Googles litterära projekt, ”Google books”, innebär att många mer eller mindre svåråtkomliga böcker numera finns tillgängliga på internet, exempelvis Eislers klassiska Man into Wolf, Walter Ottos Dionysus, Greens Animals in Celtic life and myth, och Bennigsens och Wimbushs National Communism. Ofta är dock förhandsvisningen begränsad, och det kan vara frustrerande när ett resonemang avbryts av att flera sidor plötsligt saknas. När det gäller Mallorys och Adams Encyclopedia of Indo-European Culture är detta dock något man är tvungen att leva med, då encyklopedin trots det innehåller flera intressanta artiklar. Encyklopedin återfinns här: Google books.

Bland de intressanta artiklarna återfinns ett par om anatoliska språk och albanska, en kort artikel om den indo-europeiska afanasevokulturen i dagens Sibirien, en karta över den indo-europeiska anatomin på sidan 18, och en artikel om olika former av djur. Där finns också artiklar om arméer och synen på döden, artiklar om hunden, örnen, jord- och hästgudinnan, det indo-europeiska huset, lodjur, magi och tricksterfiguren. Även om mycket saknas finns det alltså en hel del av intresse.

Hästgudinnan och de gudomliga tvillingarna

Hästen var central för indo-européerna, inte bara i krig och vardag utan också i myt och religion. Slaverna spådde med hjälp av hästar, hästen var ofta en psychopomp som vägledde de döda, hästens heroiska och maskulina natur gjorde också en koppling till krigsguden och kungamakten logisk. Hos de tidiga indo-européerna spelade hästoffret en viktig roll, de ”gudomliga tvillingar” som återkommer i flera indo-europeiska myter hade också en stark koppling till hästen. Kopplingen till spåkonst och de döda knyter hästen till den första funktionen, kopplingen till krig och manlighet till den andra, och tvillingarnas länk till läkekonst kopplar hästen till den tredje funktionen. Om man utgår från Dumezils schema med tre funktioner var hästen alltså så viktig att den är knuten till alla tre.

Encyklopedin beskriver en liknande transfunktionell mytisk figur med hästkopplingar i den irländska Macha (som också förvandlades till en häst och födde tvillingar, en häst och en människa). Andra hästgudinnor som beskrivs är Mebd, walesiska Rhiannon och galliska Epona. Varianter av samma mytiska tema återfinns i grekisk och indisk myt, i nordeuropeisk myt kan man möjligen finna ekon av den i de historiska figurerna Hengist och Horsa och i Sleipners tillkomst.

Lodjuret

Artikeln om lodjuret är kort men intressant. Det framgår att lodjuret beundrades för sin skarpa syn, och att vissa indo-européer också jämfört det med krigare och hjältar. Den grekiske hjälten Lynkeus kan ha haft en koppling till lodjuret genom sitt namn och sin skarpa syn, annars tycks det inte ha varit vanligt förekommande att krigare identifierade sig med lodjuret (på samma kultiska sätt som med vargen, björnen och andra djur). Däremot knöts den till guden Dionysus. Den egenskap som främst kopplats till lodjuret tycks ha varit dess överlägsna syn. Under medeltiden ansågs den kunna se genom väggar, och när Federico Cesi 1603 grundade en vetenskaplig akademi, Accademia dei Lincei, var det från lodjuret man tog sitt namn just för dess genomskådande blick.

Funktionen med ”Liknande böcker” kan avslutningsvis noteras för den som planerar att använda sig av google books.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.