I den nyfascistiska idétraditionen spelar visionen av det enade Europa en framträdande roll. Från Jean Thiriarts kamp för en euro-sovjetisk pakt, via Julius Evolas europeiska Imperium och Aleksandr Dugins eurasiska rörelse, till Guillaume Fayes vision om hur den europeiska biokulturen kan förverkligas politiskt i ett Eurosiberia. För att förstå den syn på världen och på politisk kamp som ligger bakom nyfascismens begrepp Imperium Europa, kan två excerpter/utdrag av de kanske främsta företrädarna för idétraditionen tjäna som upplysande exempel:
The true task and the necessary premise for the rebirth of the ’nation’ and for its renewed form and conscience consists of untying and separating that which only apparently, promiscuously, or collectively appears to be one entity, and in re-establishing a virile substance in the form of a political elite around which a new crystallisation will occur.
– Julius Evola
The sole hope of success lies in the intensity and thoroughness of the accomplishment of the first stage, the victory, in the significant minds, of the Imperium-Idea. No force within the Civilization can then resist the Cultural Reunion which will unite North and South, Teuton and Latin, Protestant and Catholic, Prussia, England, Spain, Italy and France, in the tasks now waiting.
– Francis Parker Yockey
Evola och Yockey belyser två delvis olika faser av den europeiska återfödelsen. Evola beskriver mer generellt hur en nation skapas/återskapas genom att en andlig och politisk elit krystalliseras och runt sig, och sin vision, samlar ett folk. Detta påminner starkt om indo-europisternas teorier om hur de germanska folken samlats runt hedniska Mannaförbund, och ligger nära den äldre fascistiska synen på staten som primär framför kulturen.
Yockey beskriver i sin tur utifrån sin spenglerska världsbild hur en högkultur kan förenas politiskt genom att Imperium-idén vinner de viktiga grupperna för sig. Detta i sin tur påminner om den franska Nya Högern, och dess projekt att skapa en intellektuell skola som kan attrahera även beslutsfattare och etablissemang på sikt.
Det kan avslutningsvis vara värt att poängtera att den traditionella Imperium-idén tillåtit långt gående kulturell, ekonomisk och politisk autonomi för de folk som ingått i imperiet. Detta kan vara svårt att föreställa sig idag, då vi är mer vana vid totalitära och likriktande stater som vill lägga sig i så mycket som möjligt. Den imperiala staten däremot lägger sig bara i det nödvändiga. Evola beskriver det på följande vis i Europe´s Revolt Against the Modern World:
Among those who possess a spiritual and traditional understanding of Europe we can distinguish between those who believe in an Imperium of the kind referred to above, and those who talk of Europe as a nation. The concept of nationhood is in my opinion inappropriate. The notion of European unity is spiritual and supranational. Homeland nation, ethnic group subsist at an essentially naturalistic ’physical’ level. Europe (Europa una) should be something more than this. The old nationalisms and resentments are only grafted onto Europe when a particular national domination is imposed by one nation upon the rest of Europe. The European Imperium will belong to a higher order than the parts which compose it, and to be European should be conceived as being something qualitatively different from being Italian, Prussian, Basque, Finnish, Scottish or Hungarian, something which appeals to a different aspect of our character. A European nation implies the levelling and cancelling of all ’rival’ nations in or beyond Europe.
Detta ligger nära det decentralistiska slagordet ”de hundra flaggornas Europa”, och innebär att ett imperiellt Europa måste respektera de folk och nationer som det består av. Det innebär alltså att den europeiska identiteten är en ”metaidentitet”, som inte ersätter den svenska, estniska eller frisiska identiteten. Man kan jämföra med medeltiden, då baskiska, franska och svenska krigare tillsammans deltog i kampen för Europa utan att ge upp sina ursprungliga identiteter, eller den hedniska vikingatiden då svear, götar, daner, friser och andra kunde delta i både defensiva och offensiva kampanjer. Födelsen av en europeisk metaidentitet tar just nu ånyo sina första försiktiga steg genom samarbetet mellan aktivister och intellektuella från olika delar av Europa.
Samtidigt skriver Evola att Europa inte kan reduceras till en rent ekonomisk samarbetszon, utan att det måste vara byggt på högre värden och ideal. Sådana ideal skulle kunna inkludera etnopluralism och folkens frihet, antimaterialism/personalism, antikapitalism/korporatism, miljöfrågan, och annat inspirerande.
A united Europe, without a communal spiritual identity and sense of direction would become just one more power bloc. In what way would such a United States of Europe be spiritually distinct from the United States of America or China or be anything nobler than the organisation of African Unity? Europe must not be a stage towards the Westernisation of the world but a move against it, in fact a revolt against the modern world in favour of what is nobler, higher, more truly human.
Om skribenten: Joakim Andersen
