Oswald Spengler beskriver i Västerlandets undergång matematiken som en konstart, som hänger ihop med olika sätt att betrakta världen. Tal för antikens människor var knutna till konkreta kroppar på ett sätt som de inte är för den faustiska kulturens människor. Spengler skriver: ”Redan med begreppet irrationella tal har man egentligen skapat anti-hellenska tal och i grunden upplöst det konkreta, bestämda talets begrepp…för antikt tänkande finns det bara ett tal mellan 1 och 3, för västerländskt oändligt många.” Spengler fördjupar sig i sådant som gruppteori, funktioner, differentialekvationer, gränsvärden, infinitet, och komplexa exponenter, begrepp som är mer eller mindre obegripliga för de flesta av oss, men han förmedlar även till oss matematiska amatörer en känsla för hur vår faustiska världsbild skiljer sig från den antika (och den magianska, med judar och muslimer som mest kända representanter) och hur detta också återspeglas i matematiken. För den faustiska människan är rymden oändlig, och vår framtid är bland stjärnorna. Vår matematik är idag också så komplex att den i sina mer avancerade former bara begrips av någon handfull människor.

So let us then try to climb the mountain, not by stepping on what is below us, but to pull us up at what is above us, for my part at the stars.

– Escher

Det är särskilt spännande när man kan finna exempel på Spenglers tankar om matematiken som en konstart i konstens egen sfär. Möjligen kan den atonala musiken med Arnold Schönberg som känd företrädare ses som ett exempel på detta, ett annat intressant exempel är den frisiske konstnären Maurits Cornelis Escher (1898-1972). Escher inspirerades av matematikens begrepp i sin konst, och skapade många verk som är anti-euklidiska. Det är alltså byggnader och situationer som är omöjliga i en tredimensionell verklighet, och försök att skildra oändligheten på en tvådimensionell yta. Det faustiska temat är här uppenbart. På samma vis som den faustiska matematiken influerats av den magianska men vidareutvecklat den, inspirerades Escher också djupt av moriska tesselationer bland annat i Alhambra och arbetade vidare med temat i kombination med modern matematik. Denna inspiration är tydlig exempelvis i ett verk som Circle Limit III.

Sammantaget är alltså Eschers verk ett intressant exempel på hur den faustiska världsåskådningen kan uttryckas i konsten. Andra sådana exempel är de italienska futuristerna och de brittiska vorticisterna, men Eschers arbete med matematiska begrepp ger honom en särskild originalitet. Hans verk har också genom sin paradoxala natur vunnit en popularitet som gör att man inte sällan ser dem hos vanliga västerlänningar, på tavlor eller internet. Många av dem har också ett inslag av längtan efter det sköna och överjordiska som man känner igen från traditionell, andlig konst.

The things I want to express are so beautiful and pure.

– Escher

Tipstack till herr D.

Vidare läsning

MC Escher Homepage

Salvador Dali

Lästips: Den nya konstdebatten

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.