I Danmark förbjuds nästa vecka tretton hundraser som klassats som farliga, såkallade kamphundar. Även i Sverige reses krav på sådana förbud i samband med de mediadrev som med jämna mellanrum uppstår kring dessa hundar. Det kan därför vara på sin plats att betrakta frågan ur ett antiliberalt perspektiv.

Den amerikansk-judiske professorn Paul Edward Gottfried och hans analys av hur den liberala staten under 1900-talet förvandlades till en karikatyr på liberalism har med jämna mellanrum tagits upp på bloggen. Från att ha satt människors frihet i centrum, i form av yttrandefrihet, friheten att leva sina liv som de själva valt, mötesfrihet, åsiktsfrihet, et cetera, så gick den "liberala" staten alltmer över till att detaljreglera deras liv. Professor Gottfried förklarar detta bland annat med att en Ny Klass av byråkrater, journalister, sociologer och liknande tog över makten.

Att den Nya Klassen har en djupt elitistisk och förmyndande inställning till vanliga medborgare, och en negativ inställning till dessa medborgares traditioner och kultur, blir skrämmande tydligt om man ser hur åsiktsfriheten inskränkts i Västvärlden under den tid de härskat.

Hundrasismen

Men åsiktsförtrycket är bara en del av den Nya Klassens förmyndarmentalitet, om än den tydligaste. Det finns en mörk logik i det moderna samhället, där en allmänhet som uppfostrats av Nya Klassen till att betrakta samhället som ett jättelikt dagis, är skrämmande lättmanipulerad av densamma. Detta äger i praktiken rum genom att det sker en obehaglig incident, som får stort genomslag i media. Ett indoktrinerat folk reagerar sedan på detta genom att kräva förbud mot någon företeelse som inte är så vanlig, men som kan kopplas till den obehagliga incidenten. På så vis inskränks friheten för människor med ovanliga intressen. Ett återkommande inslag i samband med detta är att spektakulära händelser inte sätts i sin kontext, bakgrunden faller helt bort. Kort sagt, folk i gemen tycks ha slutat tänka efter innan de kräver förbud för saker, och kan kräva sådana förbud endast på grund av att de inte tycker om en sak. Några tankar om individens frihet att leva sitt liv enligt eget huvud, och att den friheten är principiellt viktig, tycks inte förekomma.

Detta blir tydligt i samband med synen på hundraser, där vissa raser framställs som särskilt farliga. När det gäller hundraser är det nämligen fullt möjligt att generalisera på ett sätt som man aldrig skulle överväga att göra om människoraser. För att göra en magstark jämförelse påverkas inte vår invandringspolitik av att det ibland är invandrare som står bakom vissa spektakulära våldsdåd, men om en amstaff är inblandad i en tragisk händelse misstänkliggörs hela hundrasen.

Det hela är ett exempel på den småborgerliga och anti-heroiska inställning som i kombination med den Nya Klassens förmyndarmentalitet skapar ett samhälle där ingen normal människa egentligen vill leva. Det är ett exempel på en egalitarianism som löpt amok: om det finns människor som inte klarar att ha en hund av kampras, så ska ingen människa få ha det. Ett samhälle utan förmåga till differentiering utgår här från den lägsta gemensamma nämnaren i lagstiftningen.

Mot detta ställer man som antiliberal tre insikter:

1. Européerna, och deras släktingar utanför Europa, har i alla tider haft en mycket nära relation till hunden. Vi har under den perioden kunnat ha hundraser som är väl så farliga som pitbulls utan problem. Det rör sig också om hundraser som i flera fall har en särpräglad identitet och betydande grupper av människor som uppskattar dem, hundraser som blivit en del av vår kultur.

2. Bara för att någon inte klarar av en farlig hund innebär det inte att ingen ska få ha det. Det gamla Europa kände ett begrepp vid namn privilegium, vilket är väldigt tillämpligt på frågan om farliga hundar, eller farliga djur i allmänhet. Om man har visat att man är mogen det, genom en utbildning och ett hedervärt leverne, så borde man kunna ha vilket djur som helst. Om man däremot missköter detta, skadar sin hund, eller lever ett osunt liv, så bör privilegiet dras in. Kort sagt kan ett system med licenser för mer krävande och riskabla hundraser vara aktuellt.

3. Ett folk som i panik vänder sig ifrån allt som är "farligt" förtrycker ett flertal av sina medlemmar, och demonstrerar tydligt det förtryck som alltid lurar i den egalitära världsbilden. "One law for the lion and the oxen is tyranny". Ett så fegt och förslappat folk lär heller inte klara sig länge i den verklighet som vi nu en gång råkar befinna oss i. För på längre sikt är det inte olika hundraser som hotar ett samhälle, oavsett de mediadrev som från tid till annan kan uppstå.

Relaterat

Exotiska husdjur då och nu

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.