Bland mina favoritskådespelare finns sedan länge Johnny Depp. Orsaken till detta är givetvis hans förmåga att välja udda roller, och att spela dem väl. Bland mina favoritfilmskapare återfinns Tim Burton, som i filmer som Nightmare Before Christmas, Corpse Bride, och Edward Scissorhands, utforskat olika mer gotiska teman ur den europeiska sagovärlden, ofta kopplat till en säregen, subtil humor och en känsla för mänskligt utanförskap. När dessa två herrar sammanstrålar i ett filmprojekt kan man misstänka att det blir väldigt bra, och det är också fallet med Sleepy Hollow.

Sleepy Hollow utspelar sig på den amerikanska landsbygden 1799, en miljö den fångar så väl att man känner att man är där. Filmen är även sagolikt vacker, med en spännande och komplex handling, och en fungerande kärlekshistoria. Handlingen överraskar ett par gånger, och huvudpersonen Ichabod Cranes utveckling som person skildras trovärdigt och inkännande (i grunden handlar den sidan av filmen om att han riskerar att upprepa sin fars synder).

Sleepy Hollow är svår att sammanfatta utan att man förstör handlingen, men i korthet handlar det om en poliskonstapel från New York som skickas till det lilla samhället Sleepy Hollow för att utreda ett antal kusliga mord, där offren halshuggits. Det verkar snart som om det är en odöd och huvudlös ryttare ur den lokala folktron som återuppstått från de döda, som ligger bakom.

Sleepy Hollow och indo-europeana
Det är även givande att se Sleepy Hollow som en folksaga, och då ur det indo-europeiska perspektiv som Georges Dumezil utforskade. Tidigare har vi beskrivit hur detta kan göras med skotska folksagor, men de tre-fyra funktioner som indo-européerna delade in världen i återkommer även i ett tydligt sammanhang i Sleepy Hollow (vill man se filmen utan att förstöra den, måste man sluta läsa nu. Följande text är en spoiler av stora mått).

Handlingen framträder då som driven av dynamiken mellan olika företrädare för de olika funktionerna. Det som sätter den ödesdigra händelseserien i rullning är när en dålig företrädare för den första funktionen (suveränitetens funktion, alltså en lokal ledare) sätter sina förpliktelser åt sidan, och vräker en lojal familj av sina tjänare när deras far dött. Den blivande lady van Tassel svär då att hämnas. Hennes folkliga ursprung i familjen Archer innebär att hon tillhör den tredje funktionen hela filmen igenom (vilket också märks genom hennes utnyttjande av sex och lägre, ”folklig”, svart magi för att nå sina mål). Företrädarna för den första funktionen är mer eller mindre korrupta i Sleepy Hollow, vilket gör det möjligt för henne att genomföra sina planer. Det är också som hämtat från äldre indo-europeisk myt att dessa fallna företrädare för den första funktionen får sitt straff.

Den huvudlöse ryttaren, ”Hessianen”, framstår i livet som en mörk företrädare för den andra funktionen, krigets funktion. Han drivs av lyssa, bärsärkaraseri och blodtörst, och hans obalanserade natur leder till att han hamnar i ett mindre charmigt efterliv.

Den blivande lady van Tassel stjäl den döde hessianens skalle, och använder den i svart magi för att tvinga honom att döda hennes fiender. Hennes syster däremot blir en häxa som bosätter sig utanför det mänskliga samhället, i den hemsökta skogen. Jag skulle snarast tolka henne som en företrädare för den fjärde funktionen, alltså det helt främmande som står utanför samhället. Som en sådan är det också naturligt att hennes råd är drivande för handlingen, utan dem skulle Ichabod knappast ha lyckats med sin uppgift. Att hon dödas är då också naturligt, fjärde funktionen har alltid ett ansträngt förhållande till de tre andra funktionerna. När Ichabod träder in i den hemsökta skogen, så är det i varje fall den del av handlingen som Joseph Campbell kallar ”i valens buk” och att han återkommer med ny kunskap är inte förvånande.

Katrina van Tassel däremot framstår som en företrädare för den tredje funktionen, i det här fallet för ”folklig”, vit magi. Detsamma gäller Ichabods mor. Den del av filmen som berör hennes öde är ett riktigt tydligt ställningstagande för gammal europeisk naturtro, mot stelbent religiös fanatism och puritanism. Tredje funktionen mot obalanserad första funktionen, för den som känner sig lite pseudo-intellektuell. 😉

Att kategorisera huvudpersonen Ichabod Crane utifrån Dumezils funktioner är värre, hans intellektuella framtoning gör att man lutar mot att han är en första funktionens figur (en brahmantyp) men hans mors roll i handlingen gör att man även kan gissa på ett tredje funktionens inslag. Andra funktionen rör det sig i varje fall inte om, Ichabods kvaliteter är definitivt inte av fysisk eller krigisk natur, han kan inte ens rida.

I vilket fall som helst är det en riktigt bra film, och en påminnelse om vad vi försvarar.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.