Gränserna mellan revolutionär höger och vänster har historiskt ofta varit ganska flytande. De brittiska gillesocialisterna hämtade inspiration från medeltida gillen och från medeltidsromantiker som William Morris och Ruskin (denna ”anarko-medeltida” trend var som tydligast hos AJ Penty), och deras idéer kom att anammas av Oswald Mosleys British Union of Socialists. Ett annat tydligt exempel på dessa flytande gränser är den franske filosofen P-J Proudhon. Proudhon var samtida med Karl Marx, som blev hans bittra motståndare, och med Michail Bakunin, som blev den första revolutionära anarkisten och som i Proudhon såg en central föregångare när det gällde att beskriva ett samhälle utan stat. Från Proudhon fick anarkismen så centrala citat som ”egendom är stöld” och ”Gud är det onda” (även om han syftade på en viss typ av egendom i sitt citat), och visionen av ett samhälle byggt på frivillighet. Proudhons mutualistiska utopi är visserligen lite ostrukturerad, men tanken på ett samhälle vars medlemmar frivilligt bygger upp försäkringssystem, kreditsystem, och andra statsfunktioner är onekligen attraktiv. Dess blandning av småföretagande (för mindre företag) och syndikalism (för större företag) likaså.
Proudhons mörka sida
Men Proudhon hade tillsynes två sidor. Om judarna skrev han ”juden är mänsklighetens fiende”, och att de ”bemäktigar sig… bankerna, krediterna, bolagen, härskar över fabrikerna och genom hypotek äger egendomar, arméer av belgiska, tyska, engelska, schweiziska, spanska arbetare som ersätter de franska arbetarna”. Han var emot invandring även av polacker, greker med flera, och framstår lätt som en fransk chauvinist. När det gällde familjen var Proudhon konservativ, och sade om kvinnan att hon var ”ett slags mellanting mellan mannen och resten av djurriket”. Han var även negativ till protestanternas likställande med katolikerna.
Det är tydligt att hos Proudhon en obalanserad personlighet tidvis ledde till överdrivna utfall mot både judar och kvinnor, men det är samtidigt tydligt att han även utan dessa överdrifter var anarkist och antikapitalist och konservativ, nationalist och anti-feminist. Det rör sig alltså inte om plötsliga utbrott utan förbindelse med resten av Proudhons tänkande, utan det tycks ha varit en integrerad del av hans världsbild.
I förbigående kan nämnas att denna nationella övertygelse hos Proudhon senare kom att göra honom till en populär tänkare i den franska radikala högern, bland annat hos Charles Maurras och Action Franqaise. Detta ledde bland annat till att en grupp högerradikala döpte sin think-tank till Proudhoncirkeln.
Det kan också nämnas att denna aspekt av Proudhon gjort honom till en problematisk figur för sentida socialister, eftersom ”antirasismen” för dessa kommit att ersätta klasskamp och statslöshet. Man har då antingen förträngt honom, eller försökt förklara det hela med att det rörde sig om historiskt bestämda egenheter som inte har något med Proudhons ståndpunkt i klasskampen att göra. Detta ser jag emellertid som felaktigt.
Syntesen – nationalism och kärnfamilj som förutsättning för socialismen
Nyare forskning har visat att nivån av solidaritet i ett samhälle minskar i takt med att den etniska mångfalden ökar. Människor är helt enkelt inte lika benägna att lita på främlingar, och inte lika förtjusta i att göra uppoffringar för främlingar. Man kan kalla det ”rasism” och man kan tycka att det är förjävligt, men oavsett vilket så är det så det är.
För att ett statslöst samhälle av den typ Proudhon beskriver, ska kunna fungera, är det viktigt att det finns en hög grad av solidaritet och förtroende. Det är därför det finns en koppling mellan Proudhons nationalism och hans ”socialism”. Nationalismen, och den etniska enhetligheten, är helt enkelt en förutsättning för socialismen. Som socialist får man alltså göra ett val. Antingen är massinvandring det viktigaste i ens liv, och då får man leva med att den enda ”socialism” man kan hoppas på är socialdemokraternas statssocialism, eller så är frihetlig socialism det man strävar efter, och då får man hålla ”mångfalden” på en lägre nivå.
Avseende kärnfamiljen har forskare inom gruppevolutionär psykologi som Kevin MacDonald visat att detta är en av de bästa institutioner historien skapat när det gäller att forma individer som är både självständiga, moraliska, och hederliga. Den kan alltså både investera både omtanke, trygghet, uppfostran och utbildning i dem, och göra dem till den typ av individer som kan hantera den frihet Proudhons samhälle förutsätter. Den typ av individer som formas av socialdemokratiska dagis och idiotmedia skulle snarare ropa på att återinföra Staten, och det finns alltså även här ett samband mellan ”reaktionären” Proudhon och den frihetlige Proudhon. Snarare än den motsättning mellan hans nationalism och hans anarkism som många velat se, så hör de ihop, det ena förutsätter det andra, och detsamma gäller hans syn på familjen och på den frihetliga ekonomin. När jag själv var anarkist tyckte jag att Proudhon var märklig (”han är ju fan helt nazi”), men gradvis inser man att hans ”märkligheter” har sin förankring i hur världen fungerar.
Mer Proudhon
Det kan tilläggas att jag inte till 100% instämmer i Proudhons utopi, någon form av stat kommer alltid att behövas (och den typ av ”fri kredit” han förespråkar leder till inflation). Hans vision är däremot nyttig för att påminna oss om att man kan skapa goda samhällen som inte styrs till 100% av en totalitär stat, men som samtidigt inte styrs av storkapitalister. Denna vision är också förenlig med både Evolas och Schmitts tankar, och med flera andra framstående nationalisters.
Mer Proudhon och mutualism står att hitta här:
Wikipedia
Mutualism
Mutualist Blog
Om skribenten: Joakim Andersen
