Vissa samtidsbetraktare har en längre tid förutspått att de politiskt korrekta kommer att drabbas av hybris och gå över gränsen för vad som av vanliga medborgare ses som fullt friskt, och att pendeln som följd av detta kommer att svänga tillbaka till en mer normaliserad situation. Att den första delen av denna ”profetia” slagit in har vi sett när Centrum Mot Rasism ägnat sig åt ”kamp” mot rasistiska glassar, och när man tagit negerbollen ifrån oss. De flesta vanliga medborgare har länge betraktat sådant som ett tecken på att något inte står helt rätt till, och nu har även andra börjat reflektera över följderna av att ostört låta de politiskt korrekta fortsätta, och utöka, sin moderna inkvisitorsverksamhet.

Detta demonstreras av ett debattinlägg i Expressen, där den liberala debattören och bloggaren Louise P angriper det som länge setts som den mest heliga av vårt samhälles heliga kor, nämligen hetslagstiftningen. Louise pekar dels på att den inte fungerar, dels på att den är en inskränkning av yttrandefriheten. Hennes argumentation är stark och innehåller många poänger, och inlägget bör därför läsas av var och en som letar efter argument mot lagen om hets mot folkgrupp (min favorit är stycket där hon skriver att ”Lagen tar sikte på att det finns vissa minoriteter som i framtiden kanske kan bli offer om ordet får florera fritt. Tankekonstruktionen kan liknas med talet om hur en fjärils vingar orsakar en storm på andra sidan jorden. Om vi ska ta den på allvar som rättsprincip blir det absurt.”).

Louises debattinlägg finns att läsa här: Skrota lagen om hets mot folkgrupp

Det man kan tillägga är dels det självklara, nämligen att ett samhälle som har lagar mot olaga hot, förolämpningar, uppvigling och stämpling inte behöver en hetslagstiftning, dels att ett samhälle där man per definition inte kan bli utsatt för hets mot folkgrupp om man är heterosexuell eller etnisk svensk är ett privilegiesamhälle. Man kan också nämna att om man avskaffade hetslagstiftningen torde det vara enklare att rensa upp i den märkliga praxis som uppstått i vårt land, såsom att man i vissa skolor inte får bära den svenska flaggan och liknande. I vilket fall som helst är Louises inlägg ett hoppingivande tecken på att vårt samhälles trendsättare, intellektuella och opinionsbildare har börjat inse att de politiskt korrekta spårat ur. Hennes inlägg är därför troligtvis heller inte det sista i sin sort, utan framöver kan vi se fram mot en politiskt korrekt klick som gradvis tvingas vänja sig vid att befinna sig i reträtt. Varför vi redan nu kan förbereda oss inför morgondagen, då vår främsta motståndare i kulturkampen kommer att vara just liberaler av Louise P:s sort.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.