Webblogg Oskorei är inte en liberal blogg. Detta förhindrar inte att bloggen under åren introducerat nationalanarkismen för en svensk publik, och inte heller att vi av metapolitiska och strategiska skäl ser det som mycket positivt att etniskt svensk aktivism fått en uttalat frihetlig falang (bäst exemplifierad av motpolaren Fas). Denna ideologiska strömning har goda förutsättningar att dels punktera majoritetssamhällets fördomar om etniskt medvetna svenskar, dels intressera de liberaler som redan visat intresse för högerradikala, identitära och traditionalistiska idéer (sådana finns det en del av), och dels påminna oss andra om riskerna med ett alltför totalitärt tänkande.

Dagens inlägg blir därför ett antal länktips.

Anarko-romantikern

Det finns en intressant ideologisk syntes, där man blandar anarkismens strävan efter frihet både från politiskt och ekonomiskt förtryck med kulturkonservatismens insikter i värdet av en sund tradition och kultur för att forma hedervärda och fungerande personer. Denna strömning har historiskt varit relativt framträdande, och vi har tidigare tagit upp sådana företrädare för den som Proudhon, gillesocialisterna och William Morris, man kan även nämna brittiska ”anarko-monarkister” som Wayne Joh Sturgeon och Tolkien. I vårt hörn av världen har den däremot varit mindre framträdande, och det är därför mycket positivt att det dykt upp en blogg som rör sig i den aktuella ideologiska traditionen, nämligen anarko-romantikern.

Nationalanarkistiska länkar

Av intresse kan även Nemzeti Anarchizmus och Revolution International och deras länksamlingar vara.

Därför är jag inte liberal

Det kan avslutningsvis vara på sin plats att närmare definiera webblogg Oskoreis förhållande till liberalism och anarkism. Som nämnts ovan har jag stora sympatier för de personliga kvaliteter och den idealism som driver många nationalanarkister, nationalliberaler, et cetera, och anser att de fyller en viktig roll metapolitiskt och strategiskt.

Samtidigt är jag själv inte liberal, utan befinner mig närmare en korporatistisk eller rent folksyndikalistisk ståndpunkt (den exakta avvägningen mellan dessa två alternativ beror på den historiska situationen. När världssystemet kraschar kommer folksyndikalism att vara ett alternativ, folket kommer då att ha tvingats utveckla de personliga kvaliteter som krävs för att förverkliga ett sådant samhälle och världsmarknaden kommer att ligga i ruiner. I dagens läge är så inte fallet).

Mänskliga rättigheter?

Anledningarna till att jag inte är liberal är flera. Dels har jag ett förflutet som nihilist, och har svårt att ta talet om diverse ”mänskliga” ”rättigheter” på allvar. Det finns exempelvis ingen metafysisk ”rätt” till ”egendom”, utan detta är något som man av praktiska skäl kommit överens om i olika samhällen (och olika individer har varit mer eller mindre överens, ofta beroende på vem som tjänat mest på det). För mig är ”egendom” därför något historiskt föränderligt, och om folkets eller planetens intresse kräver det så kan egendomsrätten inskränkas (jämför de gamla germanernas ”konfusionistiska” ekonomi). Samtidigt är det ofta mycket praktiskt med en ekonomi med betydande marknadsinslag, och inslag av privat ägande. Men någon abstrakt ”rätt” finns inte.

Detsamma kan sägas om de flesta andra ”rättigheter”. De varierar från kultur till kultur, och liberalismen blir därför i praktiken ett imperialistiskt projekt vars effekt är att påtvinga andra kulturer diverse tankesätt som uppstått i en europeisk kontext. Detta förhindrar inte att jag kan värna om andras yttrandefrihet, men motiven är då andra (det rör sig mer om viljan att vara en hedervärd individ genom att inte ta ”genvägar” i debatter genom att med hot eller våld ”vinna” dem).

Bortom marknad och stat

Liberalismens betoning av dualismen mellan stat och marknad, mellan stat och individ, är också otidenlig. Många av vår tids verkligt skadliga former av förtryck och indoktrinering kan varken härröras till staten eller den klassiska marknaden, man kan här nämna sådant som hur en relativt likriktad klass av journalister genom media dominerar våra tankar, hur konsumtionssamhället passiviserar oss, eller hur vår klassbakgrund/habitus påverkar oss. Inget av dessa problem löses genom en mindre stat, utan kräver nya analyser och nya lösningar.

Idealismen som problem

Konsekventa liberalers idealism är å ena sidan inspirerande och beundransvärd, å andra sidan ett problem i den politiska och historiska verklighet där vi befinner oss. Detta har tagits upp i det gamla inlägget om Klassiskt Liberala Partiet, som återfinns här: Tankar kring Klassiskt Liberala Partiet.

Det räcker kort sagt inte att konstatera att den moderna staten kränker ens rättigheter, man måste också identifiera de historiska processer som gett upphov till den moderna staten, och de allmänmänskliga faktorer som kommer att ge upphov till den igen även om man skapar en nattväktarstat. Man måste även identifiera de historiska processer och de sociala grupper som i detta nu kan leda till skapandet av en mer frihetlig ordning.

Personligen anser jag att när man gjort en sådan historisk och socio-politisk studie, kommer man att finna att den rena nattväktarstaten är en utopi, och man kommer då istället att ”nöja sig” med den organiska staten som den beskrivs av traditionalister som Julius Evola. Denna stat kan förövrigt även ge folket den ödesgemenskap på den historiska arenan som man som identitär traditionalist önskar, och som kan ge ens liv en dimension och mening utöver den rent privata.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.