En av vår tids viktigaste samhällsvetare är amerikanen Paul Edward Gottfried, som i flera böcker studerat hur staten gått från att vara ganska begränsad till att bli en ”terapeutisk stat” som istället ägnar sig åt att ge medborgarna kollektiv terapi. Han har också studerat hur detta inneburit att både den gängse vänstern och liberalismen förändrats i grunden, och hur klasstrukturen ändrats.

Idag lever vi i ett samhälle där staten har inflytande på en stor del av samhället, både rent ekonomiskt (som andel av BNP) och socialt (genom allt från skolan till lagar och media). Att det då vuxit fram en Ny Klass, som administrerar denna terapeutiska stat, borde inte komma som en fullständig överraskning för en historiematerialist. Inte heller att denna Nya Klass utvecklar egna ideologier som legitimerar deras privilegier och makt, och att de i sin tur påskyndar utvecklingen mot den totalitära terapeutiska staten. Det säger mycket om den pinsamt låga nivån på det som idag hos ”vänstern” passerar som samhällsanalys att det är en konservativ tänkare som Gottfried som studerat detta. Men det innebär också att hans analys är synnerligen viktig, även för en vänster som vill förstå dagens situation, och det är därför positivt att det finns flera texter av honom på internet.

Dels finns det artiklar på Takis Top Drawer, dels har en av hans artiklar översatts av Skånsk Friskytt på Exilen.

Äldre recensioner av Gottfrieds artiklar och böcker återfinns även här:

Sensitisering och makt

Gottfrieds Multiculturalism and the Politics of Guilt

Strange Death of Marxism

Efter liberalismen – den terapeutiska staten

Occidental Quarterly och den Nya Klassen

Sezession 14 – Intervju med Paul Gottfried

Ett flertal texter av Paul Gottfried finns också på Nouvelle Droite.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.