Ett intressant men kontroversiellt ämne är de mänskliga grupper vi i dagligt tal kallar raser. Varför detta ska vara kontroversiellt kan diskuteras, då man inte nödvändigtvis behöver dra några politiska slutsatser av det, lika lite som man är tvungen att bygga upp gulagläger för att man studerar marxologi. Dagens inlägg kommer hur som helst att ta upp professor Hans F.K. Günthers behändiga introduktionsbok The Racial Elements of European History.

De fem europeiska huvudraserna enligt Günther

Professor Günther inleder boken med ett kort avsnitt om definitioner och ras, och fortsätter sedan med att beskriva de fem huvudraserna i Europa. Detta är den nordiska rasen, som utmärks av sin längd, med lång skalle och smalt ansikte, smal näsa och ljust hår och blå eller grå ögon.

Den mediterranida typen har också lång skalle, smalt ansikte och smal näsa, men är kortare och har mörkare hy, hår och ögon. Som antyds av namnet är den vanligare närmare Medelhavet.

Den östbaltiska rastypen utmärks av det typiskt ”finska” utseendet. Denna typ är alltså kortare, med ett kort huvud och brett ansikte, och den korta näsan med låg brygga. Denna typ är ofta blond och ljusögd.

Günther går också in på den dinariska typen, som är vanlig i sydöstra Europa (med Zlatan Ibrahimovic som en ganska bra representant) och den alpina typen. Boken innehåller också ett stort antal bilder på representanter för dem.

Andra fysiska antropologer har använt sig av delvis andra kategorier, och gått in på blandformer och undertyper, men det rör sig normalt om samma huvudgrupper.

Mental karaktäristik

Intressant är att Günther också vågar sig på att beskriva de olika rastypernas mentala drag. Det rör sig naturligtvis om typiska drag, så mängden individuella undantag torde vara betydande.

Günther menar sålunda att den nordiska rastypen utmärks av att vara sannfärdig, energisk, och klarsynt. Han skriver:

It is by a certain mastering of his own nature that he comes by his power of judgment and keeps it, standing as a free man over against himself, and still more over against the influence of others… His inclinations are always towards prudence, reserve, steadfastness, calm judgment… and in this he easily becomes hard, and even ruthless, although he is never without a certain knightliness.

När man läser Günthers beskrivning kommer man osökt att tänka på de återkommande klagomålen på hur ”tråkiga” och ”känslokalla” svenskarna är jämfört med andra folk. Man påminns då om att det är denna ”tråkiga” sida som ligger bakom att vi varit disciplinerade krigare, imperiebyggare, uppfinnare, och skapare av ett folkhem som imponerade på en hel värld.

Günther beskriver sedan de andra fyra typerna, ofta på ett sätt som påminner om det intryck många turister fått i deras respektive hemtrakter (passionerade mediterranider, hårt arbetande alpinider, och så vidare).

Den nordiska tragedin

Efter att ha beskrivit de utomeuropeiska rastyper som var vanligast i Europa på hans tid, och att ha beskrivit de olika typernas geografiska fördelning, går professor Günther över till att beskriva historien. Han kommer här inte minst in på den nordiska tragedin, hur denna typ gradvis försvunnit från allt större delar av Europa. Detta är ingen uppmuntrande läsning, särskilt inte om man är medveten om att det är i den nordiska typens ”hem”, där den är som vanligast, som massinvandringen idag är som störst. Oavsett vad man lägger för värderingar i det hela, kan man därför tala om ett folkmord.

Ras och politik

Avslutningsvis kan några ord om relationen mellan ras och politik vara på sin plats. Det torde vara uppenbart att det finns ett värde i att bevara de unika mänskliga rastyperna, och att detta innebär att massinvandringen till Sverige är ohållbar även ur detta perspektiv. Samtidigt har det dock visat sig historiskt att det inte går att bygga en framgångsrik politisk rörelse på det klassiska rasbegreppet. För att överhuvudtaget kunna åstadkomma någonting blir det därför mer aktuellt att bygga politiken på det etniska folkbegreppet. Detta betyder att adopterade definieras som etniska svenskar, vilket också ligger mer i linje med vanliga svenskars uppfattning (och faktiskt också med den traditionella uppfattningen). Ett motsatt synsätt får absurda följder, såsom ett närgånget statligt intresse för vem som har en utomnordisk mormor, och ligger dessutom så långt från vad vanliga svenskar ser som naturligt att det aldrig kan praktiseras i verklig politik.

Äldre inlägg om ämnet:

Human Biodiversity Forum

Fysisk antropologi

Frithjof Schuon – Castes and Races

Julius Evola/Elements of Racial Education

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.