Inspirerat av Fas’ artikel om nationalanarkismen blir dagens inlägg på webblogg Oskorei en kortare recension av Gillesocialismen i England 1912-1923 av Christer Lundh.
Den engelska gillesocialismen hade ett kort liv som politisk rörelse, men kom att inspirera så vitt skilda personer och rörelser som Ernst Wigfors och BPA i Sverige och ”fascisten” Oswald Mosley och hans brittiska socialism. Den torde därför vara av potentiellt intresse för svenska nationalsyndikalister, likväl som för anarkister som söker förelöpare till sina ideal i den egna historien. I grunden är det naturligtvis av intresse för fler, från folksocialister till anhängare av Evolas organiska stat. Man bör samtidigt vara medveten om att det gått snart hundra år sedan gillesocialismens dagar, men för en läsare med kritiskt tänkande och ett historiskt medvetande kan den ändå tjäna som inspiration inför skapandet av ett framtida samhälle.
Föregångarna
Gillesocialisterna hade det mesta av sitt ideologiska arv i den frihetliga delen av socialismen. Lundh beskriver skickligt hur socialismen har två olika sidor. Den ena betonar ojämlikheten och utsugningen som de största bristerna hos kapitalismen, och är beredd att använda staten för att uppnå jämlikhet. Den andra betonar de andliga bristerna hos kapitalismen mer; slaveriet, ofriheten, att människor inte kan förverkliga sig själva. Den betonar därför frihet och värdighet framför ren jämlikhet, och har ofta en misstänksam syn på staten, även den socialistiska staten. Socialdemokrater och kommunister återfinns normalt i den första gruppen, anarkister, kooperatister, mutualister och syndikalister i den andra.
Men gillerörelsen hämtade även inspiration från inhemska traditioner och tänkare. Runt gilleideologen Penty samlades en del som anknöt till den medeltidsromantiska skolan, med tänkare som Carlyle, Ruskin och William Morris. Dessa var rent anti-industrialistiska, eftersom industrialismen utplånade hantverkaren och hantverkskunnandet och ersatte det med utbytbara proletärer. Pentys falang var dock aldrig dominerande inom gillerörelsen.
Även distributisten Hillaire Belloc som grundade sina tankar i kristet tänkande inspirerade en del i gillerörelsen. Bellocs ideal var den självägande småföretagaren, i motsats till det slaveri han menade härskade i den servila staten.
National Guild League
Penty kan sägas ha varit den första gillesocialisten (även om han motsatte sig mycket av socialismen, såsom industrialism och kollektivism), genom sin bok 1906, med namnet The Restoration of the Gild System. I tidskriften The New Age kom sedan gillesocialismens ideer att utvecklas, med start 1912. De ledande gillemännen var Penty, Orage, S G Hobson och G D H Cole.
Därefter bildades organisationen National Guild League, NGL. Den hade som mest 600 medlemmar, men dess inflytande var betydligt större och idéerna nådde många genom pamfletter och tidningen.
Gillerörelsen kom sedan att försöka bygga ett gille i byggnadsbranchen. De hade hela tiden problem med kapitalbildningen (för lite pengar kort sagt), och kom inte att överleva 20-talet. I samband med detta hade också NGL nått slutet på sin storhetstid. Ekonomisk kris och kommunistiskt maktövertagande i Ryssland fick gillerörelsens decentralism och skepsis till politiskt våld att verka föråldrad, och sagan var slut.
Gillesamhället
Hur ville då gillerörelsen att samhället skulle vara uppbyggt?
För det första skulle företagen ägas gemensamt, men förvaltas av de anställda. Företag inom samma sektor skulle sedan ingå i gillen, som även skulle representeras på det politiska planet (mer eller mindre likt en korporativ riksdag). Olika medlemmar i gillerörelsen hade lite olika syn på det hela, det fanns exempelvis en inriktning som såg en fortsatt roll för staten som representant för samhällsintressen som inte uttrycks av gillen (såsom konsumenternas eller de arbetsoföras intressen). Andra var intresserade av tankar som väl snarast kan kallas polyarkiska eller pluralistiska, alltså att det finns flera gemenskaper (religiösa, lokala, yrkesmässiga) i samhället och att dessa ska ha sin egen autonomi.
Samhällsidealet påminner alltså en del om både det syndikalistiska och Nysvenska Rörelsens korporativa, ett decentralistiskt samhälle bestående av flera relativt autonoma delar där personernas behov av gemenskap och samverkan får maximalt utlopp.
Om skribenten: Joakim Andersen
