Bloggosfären har sannolikt bidragit till den legitimitetsförlust etablerade makthavare i politikens och medias värld idag upplever. En legitimitetskris som bland annat yttrar sig genom en stark motvilja mot ingrepp i integriteten, en motvilja som antyder att förtroendet för makthavarna är begränsat. Om man inte ens litar på att de klarar att hantera en FRA-lag är det troligt att politikerna i själva verket av många ses som ett val mellan pest och kolera. Det blir ofta tydligt att detsamma gäller media.

Den politiska bloggosfärens framväxt kan tolkas både som en nytändning av det civila samhället i nya former och som en demokratins förfall genom vulgära monologer riktade till de närmast sörjande. Dock tycks den förra funktionen överväga kvalitativt, vilket bekräftas av att man där finner röster, synteser och perspektiv som både är balanserade och intressanta.

Ett sådant exempel är bloggen Gudomlig komedi. Man hittar där flera värdefulla artiklar och länkar, bland annat kritik av ocker/finanskapitalism, en definition av det realliberala ”samhällskontraktet” som i sin svartsynta ärlighet är värdigt en Houellebecq, och den isländska kulturkrisen.

Det är svårt att placera Gudomlig komedi på höger-vänster-skalan, vilket ytterligare bekräftar att man här har att göra med något originellt och lovande. Att det dessutom är intressant och håller god klass är en ytterligare bonus i sammanhanget.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.