Med anledning av att det på forumet Nordisk.nu förts en diskussion kring betydelsen av begreppet ”identitär”, kommer dagens inlägg dels att försöka definiera begreppet närmare, och dels förklara varför det används som beskrivning av webblogg Oskoreis ideologiska ståndpunkt.
Den främsta anledningen till valet av detta begrepp är ett försök till ideologisk renhårighet. Webblogg Oskorei har i praktiken ingen relation till den historiska nationalsocialismen, Adolf Hitler eller ens bröderna Strasser, och att i det läget exempelvis kalla den för en nationalsocialistisk blogg vore milt sagt ett fall av falsk marknadsföring. Inte heller skulle det vara helt renhårigt att kalla den för en nationell blogg, då begreppet nationell i dagligt tal har en stark historisk koppling till nationalsocialismen. Man kan som nationell invända att detta är orättvist, och att antalet nationella utan denna koppling stadigt växer, men i praktiken är det ändå de associationer som väcks vid användande av termen. En analys av likheterna mellan generellt nationell och specifikt nationalsocialistisk världsåskådning skulle förövrigt bekräfta detta bland annat i synen på judefrågan.
Inledningsvis användes därför termen radikal nationalism som ideologisk ”etikett” för webblogg Oskorei. Med tiden har dock inflytandet från traditionalistiska tänkare som Julius Evola och identitärer som Alain de Benoist lett till en mer tveksam inställning till den moderna nationalismen. Historiskt hade människor ett flertal identiteter, inte minst en lokal identitet men även en övergripande identitet som kristna, vita eller européer. Det är först i modern tid som nationalstaten kommit att tränga undan dessa lokala och övergripande identiteter, med hjälp av skola, media och liknande. Även termen nationalist skulle därför vara något missvisande, då den missar den starka lokalpatriotiska och europeiska identitet som kompletterar den svenska identiteten.
Den term som bäst fångar detta är termen identitär. De rörelser som kallar sig själva identitära återfinns med ett fåtal undantag i miljön kring den franska Nya Högern, och denna rörelse är också en av de ledande idag när det gäller att förstå den moderna världens kris. Den delar också i stor del samma inspirationskällor som webblogg Oskorei, vilket inkluderar bland annat revolutionära konservativa som Ernst Jünger, traditionalister som Guenon, och de mer intressanta bland vänsterns tänkare som Proudhon. Den Nya Högern försöker att ställa sig bortom dagens ”höger” och ”vänster” när det gäller vilka tänkare och historiska figurer som inspirerar dem, och detta är en inställning som också sedan starten genomsyrat webblogg Oskorei. Detta innebär att vi en dag kan citera nationalsocialisten David Myatt och hans tankar om hedern som det centrala i en arisk världsåskådning, och nästa dag citera Karl Marx och hans tankar om hur det moderna löneslaveriet gör människan till en främling för sitt eget arbete. Av naturliga skäl kan detta reta små och mentalt begränsade människor, som inte kan följa med i mer övergripande resonemang utan enbart känner igen namn. Resonemanget blir då i stil med ”nu nämner han Marx/Myatt/Strasser. Jag förstår egentligen inte vad inlägget som helhet går ut på, men jag känner igen det namnet, och nu vet jag att han är neo-marxist/nazist/strasserist”. Sådana mentalt begränsade individers ”analyser” är egentligen inte värda mer utrymme än en genomsnittlig skrift från Jehovas Vittnen, som förövrigt påminner starkt om dem, och webblogg Oskorei har heller aldrig haft dem som målgrupp.
Detta för oss dock vidare till de två avgörande skälen till användandet av begreppet identitär.
