Som radikal nationalist kommer man förr eller senare att stöta på människor med världsåskådningar som avviker starkt från det omgivande samhället. Dessa radikaler kommer att svänga sig med märkliga begrepp som ”Ariosofi”, ”den Svarta Solen” och ”Armanerorden”, och ofta är det svårt att få en klar bild av vad de egentligen tror på. Det kan då vara av värde, eller av kuriosaintresse, att få mer information om den ideologiska riktning de tillhör. Det finns inte många källor som är användbara på det här området, utan det mesta som skrivits är sensationalistisk dynga av typen ”nazisterna åt bebisar och dyrkade Satan”. En bok som ger en överblick är dock Occult Roots of Nazism, av Nicholas Goodrick-Clarke. Goodrick-Clark är själv inte nationalsocialist, men han har källor till det han skriver och eftersträvar i varje fall en någorlunda objektiv inställning till sitt studieobjekt. Däremot kan man störa sig på att han har en ganska nedlåtande ton, och konsekvent beskriver alla icke-liberalers världsbilder med ordet ”fantasier”.
Det kan inledningsvis också vara värt att påpeka att jag inte är vare sig ariosof eller armanist, utan jag står närmare traditionalismen som den beskrivits av, främst, Julius Evola (jag är också så dåligt insatt vad gäller Wiligut med flera att följande information om dem är Goodrick-Clarkes, inte min egen). Det kan också vara värt att påpeka att det är en av ett flertal rötter som Goodrick-Clarke beskriver, och inte ens den viktigaste. Man kunde lika gärna ha skrivit böcker med titlar som ”Social Darwinist Roots of Nazism” eller ”Völkisch Roots”. Goodrick-Clarke försöker att undersöka vilka direkta kopplingar det egentligen fanns mellan de ariosofiska och ockulta grupperna och NSDAP, och han finner att den unge Hitler bland annat läste Ostara, Liebenfels’ tidskrift, och att Himmler gav Wiligut en rådgivande position i SS. Det finns också kopplingar mellan Thule Sällskapet och bildandet av det som kom att bli NSDAP, men eventuella rester av ockult ideologi kom tidigt att ersättas av en ganska vanligt förekommande anti-semitisk tysk nationalism. Utöver detta är de direkta kopplingarna tämligen få. Goodrick-Clarke gör i slutet av boken intellektuell slarvsylta av författare som Ravenscroft och hans Spear of Destiny (där de ledande nationalsocialisterna framställs som svarta magiker utan några som helst hållbara källor).
Goodrick-Clarke utgår i sin bok från den situation som fanns i det Habsburgska Kejsardömet runt sekelskiftet. Det var en period av snabba förändringar, som hotade både småhantverkare och adel, och tyskar. Många upplevde att man var hotade från alla håll av en flodvåg dels av slaver, dels av demokrati, industrialism, ateism, feminism och andra omstörtande ideologier och utvecklingar. Goodrick-Clarkes teori är att detta skapade en grogrund för ockulta världsbilder. Teosofin spreds över världen under denna period, och i den tysktalande världen kom den ofta att kombineras med en aristokratisk och raslig världsåskådning (dessa inslag fanns för övrigt redan i teosofin). Han utgår från ett antal personer i sin bok, och beskrivningarna av dessa personer för handlingen framåt.
Guido von List
Guido von List (1848-1919) var en av föregångarna. Han var arisk hedning, och hade sedan unga år strövat på landsbygden, i naturen och gamla historiska platser för att lära känna sina hemtrakter. Detta kombinerat med ett intresse för historia, arkeologi och folksagor. Han kom också att intressera sig för ockulta ämnen, som kabbala och runor. von List rörde sig också i nationella och völkisch-kretsar, där hans beskrivning av områdets germanska fornhistoria väckte intresse och inspirerade. Han ses inom ockulta kretsar som en av de första uttolkarna av runorna.
von List beskrev en arisk-germansk forntid, där arierna levat i ett kastsamhälle med tre kaster (intressant är att han beskriver samma kaster som senare Dumezil: präster, krigare och jordbrukare). De hade haft en religion för det vanliga folket, byggd mycket på sagor och myter, och en religion för den invigda eliten. von List kallade den första för Wotanism och den senare för Armanism. Han menade att Armanerna hade fört vidare sin kunskap även efter att kristendomen tagit över. Rörelser och organisationer som Tempelriddarna och Rosenkreutzarna såg von List som sådana sentida bärare av den armanska traditionen.
von List menade att Första Världskriget skulle leda till en tysk seger, och senare ett återupprättande av ett nationellt Tyskland utan judar och utlänningar, och med en pånyttfödd Armanism. von List dog 1919, men han hade då förutspått att 1932 kunde bli det år då Tyskland vaknade. Goodrick-Clarke nämner att han missade NSDAP:s maktövertagande med ett enda år.
