En av de i mina ögon mest lovande ideologiska tendenserna i vår tid är det som kallas arkeofuturism, och som framförallt utvecklats av den franske identitären Guillaume Faye. Många etniskt medvetna individer blickar tillbaka för att föreställa sig sitt idealsamhälle, till 40-, 50- eller 70-talet, eller tänker sig helt enkelt att målet är dagens samhälle minus invandrarna. Faye inspireras istället minst lika mycket av det senaste i vetenskaplig väg, och föreställer sig en nietzscheansk framtid, präglad av européer som anammat allt från genteknik till rymdkolonisation.
Intressant är även att Faye befinner sig i den mest avancerade europeiska filosofiska traditionen, och utgår från både Nietzsche, Locchi, Heidegger och Evola när han utvecklar sin världsbild. Han har också en teori kring det han kallar katastrofernas konvergens, alltså de katastrofer som mer eller mindre samtidigt kommer att drabba den moderna världen (ekologiska, etniska, och ekonomiska, bland annat). Dessa katastrofer kommer att bli den moderna världens undergång, och tvinga européerna att återgå till mer arkaiska värderingar (eller gå under). Dessa arkaiska värderingar innebär bland annat att gruppsolidariteten kommer att bli viktigare, i en era när individualismen inte längre är en lösning. Samtidigt kommer denna era att präglas av hypermodern teknologi och den mest avancerade filosofin, därav namnet arkeofuturism.
Eftersom Faye är såpass intressant, skapades under 2006 en fristående blogg/resurs där Fayetexter samlades. Dessa texter har nu flyttats över till webblogg Oskorei, och återfinns här:
Överhuvudtaget kan det vara intressant att som identitär och traditionalist närmare studera och låta sig inspireras av det bästa inom den senaste forskningens prognoser och science-fictiongenren. Särskilt intressanta som arkeofuturistiska visioner är förmodligen Heinlein. S.M. Stirlings Drakas-serie, och Frank Herberts Dune, men listan kan antagligen göras betydligt längre.
Äldre inlägg om science fiction och futurism:
Om skribenten: Joakim Andersen