Politiska skäl
Den Nya Högern har brutit med den tidigare ”högern” på ett flertal områden, och att i det läget kalla sig identitär är ett praktiskt sätt att visa att man delar deras ståndpunkter i dessa frågor. Att de är anti-kapitalister, utan att bli kommunister, torde redan vara välkänt, och detta gäller även webblogg Oskorei. Detsamma gäller deras syn på frågan om ”demokrati”, där de är för en reell demokrati på lokalnivå men också inser att detta bara är möjligt om denna lokalnivå delar en gemensam identitet, solidaritet och värderingar. Den Nya Högern är därför också starkt emot de totalitära tendenser som sågs under 1900-talet, och som i ”anti-fascismens” namn även syns idag. Den tredje viktiga frågan som skiljer den Nya Högern från många andra rörelser är att de uttryckligen för fram det federala idealet. Detta innebär att de menar att lokalpatriotism, nationell patriotism och europeisk identitet inte är något som utesluter varandra, utan något som kan samexistera. Förutsättningen är införandet av en federal ordning, där makt och inflytande dels läggs på lokal nivå (rentav på så lokal nivå som familjen och bostadsområdet, men även på stadsnivå och, i Sverige, på ”landskapsnivå”), dels på nationalstatens nivå, och när det behövs på europeisk nivå (exempelvis vid konfrontationer med andra stormakter). Detta är det federala ideal som hämtat inspiration både från den katolska kyrkans subsidiaritetstanke, från den tidiga anarkisten Proudhon, och från traditionalismen.
Den Nya Högern för också fram ett synsätt där man som person ingår i en kedja av generationer, och har en identitet genom detta. Detta innebär dels att de skiljer sig från dagens liberaler och socialister, som inte inser hur viktigt detta är för att människor ska känna mening i livet, men även att de skiljer sig från sådana ideologier som talar mer om rasens överlevnad än individens behov av identitet. Listan kan naturligtvis göras längre, och man kan inkludera korporatismen, synen på det moderna konsumtionssamhället, och etnopluralismen, men det blir alltså en ganska lång lista med ideal som kännetecknar den Nya Högern.
I praktiken är detta ideal som man kan dela även som nationalist, men då det inte automatiskt eller alltid är så, så innebär begreppet identitär ett positivt förtydligande.
”Marknadsföring”
Detta för oss vidare till det andra skälet till att webblogg Oskorei valt termen identitär. Detta är något så krasst som marknadsföring, och utgår från att vi lever i en verklighet där framtoning och namn har reell betydelse. Att i det läget kalla sig något man inte är vore ett märkligt beteende, men att inte ta någon som helst hänsyn till vilka effekter ens val av framtoning har vore istället ogenomtänkt.
Exempelvis kan nämnas att massans psykologi innebär att en radikal massrörelse bara en gång historiskt upplevs som något radikalt nytt. Detta innebär att rörelser som kallade sig kommunistiska eller nationalsocialistiska en gång lyckades framställa sig som något nytt, men att de andra gången har betydligt svårare att göra detta. Detta innebär inte nödvändigtvis att deras idéer inte är radikala och nya, men det kvittar vad man är om man envisas med en framtoning som i massans ögon upplevs vara något som man redan vet allt om.
Att begreppet identitär skulle kunna vara detta radikalt nya är kanske tveksamt, men användandet av begrepp och termer som inte människor i gemen redan tror sig veta allt om innebär i varje fall att de läser det man har att säga med lite öppnare ögon.
Webblogg Oskorei har hela tiden riktat sig lika mycket till vänstern som till den nationalistiska miljön, detta då vi delar så mycket av våra ståndpunkter vad gäller allt från den globala kapitalismen och konsumtionssamhället/Skådespelet till det moderna djurplågeriet. Det enda man som vänstersinnad egentligen behöver inse är individens behov av identitet, och hur den moderna kapitalismen och den byråkratiska Nya Klassen tar ifrån människor denna identitet och känsla av mening i livet. Till detta kommer att ett samhälle av rotlösa ”individer” har mycket svårare att bekämpa de moderna teknostrukturerna än vad historiskt förankrade gemenskaper har (och nej, detta är inte ”nazistpropaganda”. Läs Hobsbawm, Wallerstein eller Shanin, gott folk). I grunden är alltså webblogg Oskorei lika mycket en vänsterblogg med anarkistiska inslag (korporatism och federalism är nämligen anarkism anpassad till verkligheten) som en ”nationell” blogg, och detta bör på något vis märkas även i valet av namn.
Så, därför identitär.
Om skribenten: Joakim Andersen
