykologiska insikter. Intressant är att temat med krigarens dubbla natur, ambivalenta relation till sitt samhälle, och demoniska sida fortsatt varit populär i både film, serier och böcker, man kan nämna allt från Kentaro Miuras Berserk och den alieninfekterade Ellen Ripley till Hellboy och Clint Eastwoods tystlåtna hjältar som exempel. Ofta kan krigaren bekämpa de omänskliga krafterna eftersom han eller hon är en av dem, men implicit i det finns också en inre konflikt.
Relaterat, indo-europeiska krigare
Victim of the Muses
Berserk
Lyssa
Speidel – Ancient Germanic Warriors
Mannaförbund och vargkrigare
Relaterat, Dumezil
Dumezil och Destiny of a King
Sakral auktoritet hos indo-européerna – excerpter
Dumezil och gudarnas krig
Dumezils Mitra-Varuna
Den indo-europeiska drakdödarmyten
Semitisk och indo-europeisk skapelsemyt
Den indo-europeiske Oden
Om skribenten: Joakim Andersen
