En folkomröstning om självständighet i ett land med hundratusen invånare torde normalt inte få särskilt många att höja på ögonbrynen, inte ens om ”landet” ifråga inte erkänns av omvärlden. I fallet med Sydossetien rör det sig i varje fall om ett litet indo-europeiskt folk, som i dagarna i en folkomröstning sagt ett överväldigande ja till att bryta loss från Georgien och bli en egen stat.

Geopolitisk aspekt
Geopolitiskt är det som sker i Sydossetien också av stor betydelse. USA har fortsatt att föra samma inringningsstrategi mot det postsovjetiska Ryssland, som man gjorde mot Sovjetunionen. Den serie av väl orkestrerade, ”folkliga” uppror som ersatte ryskvänliga halvdemokratiska ledare med USA-vänliga halvdemokratiska ledare, ingår i denna strategi. Den amerikanska aktiviteten i de centralasiatiska republikerna är en annan del, liksom utvidgningen av NATO in i Östeuropa. Tanken är helt enkelt att omringa den ryska björnen med USA-lojala stater, och förhindra den att kontrollera det eurasiatiska ”hjärtlandet”.

Av naturliga skäl försöker Ryssland att motarbeta denna inringning, och Sydossetien spelar där en roll. Landet bröt sig ut ur Georgien under ett kort krig under början av 1990-talet, och har sedan dess beskyddats av Ryssland. Det har däremot inte erkänts av västliga ledare, och folkomröstningen om självständighet har beskrivits som ”olaglig”. Skälet till detta är givetvis att Georgiens president Saakasjvili är en av de ledare som kommit till makten genom just USA-orkestrerade ”folkliga revolter”. Ett fritt Sydossetien skulle försvåra inringningspolitiken, ett Sydossetien under den USA-trogne Saakasjvili skulle däremot vara ännu ett steg i inringningen.

Nationalitetsprincipen
Detta pekar på ett viktigt instrument i USA:s världsordning, nämligen ”rätten” att välja vilka folk som har rätt till en egen stat och vilka som inte har det. Detta innebär att Bosnien har rätt att bilda en egen stat, men att bosnienserber och Krajinaserber inte har det, eftersom ett starkt Serbien skulle kunna försvåra USA:s planer i Balkan. På samma sätt kommer Balkans albaner snart upptäcka att ett enat Storalbanien inte är något USA önskar, lika lite som man önskar en palestinsk eller kurdisk statsbildning.

Som etnopluralist kan man däremot inte välja och vraka när det gäller vilka folk som har rätt till frihet, utan måste vägledas av principer. Lite kuriosa är det att den nationalistiska inställningen till folks och nationers frihet uttryckts mest träffande av den gamle anarkisten Bakunin. Dagens anarkister kanske spottar på nationalitetsprincipen, i varje fall när den även ska tillämpas på européer, men deras andlige fader Michail Bakunin uttryckte den på följande vis:

I feel myself always the patriot of all oppressed fatherlands. . . Nationality. . . is a historic, local fact which, like all real and harmless facts, has the right to claim general acceptance. . . Every people, like every person, is involuntarily that which it is and therefore has a right to be itself. . . Nationality is not a principle; it is a legitimate fact, just as individuality is. Every nationality, great or small, has the incontestable right to be itself, to live according to its own nature. This right is simply the corollary of the general principal of freedom.

Det är troligt att Sydossetien på grund av sin litenhet i praktiken kommer att inta en position i det imperiella projekt som Ryssland bedriver i Kaukasus. Fas har skrivit mer om denna form av imperial nationalism här, den ligger också nära den typ av imperium med kulturell och religiös autonomi som var vanlig i det förmoderna Europa. Som anti-amerikanist och vän av de små folkens frihet, så måste man ändå se på det som sker i Sydossetien med ett visst intresse.

En gammal blogpost om geopolitikern Jean Thiriart, med en del läsvärt även i kommentarerna: Jean Thiriart

En gammal blogpost med lite information om osseternas hedniska legender: Dumezil och Gudarnas Krig.

För den som är intresserad av geopolitiska och geokulturella artiklar och insikter, så är numera nedlagda (?) Phi Corps mycket intressanta. Några gamla artiklar tycks ha överlevt och återfinns här:

Romania Arise

The UN betrayed Hungary

Serbia Arise

Flogging Molly-recension

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.