Intresset för Europas historia verkar inte ha minskat under de senaste åren, vilket kanske inte borde komma som en överraskning för någon. I takt med att våra hemländer kommit att befolkas alltmer av främmande folk så väcks gradvis ett ökat intresse för vilka vi själva är, och därigenom även för vår historia. Med tanke på att vår högkultur går in i Civilisationsfasen, för att låna ett begrepp från Spengler, så ökar också likheterna mellan vår tid och den tid som såg den romerska republikens fall och ersättande av kejsardöme. Vi lever kort sagt i Caesarernas era, och George Bush är då en synnerligen erbarmlig Sulla (för en djupare inblick i parallellerna hänvisas till Konservativ Revolutions inlägg Caesarernas era).
Detta intresse kommer bland annat till uttryck genom TV-serien Rome, som tydligen är världens dyraste i sitt slag. TV-serien utspelar sig under tiden efter Caesars galliska fälttåg (det är svårt att avslöja exakt när den slutar utan att förstöra handlingen), och följer dels olika historiska personligheter som Caesar, Pompejus, Brutus, Atia, Cato, Cicero, och andra, dels de två legionärerna Lucius Vorenus och Titus Pullo. Huvudpersonerna skildras alla som riktiga människor, med komplexa motiv och drivkrafter, och alla går att förstå utifrån dessa. Man kanske som tittare tycker att Caesar dödar republiken eller att Pompejus kämpar för en liten överklass, men deras handlingar blir i varje fall begripliga och de framstår som verkliga människor. Detta är något av en bedrift, och skiljer sig från Hollywoodfilmers ofta svartvita handling och personbeskrivningar. Huvudpersonerna Lucius Vorenus och Titus Pullo lyckas också engagera, och hur deras oväntade vänskap gradvis växer fram likaså. Den intelligente och idealistiske Vorenus utveckling/korruption är något som varje gammal före detta 68, nationell eller idealist borde kunna känna igen sig i, och likaså de scener där hans gamla ideal får en explosiv återkomst. Slagskämpen, horkarlen och spelaren Titus Pullos utveckling är också fascinerande att följa.
En bedrift är också den realistiska inblick i romarnas liv, vardag och världsbild som man får. Serien har väckt uppseende genom sina skildringar av sex och våld (i ärlighetens namn är det mest i de tidiga avsnitten det är en del nakenscener, och våldscenerna är inte särskilt uppseendeväckande), men fångar där en annan tids syn på dessa saker, där de var en del av vardagen. I vår tid har de flesta aldrig sett en död människa, men romarna var vana vid att se liken av tiggare, anhöriga, och brottslingar. Serien fångar också en annan syn på det övernaturliga, där huvudpersonerna offrar både djur och sitt eget blod åt de olika gudarna. De religiösa inslagen i ritualerna och de republikanska institutionerna är också givande att se. Även om Roms förfall redan hunnit en bit i serien, så är det fortfarande svårt att helt skilja politik och religion. Det är också intressant att få en lite djupare inblick i Caesars politiska mål, som att skapa arbete åt fria romare i en tid då slavarna tog alla jobb, och att göra förtjänstfulla ofrälse till senatorer. Samtidigt så skildras även Caesars negativa sidor, som när hot och korruption används för att undanröja motståndarna till hans envälde. Scenen där en åldrad gallerkung stryps under förnedrande former och till folkets jubel tillhör också det mest ovärdiga man sett.
Om man ska vara helt ärlig så är Rome inte den bästa film/TV-serie som gjorts, men ämnet är spännande, personbeskrivningarna fängslande, och det är betydligt mer spännande och livfyllt än så mycket annat. Så i jämförelse med det mesta annat som produceras i filmväg, så står sig Rome väldigt väl. Den får därför fyra små indo-europeiska trollkarlshattar av fem möjliga.
Det verkar vara en andra säsong på gång under 2007.
En annan serie som kan vara av intresse för Romfantasten är den äldre I, Claudius, som utspelar sig efter händelserna i Rome. Jag har inte sett den sedan jag var en liten pilt, men då tyckte jag i alla fall att den var väldigt bra.
Om skribenten: Joakim Andersen