Jörg Lanz von Liebenfels
Om von List var hedning, så stod Jörg Lanz von Liebenfels (1874-1954) närmare kristendomen. Han hade varit cisterciansk munk, men avsagt sig klosterlivet efter att han kommit fram till slutsatser som inte stämde överens med den officiella kyrkans. von Liebenfels hade goda Bibelkunskaper och utvecklade en starkt dualistisk historiesyn, där det i urtiden hade funnits en ras av gudalika människor. De hade haft psykiska krafter som telepati och liknande. Dessa hade blandat sig med monster- och djurlika apor och pygméer, och på så vis hade det uppstått olika blandraser. von Liebenfels menade att arierna var den renaste människorasen som fanns kvar, och genom noggrann avel skulle man kunna återkomma till det ursprungliga stadiet.
von Liebenfels såg historien som en kamp mellan ariernas försök att bevara sin renhet, och olika aplika rasers försök att sabotera detta. Han menade att det sedan forntiden funnits en religiös tradition som varnat för sådan rasblandning, och att bland annat Platon tillhört denna. Även Jesus skulle ha haft detta budskap menade han. Det hade också funnits sataniska kulter som försökt sprida just rasblandning, och de hade mer och mer tagit över världen. von Liebfels var starkt inspirerad av medeltida riddarordnar, som han menade hade bevarat den hemliga traditionen. Han bildade därför en egen sådan orden, Ordo Novi Templi. ONT bildade rasliga kolonier på flera håll, och von Liebenfels gav också ut tidskriften Ostara. Han kallade sin vetenskap, som var en blandning av zoologi och ockultism, för teozoologi. En intressant detalj är att August Strindberg hade rang av Familiar i ONT, och von Liebenfels kan ha varit den ”teosof” han brevväxlade med. Hans skrift Tschandala är i varje fall mycket lik teozoologin i sitt tema.
Rudolf von Sebottendorff
Född Glauer, men med det tagna namnet Rudolf von Sebottendorff (1875-?), var detta mer en handlingens man och äventyrare än en ockultist. Han gick tidigt till sjöss, och bland annat umgicks han med judiska frimurare i Turkiet och invigdes i den sufiska, muslimska Bekhtashiorden under sina resor. När von Sebottendorff återvänt till Tyskland kom han att bli nationalist, och ledande i Thule Sällskapet. Thule satte upp det lilla Tyska Arbetarepartiet, som senare kom att bli NSDAP, men vid det laget var von Sebottendorff ute ur bilden.
Karl-Maria Wiligut
Wiligut, eller Weisthor (1866-1946), har beskrivits som ”Himmlers Rasputin” och liknande. Han var den enda ariosof som uppnådde någon form av politiskt inflytande (på hans inrådan tycks nämligen den tyska staten ha satt rivaliserande ockultister i koncentrationsläger, och förhindrat Julius Evola från att föreläsa i Tyskland).
Wiligut ansåg sig ha tillgång till minnen från sina förfäder, och kunde därför beskriva saker som ägt rum långt tillbaka i tiden. Han beskrev en lång linje av Irminska prästkungar, en linje i vilken han var den siste. Dessa hade en gång styrt över tyskarnas förfäder från staden Goslar, men upproriska Wotanister hade inlett krig mot dem. Enligt Wiligut hade den Irminska traditionen förts vidare genom historien av hans ätt.
Wiligut måste onekligen ha ägt någon form av exceptionella egenskaper, nedärvda minnen eller något annat, för han imponerande tillräckligt på SS-ledaren Heinrich Himmler för att bli något av dennes rådgivare och expert i frågor inom sitt område. Han utformade därför SS-ringen, och var delaktig i planeringen av Wevelsburg.
Tidigare inlägg som behandlat närliggande teman:
Arktos, myten om Nordpolen
Det kan nämnas att Goodrick-Clarke också gjort en studie av den ”ockulta nazismens” utveckling efter Andra Världskriget; Black Sun. Det är fortfarande en bra bok i jämförelse med andra böcker inom området, och den innehåller mycket information man kan utgå ifrån om man vill läsa in sig på det, men den är överlag sämre och ”spretigare” än Occult Roots.
Om skribenten: Joakim Andersen
