När den franska Nya Högern lade upp planerna för sin verksamhet, lade de stor vikt vid hur en radikal rörelse bör förhålla sig till det samhälle i vilket den är verksam. För att undvika den självvalda ghettotillvaron som man lätt kan hamna i som systemkritiker, menade de att en metapolitisk rörelse med kulturell revolution på programmet skulle göra tre ting.

För det första: engage the ideas that inspire and organize our age, recuperating from them what it can for its own project.

För det andra: undermine the liberal order by discrediting its underlining tenets and affirming those traditional European ideas supportive of the identities and communities it champions.

För det tredje: Finally, it aspires to cultural hegemony, if not within society as a whole, at least within the elite.

Av de två första punkterna följer att en radikal metapolitisk rörelse måste befinna sig i ständig dialog med de dominerande idéerna, författarna, vetenskapsmännen et cetera i samhället. Man måste identifiera det som går att använda och som kan bekräfta ens egen position, och man måste analysera, dissekera och kritisera det som är skadligt.

Ett led i detta är att studera hyllade författare som egentligen delade stora delar av vår världsåskådning. Det kan röra sig om Strindberg, det kan röra sig om Tolkien, det kan rentav röra sig om Houellebecq eller Palahniuks Fight Club. Det skulle idag inte minst kunna röra sig om metakulturella analyser av världsbilden i diverse datorspel och tecknade serier.

Heinlein

Ett intressant exempel på detta är den artikel om Robert Heinlein som Flavio Goncalves skrivit i Synthesis. Heinlein är idag kanske mest känd som mannen som skrev boken som senare blev filmen Starship Troopers, men han var en flitig författare inom bland annat science fictiongenren. Goncalves gör en ideologisk analys av Heinlein, och finner att denne influerades av både socialistiska, anarkistiska och mer högerradikala idéer, och att han kom att skapa en personlig syntes av dessa. Utifrån detta kallar Goncalves honom för en ”patriotisk anark”.

Det är hur som helst en intressant liten artikel, även om den gärna hade kunnat vara längre och mer uttömmande.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.