Imorgon börjar bokmässan i Göteborg. Det kan då vara på sin plats att redan nu nämna ett antal intressanta böcker och författare.

Coetzee – Onåd

Den sydafrikanske Nobelpristagaren J.M. Coetzees klassiska skildring av livet i ett Sydafrika där de vita förlorat både makten och tryggheten. Mycket välskriven, och potentiellt tankeväckande. En lämplig present till någon som behöver börja tänka i nya banor.

Marknad och genetik

Äggen som är dyrast att köpa idag kommer från unga, blonda, blåögda toppstudenter. Det är samma ideal som i de gamla ras­biologiska idéerna.
– Danny Wattin

En bok med ett intressant tema för identitärer som ser den nordiska människotypen som en viktig del av den nordeuropeiska identiteten kan vara Danny Wattins Ursäkta, men din själ dog nyss. Wattin tar där upp trender inom gentekniken, som designade bebisar och genetisk kapprustning. Han tycks göra det ur ett politiskt korrekt perspektiv, och det är fullt möjligt att boken är ganska intetsägande. Temat är trots detta intressant, och det är lovande att de gener som idag betingar högst pris har blonda, blåögda toppstudenter som leverantörer.

Tyskt tema

In the Anglo-American world, too, many ecological radicals still consider Bahro as representing something ’leftist.’ Yet Bahro no longer considers himself a leftist; indeed, he is a vehement critic of the left and of ”comrades without fatherland.”– Janet Biehl om Rudolf Bahro

Språkförbistringen gör ofta att vi svenskar har dåliga kunskaper om litteraturen i den tyskspråkiga världen. Detta är beklagligt, då där finns många intressanta författare vi därför lätt missar. De flesta torde känna till att den hyllade postmodernisten Peter Handke orsakade kontroverser genom sin politiskt inkorrekta ovilja att stämma in i den ensidiga mediabilden av serbernas skuld till krigen i Jugoslavien.

Mindre känt är kanske att den författare som beskrivits som den främsta tyska postmodernisten, Botho Strauss, orsakade minst lika stor bestörtning när han i artikeln Anschwellender Bocksgesang tog ställning för en både högerradikal och nationalistisk ståndpunkt, som jämförts med den Nya Högerns. Detta förvånade många, som slentrianmässigt antog att eftersom Strauss kritiserade sådant som konsumtionssamhället och dess alienation så måste han vara vänster. Så var dock inte fallet, kapitalismen kan angripas även från höger.

Om Strauss var ett exempel på att den ledande postmodernisten ”avföll”, var Rudolf Bahro istället ett exempel på att den ledande socialistiska dissidenten från det forna östblocket gjorde det. På 1970-talet var Bahro den kanske mest kända dissidenten, vars Alternativet lästes av många socialister i både väst och öst. Efter att ha kommit till Väst närmade han sig istället miljö-, och new age-rörelserna. Men Bahro kom snart att röra sig längre än så. Med sitt tal om behovet av ”en grön Adolf” och de ekologiska tankar som, sida vid sida med mer osympatiska inslag, fanns i den tidiga nationalsocialismen, kom han att påminna en del om Völkischrörelserna under det tidiga 1900-talet. Bahro kritiserade också de gröna för att de inte tog tillvara det positiva i Völkischarvet.

Everybody knows our historical burden, the never ending shame, not a day on which the shame is not presented to us. […] But when every day in the media this past is presented to me, I notice, that something inside me is opposing this permanent show of out shame. Instead of being grateful for the continuous show of our shame, I start looking away. I would like to understand, why in this decennium the past is shown like never before.
– Martin Walser

Andra intressanta gestalter är historikern Ernst Nolte och författaren Martin Walser. Nolte har exempelvis skrivit förord till den tyska utgåvan av de Benoists bok Totalitarism, och Walser har öppet kritiserat den skuldideologi som byggts upp efter Andra världskriget. Nämnas bör även Henning Eichberg, som gått från att vara ledande nationalrevolutionär till idrottsteoretiker och intellektuell i danska Socialistisk Folkeparti. Eichberg beskylls med jämna mellanrum för att fortfarande ”egentligen” vara högerradikal, oavsett hur det är med det betonar han i sin forskning sådant som identitet och demokratins väsen.

The Development Dictionary – A Guide to Knowledge as Power

En klassisk antologi som dissekerar de centrala begreppen i ”utvecklingsdiskursen” som länderna i Tredje världen utsätts för. Tillsynes objektiva och universella begrepp som ”utveckling”, ”fattigdom”, ”framsteg” och ”bistånd” utsätts för en brutal analys och avslöjas som inslag i en mycket specifik västerländsk modernitet. Perspektivet är trots detta relativt vänsterinriktat, men det är ändå en värdefull och användbar bok. Att ”bistånd” syftar till att få mottagaren att imitera givaren torde de flesta redan känna till, Sachs bok ger flera nya infallsvinklar på fenomenet.

Jack Vance – Tales of the Dying Earth

Klassisk fantasyserie som utspelar sig i en döende värld oändligt långt in i framtiden. Vance utnyttjar den speciella miljöns förutsättningar för att måla upp en verklighet av både hedonism och fatalism, demoner och magi. Vetskapen om att världen är döende ger Vances fantasy flera likheter med både Spengler och nordisk ödestro.

Läsvärd är också Vances Lyonesse-saga, som utspelar sig på en grupp öar som ibland förekom på medeltida kartor, belägna väster om dagens Europa och fyllda av europeiska sagoväsen och medeltida företeelser.

Relaterat:

Bokrean, en handfull tips

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.