När den franske filosofen Guillaume Faye från den Nya Högern skulle ge sin socio-politiska ideologi ett namn, valde han arkeo-futurism. Arkeo– efter de arkaiska, traditionella, värderingar som till stor del skulle genomsyra framtidens samhälle, men futurism efter den kärlek till fart, utveckling och teknologi som utgör ideologins andra halva. Faye har själv skrivit science fiction för att fånga kärnan i sin vision, och science fictionförfattare som Stirling och Heinlein är bra inspiration för den som funderar på hur möjliga framtider för Europa kan se ut. En annan inspirationskälla är den italienska futurismen, som var ett konstnärsavantgarde, en ideologi och en konstinriktning.

Futuristerna fängslades av den moderna tekniken; av fart, storskalighet, (nationell) återfödelse, och krig. De såg med förakt på bakåtsträvare och ”reaktionärer”, och var beredda att handgripligen ta itu med människor, konstbesökare och andra, som inte förstod storheten i den futuristiska konsten eller den italienska patriotismen. Det är alltså föga förvånande att de flesta italienska futurister tidigt kom att ingå i Benito Mussolinis fascistparti (Marinettis Partito Politico Futurista bildades 1918 och uppgick i fascistpartiet ett år därefter), och spela en betydande roll som ideologer och inspiratörer.

Den mest kända futuristen var Filippo Marinetti, som bland annat var en av hjärnorna bakom Futuristmanifestet. I manifestet uttryckte man sig medvetet extremt, man skrev bland annat att kriget är världens hygien, och att man skulle förstöra alla muséer och gamla konstutställningar.

Bland futuristerna fanns arkitekter som Sant’Elia, bildkonstnärer och skulptörer som Boccioni, poeter som Marinetti, musiker, och så vidare.

Boccionis Charge of the Lancers

Boccionis Unique Forms of Continuity in Space

Marinettis hyllning till automobilen, Till Min Pegasus, finns här:

To My Pegasus

Mer Boccioni här: Futurism.

Sant’Elia (mer arkitektur kan hittas genom att leta bilder på google.com):

En traditionell syn på futurismen
Trots att futurismen är både intressant och inspirerande, kan man inte till 100% anamma den som ideologi. Futuristerna kom också att tona ner kraven på förstörda muséer när de väl satt med i den fascistiska staten, och man kan fråga sig om de inte på sikt skulle kunnat hitta en syntes där futurismens ideal också kunde kännas igen i historien (Marinettis Min Pegasus antyder en sådan utveckling). För ur ett traditionellt perspektiv så är ju hyllningar av krig, fart och styrka endast en del av de värden som kan utmärka historiens höjdpunkter. Den rena styrkan/vitaliteten måste även ges en form av självkontroll, heder och andlighet. Men futuristerna visar ändå hur man kan fylla den moderna teknologin med ett nytt innehåll, så att moderniteten slår över i sin motsats. Man kan fråga sig vad de skulle tyckt om techno, cyberpunk, mechas, industri och noise, genteknik och internet, eller för den delen BM. Och de antyder som sagt hur man kan fylla även dessa fenomen med ett innehåll som ligger mer i linje med traditionella eller nationella ideal.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.