När ett folk återfinner sina rötter och sin identitet efter en lång tids historielös dvala, spelar ofta konstnärer och författare en central roll. I Sverige är dvalan orsakad av liberal konsumtionskapitalism och socialdemokrati, i Östeuropa var det istället kommunismen som låg bakom. En inspirerande konstnär även för oss är ändå den ryske målaren Ilya Glazunov (född 1930).

Glazunov har levt större delen av sitt liv under det realsocialistiska systemet, då konstnärer med hans inriktning inte var särskilt väl sedda. Hans talang gick dock inte att ignorera, och han fick redan på den tiden ett antal viktiga uppdrag, priser och utställningar.

Efter Sovjetsystemets fall har Glazunov kommit att bli en viktig gestalt i det ryska folkets sökande efter sina rötter. Han inspireras tydligt av den rysk-ortodoxa traditionen, och har illustrerat flera händelser och gestalter med anknytning till folkets historia. I en serie målningar har Glazunov till exempel skildrat slaget vid Kulikovo, där en samling ryska prinsar och stridsmän inspirerade av helgonet Sergius av Radonezh försvarade Europa mot tatarkhanen Mamais horder. Glazunov har också illustrerat flera verk i den odödliga skatt som är Rysslands litterära arv, med författare som Dostojevskij och Pusjkin.

Ett besök på den internationellt framgångsrike målarens hemsida rekommenderas därför varmt var och en som är intresserad av konst som både är av hög kvalitet och har ett värdefullt grundtema.

I sammanhanget kan även nämnas den svenske målaren Markus Andersson och konstresursen Ewiges Europa.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.