Den romerske kejsaren Marcus Aurelius (121-180) är också känd som filosofkejsaren. Han var en framgångsrik kejsare, även om Rom under hans regeringstid drabbades både av invasioner och pest. Men han var också hedning, invigd i de eleusinska mysterierna och utbildad av filosofer. Kejsar Aurelius nedtecknade sina tankar om livet och världen under en av sina militära kampanjer, och under namnet Meditations har de kommit att bli en klassiker.
Aurelius och stoikerna
Kejsaren var starkt influerad av stoikerna, en ursprungligen grekisk filosofisk inriktning. I vår tid står ordet ”stoisk” ofta för en distanserad och värdig inställning till eget lidande, något som också var en naturlig följd av deras filosofi. Hos stoikerna möter vi en mogen hednisk världsåskådning, som ihop med hinduismen (och i viss mån shinto) också låter oss ana hur den nordiska hedendomen kunde ha utvecklats om den överlevt. Professor Günther studerar detta i Religious Attitudes of the Indo-Europeans, särskilt i avsnittet om nordiska, ”sen-hedniska” gudlösa män. Likheterna med kejsar Aurelius är tydliga, även om det finns likheter mellan den senares livssyn och kristendomen som det är tveksamt om de ”gudlösa männen” uppvisade.
Mikro- och makrokosmos
Live with the gods. And he does live with the gods who constantly shows to them that his own soul is satisfied with its daimon, that portion of himself that Zeus has given to every man to be his guardian and guide, and that his soul does all that the daimon wishes.
Aurelius utgår från en syn på kosmos som något ordnat och meningsfullt. Eftersom den enskilda människan är en liten del av kosmos har också hon möjlighet att leva ett liv som är ordnat och meningsfullt. Den högre aspekten av kosmos kallar Aurelius Zeus, och varje människa har en liten del av den i sig (sin daimon). Att leva i enlighet med sin natur blir då att följa sin daimon, att leva stoiskt. Det innebär däremot inte att följa sina lägre drifter, för de är en del av djurens natur, inte människans.
Aurelius menar att allt är i ständig förändring, och refererar här ofta till Heraklitos. Hans beskrivning av världen är deterministisk, det som sker är ödesstyrt. Människan kan inte påverka sitt öde, men hon kan påverka den inställning med vilken hon möter det. Detta påminner om Nietzsches tankar om amor fati, och den nordiska livssynen.
Människan som socialt djur
For with what are you discontented? With the badness of men? Recall to your mind this conclusion, that rational animals exist for one another, and that to endure is a part of justice, and that men do wrong involuntarily; and consider how many already, after mutual enmity, suspicion, hatred, and fighting, have been stretched dead, reduced to ashes.
Aurelius konstaterar att människan är ett socialt djur. Att leva i enlighet med sin natur innebär därför att göra sin plikt i samhället. Här finns också ett inslag av kosmopolitism och jämlikhet, alla människor är i grunden jämlika som just människor. Detta inslag ska dock inte överdrivas, Aurelius var medveten om att liksom kosmos är ett komplext system av över- och underordnade delar, har alla människor sin plats i ett samhälle. Det finns också uppgifter om att han förföljde de kristna, då de hotade samhällsordningen.
Här påminner han också om det meningslösa i att irritera sig på andra människor, eller att hata dem för det de gör. Man bör snarare sätta sig in i deras perspektiv och försöka förstå vad som är gott respektive ont för dem. Eftersom allt ingår i en meningsfull helhet har också de sin plats, även när de luktar illa eller talar illa om en. Aurelius påminner om att verklig skada kan andra människor bara göra en när man låter deras beteende påverka ens inre, när man alltså blir som dem. För den visa människan rekommenderar han istället att dagligen tänka på allts förgänglighet, och den egna dödligheten, det ger perspektiv på småsaker och världsliga ting.
Samtidigt ingår det i de sociala plikterna att genom handling hindra människor från att skada varandra, och Aurelius ledde också själv de romerska legionerna mot invasionsarméer och revoltörer. Han hatade dock inte dessa, och man påminns därför om Evolas ord om att ”göra det nödvändiga”.
Memento mori – Att leva som en god människa
When you have assumed these names – good, modest, truthful, rational, a man of equanimity, and magnanimous – take care that you do not change these names; and if you should loose them, quickly return to them.
Aurelius är sammantaget en mycket givande bekantskap. Hans filosofiska arv tillhörde Fredrik den Stores och Goethes favoriter, och traditionalisten Julius Evola umgicks under sitt liv med planer på en längre studie om stoikerna. Inte minst skapar han distans till de ytliga och kortvariga ting vi gärna strävar efter, som berömmelse eller pengar, samtidigt som han påminner oss om att människan är ett socialt och politiskt djur. För en viss personlighetstyp kan mötet med filosofkejsaren därför vara en aha-upplevelse (liksom Senecas Om livets korthet).
Samtidigt kan den återkommande betoningen av döden och allts flyktighet för andra påminna om inslag i kristendomen och buddhismen. Dessa personlighetstyper bör snarare vända sig till Nietzsche, tidigare asatro, och den indo-ariska läran om de fyra livsmålen. Men även för dessa kan Aurelius aristokratiska distansering till irritationsmoment av olika slag vara inspirerande.
Om skribenten: Joakim Andersen
