Vill man inspireras av sina förfäders seder och världsbild, finns det ett flertal olika delar av vardagen man kan förändra. Om man beslutat att tatuera sig, kan man exempelvis avstå från icke-europeiska tribaler och istället inspireras i sitt motivval av den egna historien. För även om den moderna vågen med kroppsmodifikation av olika slag ofta fått sin mesta inspiration från utom-europeiska kulturer, så har även Europa och indo-européerna en rik historia av sådant. Man slipper då även att ägna sig åt etnovampyrism.

Den mer än 5000 år gamla ismumie som hittades i Alperna för några år sedan, hade exempelvis en form av tatueringar, som jag tyvärr inte hittat bilder på.

Skyterna

Skyterna brände sig själva, en tidig form av branding, för att härda sig (hos senare indo-européer tycks detta mest ha varit något man utsatte brottslingar för). Man har även hittat välbevarade mumier av detta indo-europeiska folk, där man fortfarande kunnat urskilja deras tatueringar. Som dessa två:

Mer här: Heritage Museum

Germanska tatueringar

Även våra förfäder tycks ha varit flitiga utövare av kroppskonst, och den arabiske resenären Ibn Fadlan berättar på 1000-talet om rusvikingarna följande: Every man is tattooed from finger nails to neck with dark green (or green or blue-black) trees, figures, etc.

Vad jag vet har man inga bevarade motiv, men av Fadlans beskrivning och av likheten mellan skytisk konst och skytiska tatueringar, så kan man nog anta att motiven påminde starkt om vanlig germansk konst. Och sådan konst kan man hitta på nätet, genom att söka på bilder på google.se, exempelvis ”viking art”:

Sannolikt nyskapade, men ändå fina.

Mer här: Cleveland Institute of Art.

Lite märkligt är också att vikingarna tycks ha filat sina tänder. Eller för den delen begreppet Renommierschmiss som var vanligt under den era då européerna ägnade sig åt duellerande.

Keltiska tatueringar

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.