Jean Ousset ger i boken Action en grundläggande modell och grundläggande begrepp och redskap för att tänka strategiskt, värdefulla råd för att ens idealism ska resultera i så effektiv handling som möjligt. Dessa tre grundbegrepp är Människor, Verktyg och Situationer. Action har tidigare recenserats, och denna artikel kommer därför att gå mer på djupet.
Människor
Ousset ser den mänskliga faktorn som den viktigaste för en politisk rörelse. Särskilt tydligt blir detta i en krissituation. En rörelse som har en kärna av kvalitativa medlemmar kan hantera även en lång och svår serie motgångar, medan en rörelse som inte lagt ner tid på att rekrytera och forma en elit i samma situation snabbt går under.
Samtidigt är Ousset ingen fånge av jämlikhetsläran, och han tror alltså inte att alla människor är i grunden likadana. Det finns olika sorters människor, med olika talanger. Detta ser han dock som positivt, och utmaningen är att placera rätt person på rätt position och att lära sig arbeta med människor som har olika bakgrund och personlighetstyp.
För att en politisk rörelse ska lyckas menar Ousset att det behövs en elit av viljestarka och målmedvetna människor. Denna elit behöver inte nödvändigtvis vara särskilt talrik, Ousset nämner uttryckligen att det rör sig om ”de ettusen”. Skapandet av en sådan elit är för honom det som utgör skillnaden mellan framgång och misslyckande. Samtidigt är det något som är svårare än att snabbt skaffa nya medlemmar och sympatisörer.
Ousset menar inte att denna elit, eller alla med liknande åsikter, nödvändigtvis bör samlas i ett enda parti eller en enda rörelse. Tvärtom kan det vara en fördel om man har flera olika projekt och initiativ som på flera olika fronter gör motstånd mot systemet.
Action betonar samtidigt att människor normalt tillhör olika naturliga grupper (familjen, bostadsområdet, yrkesgemenskapen, facket, idrottsklubben och så vidare). Detta ger en politisk rörelse goda möjligheter att påverka samhället, om man fostrar naturliga ledare som fortsatt ingår i sådana naturliga grupper och där visar att de är pålitliga, hjälpsamma och insatta. De ettusen ska verka i sina gemenskaper, och stärka dessa. På det viset kommer samhället i sin helhet att återfå sin livskraft och sin förmåga att bjuda det själlösa systemet motstånd. I Sverige skulle detta antagligen kunna översättas till att man dels måste attrahera och utbilda pålitliga människor som är uppskattade i de gemenskaper de ingår i, dels bygga folkrörelse.
Ousset går även in på vilka olika typer av personer som en politisk rörelse kan ha nytta av, och deras respektive egenheter. Författare kan till exempel ha ett ganska stort och känsligt ego, och det får man i så fall hantera på ett diplomatiskt sätt. På samma sätt kan krigsveteraner och officerare ha ett överdrivet militärisk synsätt och se olämpliga lösningar på politiska och kulturella problem. Action tar upp flera olika typer av personer, från byråkrater och andra experter, till ungdomar och kyrkans folk.
Verktyg
När det gäller de verktyg som en politisk rörelse kan använda sig av, erbjuder Action en modell med nio kriterier som kan användas för att avgöra om ett visst verktyg är användbart. Man bör fråga sig om det finns en enhet mellan ideologi och strategi, om metoden ifråga leder till ökad social harmoni, om den kan användas upprepat under en längre tid, och om den ger utrymme för stöd till de inblandade. Ousset ställer också frågan om verktyget ifråga tillåter budskapet att spridas på ett lättbegripligt sätt, om det kostar mycket pengar, hur säkerhetsaspekten ser ut, om det går att gradvis göra det mer effektivt, och om det är ett omoraliskt verktyg.
Sedan tillämpar han dessa nio kriterier på de olika verktyg som finns tillgängliga. Han finner bland annat att det skrivna ordet uppfyller dem, och att massmöten kan vara riskabla bland annat vad gäller säkerhet. Samtidigt är han medveten om att två situationer aldrig är varandra lika, vilket innebär att man som läsare måste tillämpa Oussets modell både kritiskt och kreativt i sin egen situation. Det finns tidpunkter när det skrivna ordet är oanvändbart, liksom det finns omständigheter när massmöten är av stort värde.
Situationer
Ousset går avslutningsvis igenom de olika situationer man kan befinna sig i. Det finns tidpunkter där hela samhället är positivt inställt till, och genomsyras av, de ideal man står för, och det finns tider när man är förföljd både av överhet och folk. I Sverige befinner vi oss i en blandad och motsägelsefull situation. Överheten är uppenbart fientlig till både nationalism och den traditionalistiska katolicism Ousset stod för, men folket är mer förvirrat och kan ibland visa ett starkt motstånd mot fortsatt massinvandring och svenskfientlighet, å andra sidan av löpsedlar fås att ta lika starkt avstånd från nationalister som de saknar all kunskap om.
I det läget är det naturligtvis av största vikt att skapa de ”ettusen” Ousset talar om, pålitliga och respekterade människor som i sina lokala sammanhang ger nationalismen ett ansikte och visa att vår nationalism har stora likheter med det som för vanliga människor fortfarande är sunt förnuft och vanligt hederligt beteende. Ousset går också in på hur man övertygar människor i ett samhälle som vårt, och när och hur det kan vara aktuellt att ingå allianser med grupper med liknande mål.
Action innehåller alltså en stor mängd värdefulla redskap, och att återge dem alla skulle kräva dussintals sidor och ändå inte göra dem rättvisa. Den som är intresserad av att förändra samhället rekommenderas därför att läsa boken, inte minst då den dessutom är mycket inspirerande och gång på gång inskärper hur livsviktigt det är med målmedveten, genomtänkt handling.
[Recensionen ursprungligen publicerad i Nationell Idag]
Om skribenten: Joakim Andersen
