Strindberg om Nietzsche

av 14 mars, 2008

Okategoriserade

Strindberg tillhör de främsta konservativa revolutionärer som Sverige fostrat. Idag har en ljummen och tråkig vänster gjort anspråk på Strindberg, utan att någon orkat protestera, men det bygger på en noggrann reducering av en titan till något de kan känna igen, något som varken skrämmer eller förargar någon. Det är kort sagt en förfalskning.

Intressant är hur som helst Strindbergs relation till Nietzsche, som beskrivs i Res Publicas temanummer om Nietzsche. Det är ett intressant och tjockt verk, där man bland annat får stifta bekantskap med sådana giganter som Kata Dahlström och Viktor Rydberg, och deras förhållande till den tyske filosofen. Den innehåller även utdrag ur Nikanor Teratologens filosofiska verk Apsefiston. För den svenske nietzscheanen är det alltså en spännande antologi.

Strindberg beskriver sin relation till Nietzsche på följande vis:

Mitt förhållande till Nietzsche

I senare tiden spridda uppgifter att mitt skriftställeri skulle vara baserat på Nietzsche, utan vidare, ber jag här att få besvara.

År 1886 hade jag i och genom Tjänstekvinnans son, särskilt fjärde delen, som förläggaren icke behagat utgiva ännu, arbetat mig ur äldre vantro, invuxen från ungdomen, och hade 1887, i de av Neue Freie Presse tryckta novellerna Die Kleinen, Die Grossen och Kampf des Gehirnes samt i dramat Fadren och romanen Hemsöborna försöksvis intagit den ståndpunkt som numera betecknas såsom Nietzsches. År 1888 fortsätter jag befrielsekriget och anses numera, särskilt genom Fröken Julie, hava kommit fram till samma resultat som den då för mig fullständigt okända filosofen.

Det är nämligen först på eftersommaren 1888 som jag genom Georg Brandes får göra bekantskap med Nietzsche, vilken av Brandes rekommenderas mig som en frände, och det första inflytandet härav kan spåras i företalet till Fröken Julie och novellen Tschandala, där min nya ståndpunkt funnit sina stöd i Jenseits von Gut und Böse (1886), Zur Genealogie der Moral (1887), Menschliches, Allzumenschliches och Götterdämmerung (1889). Hans förnämsta arbete: ”Also Sprach Zarathustra” har jag aldrig läst.

På våren 1889 öppnar Nietzsche med mig korrespondens, vilken fortfar till hans verksamhets slut.

De som följt min skriftställarbana i dess utvecklingsskeden veta åtminstone alltför väl hur tidigt jag intog den s.k. Nietzscheståndpunkten gentemot konventionell moral och kvinnoemancipation, för att de ej skola med rena samveten giva mig mitt och Nietzsche sitt.

Strindberg

Andra intressanta texter om, och av, Strindberg:

SNUS: Strindberg

Anark: Absinterier

Anark: Strindberg om Ryssland

Varganord: Strindberg om fosterländskhet

Om skribenten:

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.