En grundläggande skillnad mellan traditionella och moderna samhällen är deras syn på vetenskaperna. I traditionella civilisationer utgör vetenskaperna en integrerad del av världsbilden, vilket bland annat kommer till uttryck genom att de ursprungligen anses ha skänkts till människorna från gudarna. Vi ser detta i det nordiska verket med levnadsråd, Havamal, och i indiernas ars erotica, Kama Sutra, som skänkts av Oden respektive Prajapati. Dessa råd har sedan ibland delvis gått förlorade, och senare generationer har bidragit med kommentarer och tolkningar, men de kan ändå spåras tillbaka till den mytiska tiden. Skillnaden mot modern vetenskap, som är ett radikalt brott med den äldre världsbilden, är stor. Den tolkar och kommenterar heller inte det äldre. Traditionella vetenskaper ingår istället naturligt i en helhet, som organiskt utvecklas med kommentarer och tolkningar som infogar nya detaljer och upptäckter.
På så sätt är det med Sun Tzus klassiska verk om krigets konst, som utgör en organisk del av den taoistiska världsåskådningen och vars lärdomar ytterst kan spåras tillbaka till taoistiska vismän och Odödliga tusentals år tillbaka i tiden. Även om de alltså ständigt kommenterats och tolkats av nya generationer, där Tzu är en i en lång rad.
Å ena sidan är Sun Tzus skrift en samling praktiska råd som rör krigskonst, å andra sidan är det en organisk del av den helhet som är den österländska traditionen och synen på världen. Då de praktiska råden är sunda, och kopplade till en sund världsbild (till skillnad från macchiavellismen), så är det en bok som är väl värd att studera. Till skillnad från von Clausewitz’ Om kriget, som är mer specialiserad och bunden till sin epok, så är Sun Tzu också lättare att översätta till olika historiska situationer och rentav till områden som inte har med direkt krig att göra (den läses till exempel av många asiatiska företagsbyråkrater).
Inre och yttre makt
I den asiatiska taoismen finns det ett samband mellan stridskonst och traditionell visdom. Detta gäller även de råd som Tzu ger. För att kunna nå framgång måste man först ha vunnit kontroll över sig själv. För vad nytta har man av en pistol eller en armé om man själv är ett barn i en vuxen kropp, och alltså kan manipuleras och provoceras av sin fiende att göra exakt vad denne önskar? Sun Tzu skriver bland annat:
Therefore there are five traits that are dangerous in generals: Those who are ready to die can be killed; those intent on living can be captured; those who are quick to anger can be shamed; those who are puritanical can be disgraced; those who love people can be troubled.
Och även:
If the general cannot overcome his anger and has his army swarm over the citadel, killing a third of his soldiers, and yet the citadel is still not taken, this is a disastrous attack.
Leadership is a matter of intelligence, trustworthiness, humaneness, courage and sternness
Use anger to throw them into disarray.
Denna syn på makt som något som kommer inifrån, genom självkontroll, hittar vi även i det traditionella Väst. Det är till exempel ett återkommande tema hos den italienske traditionalisten Julius Evola. Sann makt kommer inifrån, genom självdisciplin som sedan leder till makt i den yttre världen. I många traditioner beskrevs detta som att den världsliga makten var av feminin natur, och naturligt sökte sig till den som hade ett fast centrum.
Målet med Tzus råd var också att spara liv och lidande. Man insåg att krig inte är något som kommer att försvinna, och att det ibland är ett nödvändigt ont. Men man ville då se till så att kriget blev så snabbt, kort och skonsamt som möjligt. Tzu skriver:
Therefore one who is good at martial arts overcomes others’ forces without battle, conquers others’ cities without siege, destroys others’ nations without taking a long time.
