Det talas i identitära kretsar inte sällan om neofolk, blackmetal och folkmetal som uttryck för det nordeuropeiska folklynnet. En musikgenre som ofta förbigås i detta sammanhang är den tidiga eurodancen, som likt en baptistisk revival i den amerikanska mellanvästern svepte över de europeiska dansgolven under 1990-talet. Genren hade sina rötter i dancemusik som influerats av de specifikt europeiska genrerna italopop och syntpop, och kom snabbt att bli synnerligen populär. Artisterna var ofta utbytbara, i bakgrunden tronade grå eminenser i form av producenter och kompositörer. Det mesta av texterna behandlade teman som att dansa och vara glad, men det fanns också en mörkare underström som berörde genuint nordeuropeiska teman. Dessa teman kom att slå an en sträng hos många nordeuropéer, inte minst de blivande bistra herrarna bakom webblogg Oskorei som genom kombinationen av kopiösa mängder psykotropa substanser, oavbruten Nietzscheläsning och gotisk eurodance anträdde vägen till Eurotopia.

Magic Affair – sinister korpmystik för dansgolvet

I can hear it scream, I can hear it cry, see the Raven flying through the night, like a magic sign, like it was in my mind, because this is the night of the raven

Man kan här inte undgå att nämna den tyska akten Magic Affair, som redan 1994 slog ned på dansgolven med de ockult laddade klassikerna Omen III och In the Middle of the Night. Man fortsatte sedan med karaktäristisk fingertoppskänsla skildra den europeiska skuggsjälen med den klassiska Night of the Raven.

Värt att notera är här inte minst den mörka men suggestiva ljudbilden, och samplingarna från diverse skräckfilmer. Denna gotiska fascination kom dock att gradvis rinna ut i sanden då gruppen fick allt svårare att producera hits.

E-Type – teutonisk melankoli och transcendentala trummor

The time is now, we won’t back down
When we stand united we can save the day
Eurofighter
It’s now, we’re back in town
We can do whatever, dance the night away
– Eurofighter

Mest intressant var dock den svenska artisten E-Type, som förövrigt hade ett förflutet i metalbandet Hexenhaus. Hos E-Type finner vi ett starkt antikristet inslag, uttryckt genom sådana låtar som To the Lions och Free like a flying Demon. Den på sin tid starkt kontroversiella Set the World on Fire har också av många respektabla antifascistiska akademiker tolkats som en kommentar till de kyrkbränder som vid samma tid anlades i flera länder.

Snap out of it now, we’re back in the loop, and it’s time to move on, we’re aiming for all or nothing
– Back in the loop, där E-Type explicit anknyter till Nietzsches tankar om den eviga återkomsten

Återkommande element i hans texter var också känslan av melankoli och ennui som ansatt nordiska äventyrare och konstnärer sedan långt innan Jünger och Baudelaire. Man kan här också notera den mäktiga nordiska hårmanen, vars magiko-religiösa betydelse hos kungar, hjältar och mystiker beskrivits av Mircea Eliade. Överhuvudtaget har E-Type rört sig med ett alltmer traditionellt symbolspråk, uppenbart bland annat genom svärdet, tronen, örnen, kronan och lejonet. Kunniga traditionalister har också tolkat valet av namn på skivan Eurotopia som en referens till Imperium Europa. Valet av den indo-iranska danserskan Dee har också av många bedömare (i varje fall minst ett par stycken) tolkats som en hyllning till Georges Dumezils indo-europeiska studier.

Noterbart är att E-Type parallellt med sin musikaliska karriär haft ett politiskt engagemang i Moderaterna, ett parti vars politik av respektabla vänsterdebattörer ofta jämförs med Tredje Riket, och ett aktivt intresse för vikingatiden och historiskt återskapande.

Andra exempel

Andra klassiska akter som bör nämnas är inte minst Haddaway, som med sin What is love på ett kontroversiellt vis flirtade med den europeiska vampyrmyten, och naturligtvis holländska 2 Unlimited som bland annat tog upp tribalistiska teman i Tribal Dance och berörde andra arketyper genom Twilight Zone och The Edge of Heaven. Man kan också nämna The Shamen som med texten till sin Ebenezer Goode gjorde antydningar både till drogbruk, shamanism och det hedniska prästerskap som betitlades gode. Artister i närbesläktade genrer som bör nämnas är Blümchen som med sin Blaue Augen enligt många vänsterpartistiska expertanalytiker tog en obehaglig ställning i medborgarskapsdebatten, och Ace of Base med de påstådda högerextrema kopplingar som ansatte dem och gjorde att de aldrig blev folkkära i kulturelitens kretsar.

Avslutningsvis rekommenderas den som vid det här laget inte gjort kopplingen till dagens datum, första april, att närmare studera en annan anrik europeisk tradition.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.