En klassisk introduktion till nordisk hedendom är H R Ellis Davidsons Nordens gudar och myter. Ett värdefullt och intressant inslag i boken är det fokus Ellis Davidson lägger på kvinnor och kvinnliga aspekter av det gudomliga. Detta belyser inte minst den historiskt goda ställning kvinnor haft i Nordeuropa, och den komplementära relationen mellan könen.

Davidson menar att man i den nordiska traditionen kan urskilja en central gudinna, som varit knuten till vanerna och haft tre aspekter. Denna gudinna omnämns som Nerthus av Tacitus i beskrivningen av de germanska folken, och kördes omkring i en vagn för att skänka fruktbarhet åt sina dyrkare. Davidson jämför sedan denna gudinna med tron i andra traditionella samhällen, och finner att man ofta identifierat tre aspekter hos henne. Moder, konkubin, och kysk jungfru (exempelvis Hera, Afrodite och Artemis i grekernas pantheon). I den nordiska tron kan man i så fall se Frigg som en modersgudinna, Freja som en konkubin (inte minst genom kopplingen till sejden och dess ”motbjudande” inslag), och enligt Davidson möjligen Skade som den kyska jungfrun. Teorin att Frigg och Freja ursprungligen avsåg två aspekter av samma gudinna är inte helt ovanlig, och styrks av likheterna mellan Frejas make ”Od” och Friggs Oden.

Mödrarna

Kopplade till Friggs aspekt som modersgudinna beskriver Davidson en grupp av lägre eller lokala gudomligheter, kallade bland annat ”Mödrarna”, Parcae, Gabiae, nornor och Dea Garmangabis. De är kända från inskrifter sedan åtminstone 100-talet och fortlevde länge i folktron. ”Mödrarna” uppträdde ofta i grupper om två eller tre, stående eller sittande på pallar, med löst fallande hår, och hållande frukter eller ymnighetshorn.

I deras kult ingick bland annat att man dukade tre platser åt dem vid bordet och att julnatten i heden tid kunde beskrivas som Modraniht, ”mödrarnas natt”. När man vann deras gunst kunde de påverka ett nyfött barns framtid (man kan misstänka att sagorna om goda och onda féer som hjälper och stjälper nyfödda stammar från denna föreställning, liksom att den har en koppling till den mer utvecklade beskrivningen av de tre ödesgudinnorna/nornorna).

Relaterat

Ellis Davidson och valkyrjorna

För den nyfikne kan nämnas att dagens inlägg illustrerats med några av den tyske 1900-talskonstnären Emil Doeplers verk.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.