Den franska punkgruppen Paris Violence avviker på många sätt från punkgenrens stereotyper, både vad gäller estetik och texter. Estetiken präglas av nostalgi och romantik, med inslag både från äldre fransk historia (som riddare, franska landskap och katedraler) och den tidigmoderna epoken (som Tintinserier, främlingslegionärer och absintdrickande dekadenter). Ett intresse för den kejserliga japanska epoken är också tydligt. Även texterna hör hemma i en mer intellektuell och kulturell tradition, med influenser från Baudelaire, de Montherlant, Cioran, Aragon, Celine och Mishima. Teman som berörs är bland annat död, krig och kamratskap, den kommersiella sexindustrin, Tintin, ”Ryska revolutionen” och Japan. Den underliggande stämningen har aspekter både av nihilism och anti-modernism, och samtidigt som Paris Violence beskrivs som en apolitisk grupp är det sammantaget inte förvånande att de har många fans även bland högerradikaler och vänsternationalister.

Ett intressant tema som Paris Violence berört bland annat i De la Vodka et du Sang är det ryska inbördeskriget. Intresset för det traditionella Japan märks i exempelvis Adieu Camarade. Dessa båda teman förs samman i den mytiske gestalten, krigsherren, kontrarevolutionären och baronen von Ungern Sternberg, som under 1920-talet behärskade Mongoliet med sina kosacker och planerade att bilda en asiatisk, traditionell allians mot bolsjevismen. Baronen var redan under sin levnad en mytomspunnen gestalt, som av de mongolska buddhisterna sågs som en inkarnerad krigsgud, utsänd för att försvara dem mot kineser och bolsjeviker.

Paris Violence behandlar därför baronens liv i Ungern-Sternberg. Intressant är att han inte beskrivs som en ”dålig” person trots sin antimoderna och anti-kommunistiska världsåskådning, utan tvärtom som en romantiker som ”uppvaktade döden”.

Fransk punk tillhör egentligen inte favoritmusiken för de bistra herrarna bakom webblogg Oskorei, men Paris Violence är begåvade musiker och deras icke-stereotypa punk med starkt historieintresse kan säkert intressera en och annan. Om inte annat demonstrerar de att den som börjar sin resa med ett intresse för nihilism, absolut existentialism och ett liv ”fullt ut”, förr eller senare identifierar sitt livsideal realiserat hos både främlingslegionärer, ”galna baroner” (oavsett om de sedan hetat Evola eller Ungern Sternberg), munkar och reaktionärer överlag.

Relaterat

Ossendowski – Beasts, Men and Gods

Synthesis – Origins of the Totenkopf

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.