Det engelska fenomenet EDL, English Defense League, har på kort tid hamnat i händelsernas centrum i brittiska media. Den löst organiserade gruppen bildades sommaren 2009, som en reaktion på flera incidenter som involverat muslimer. Det rörde sig bland annat om bombdåd 2005 som krävde 52 människoliv, och de demonstrationer som riktades mot brittiska soldater som återvände från Irak. EDL har inte minst rekryterat fotbollshuliganer, och vid flera tillfällen konfronterat muslimska demonstranter och ”anti-fascister”. Rörelsen kan idag mobilisera mer än tusen demonstranter. Som samtidsfenomen är det hela intressant, då det belyser ett flertal historiska tendenser.

Dels bygger EDL:s snabba tillväxt på existensen av den brittiska huligankulturen, som i sin tur bygger på en specifik brittisk syn på manlighet (med en specifik syn på sådant som stolthet, manlig gemenskap och förmågan att hantera hot och våld). Under 1980- och 90-talen kunde både nationalister och lojalister vinna stöd från denna miljö, som svar på upplevda provokationer från immigranter och IRA. Idag kommer dessa provokationer istället från islamister, nytt idag är dock även att medlemmar från olika ”firmor” är beredda att göra gemensam sak med varandra. EDL har också systerorganisationer i Wales och Skottland.

Intressant är samtidigt EDL:s ideologiska hemvist och de olika tendenser som kan identifieras. I dagens debattklimat är det inte acceptabelt att angripa varken immigranter eller specifika religioner. Däremot kan man vända sig mot ”extremism”, i detta fall mot islamister. I sina officiella uttalanden balanserar EDL därför tämligen skickligt på den politiska korrekthetens regler, utnyttjar dem samtidigt som man angriper dem för att vara för mjuka mot islamister. Samtidigt kan man identifiera inslag som inte har så mycket med ”extremism” att göra, exempelvis när man angriper burkan och noterar att de muslimska demonstranterna lever på skattebetalarnas bekostnad.

We take an actively anti-racist and anti-fascist stance. In addition, the EDL is non-political, taking no position on right-wing vs left-wing. We welcome members from all over the political spectrum…– Who are the EDL

Centralt i retoriken är också att man vill försvara det ”engelska”, även om man inte definierar det närmare än en flagga och julspel, och dessutom uttrycker att det inte är knutet till någon särskild etnicitet eller religion. Detta innebär att EDL på ett ideologiskt plan saknar försvar mot neokonservativa försök att manipulera det, något som enligt British National Party också äger rum. I värsta fall kan rörelsen urarta till att kanalisera britters motvilja mot massinvandringens effekter till ett stöd för imperialistiska krig i Afghanistan och Irak, och våld mot de grupper som protesterar mot dem.

If the English Defence League is not instigated by and its activities are not encouraged by the state (which it quite possibly is), then the track record of this organisation shows that it is run by people who will only bring discredit and probable arrest for anyone who attends its events.
– British National Party

Samtidigt finns det flera tendenser i EDL. Många av demonstranterna på gatunivå uttrycker en motvilja mot ”pakis” och ”muslimer” i samband med konfrontationerna, och även om det förekommer svarta och färgade så är de flesta vita britter. Både segerhälsningar och israeliska flaggor har förekommit, vilket antyder en ideologisk spridning och förvirring. Det har också funnits ett starkt inslag av människor med kopplingar till BNP och det som kallas ”extremhögern”, även på ledande poster. Officiellt tar BNP idag dock avstånd från rörelsen, genom att inte tillåta dubbelt medlemskap i EDL och BNP. Media har trots detta fortsatt att hävda motsatsen. Som helhet demonstrerar företeelsen i varje fall både den potential som finns i växande gruppers motstånd mot det mångkulturella samhället, och hur förvirrade grupper utan helgjutna ideologiska alternativ ständigt riskerar att manipuleras av resursstarka neokonservativa.

Läs även

English Defense League – hemsida

BBC-artikel

Artikel i Guardian

British National Party om EDL

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.