Våld är alltså för Tzu den sista utvägen, och ett tecken på att man misslyckats med andra metoder. Den verkligt duglige strategen och krigaren behöver aldrig skada någon. Detta förklarar den betydelse Tzu lägger vid ”marknadsföring”, diplomati, allianser och spioner. Man kan spåra samma inställning i de svenska ordspråken ”stor på jorden , liten i orden” och ”tomma tunnor låter mest”. Men när våldet blir nödvändigt, så måste det vara effektivt enligt Tzu, vilket märks av ordval som de följande:
For the impact of armed forces to be like stones thrown on eggs is a matter of emptiness and fullness.
Den kvalitativa världsåskådningen
En viktig insikt i den traditionella beskrivningen av moderniteten är att den är materialistisk och kvantitativ, och alltså är fixerad vid det som går att se ta på, att mäta och räkna. Sådant som inte går att mäta, standardisera eller räkna är mindre intressant, och detta beror på modernitetens intima koppling till naturvetenskaperna.
Under senare år har moderniteten utmanats av postmoderna tänkare som Gilles Deleuze, och det är intressant att delar av det postmoderna synsättet föregrips av Sun Tzus och andra traditionella tänkares för-moderna perspektiv. Traditionalister och taoister som Sun Tzu har då också ett effektivt bildspråk, effektiva metoder för att förmedla det som inte är kvantitativt. När man ska förmedla sammanhang som inte är kvantitativa så är det nämligen i mytens, poesins och metaforens språk som det omätbara kommuniceras bäst.
Ett centralt tema hos Macchiavelli är till exempel betydelsen av att en furste har sitt folks förtroende, även av rent praktiska skäl. Tzu är inne på samma område, när han talar om ”fullhet”, alltså att ledare och armé delar samma mål, är motiverade, en enhet som är redo att dö tillsammans. En armé med dålig motivation och stridsmoral, som svälter, vill hem, eller är dåligt behandlad av sina ledare, är istället karaktäriserad av "tomhet". "Fullhet" och "tomhet" förmedlar alltså på ett poetiskt sätt en kvalitativ, psykologisk sanning. Detta är ett radikalt paradigmskifte jämfört med den moderna, kvantitativa inställningen, ett paradigmskifte som gradvis smyger sig på en när man läser Tzus poetiska och kortfattade råd.
Sun Tzu lägger genomgående stor vikt vid andra faktorer än de rent materiella (antalet soldater och deras beväpning). Dessa faktorer är psykologiska och sociala. En armés motivation är alltså lika avgörande som dess antal, och han skriver därför till exempel att man aldrig ska försöka hindra en slagen armé som försöker fly till sitt hemland. De kommer då nämligen att kämpa med en desperation som gör dem närmast oövervinnerliga.
På samma sätt påpekar han att ett av målen i en konflikt är att uppnå "formlöshet", vilket innebär att man inte använder välkända formationer. Målet är alltså att bli oförutsägbar. Man ska också uppnå "osårbarhet", vilket innebär att man bara tar strid när fienden är sårbar. En genomgående insikt är att den gode ledaren och strategen ser till så att motståndaren kommer till honom/henne, snarare än att själv komma till denne. Det finns alltså en betoning av relationen mellan två motståndare hos Tzu, istället för att försöka mäta och räkna deras trupper var för sig. Vi kan känna igen detta från en nietzscheansk postmodernist som Deleuze, som är mer intresserad av krafter, relationer och flöden än av fasta kroppar. Skillnaden är att Tzu uttrycker det på ett vackert och poetiskt men samtidigt mycket kortfattat och effektivt sätt.
Tzu betonar också betydelsen av sådant som moment, hastighet, osynlighet och höjd. Hans skrift och dess nutida popularitet demonstrerar att den traditionella visdomen inte är sämre än den moderna, och även att en del av det som postmodernismen försöker uttrycka med ett snårigt och träigt språk redan uttryckts i ett poetiskt språk för tusentals år sedan. Tzus skrift antyder alltså att det kan finnas mycket av värde även i andra traditionella vetenskaper, som exempelvis Havamal och andra fornnordiska källor. Man måste bara lära sig deras språk för att kunna urskilja det.
[Dagens inlägg publicerades ursprungligen i Tidningen Kulturen]
Om skribenten: Joakim Andersen
