Humor och satir kan spela en viktig roll både när det gäller att undergräva ett absurt systems legitimitet, och att hjälpa oss att överleva de tidvis tämligen meningslösa dagarna i samma system. Det är svårt att se med vördnad och respekt på en politiker eller en ideologi man just skrattat så man gråtit åt, och detta är något Europas fiender vetat att utnyttja till det yttersta. De har fått oss att skratta åt allt från blondiner och rednecks med dåliga tänder till katolska munkar och kungafamiljen, och därigenom undergrävt vårt mentala försvar mot deras subversion. Humor och satir är därför både vapen vi bör återta, och något som har ett värde i sig självt.

Som led i överflyttandet av Oskoreibloggen från dess gamla adress, till Motpol, har nu humoravdelningen flyttats över. Mina egna favoriter är Med mina mjukisar på bussen och Intervju med Inge Svensk. Den som inte klarar att skilja på mina verkliga åsikter och det jag skriver i en satirisk text får skylla sig själv om han, hon, den eller det blir upprörd av texterna ifråga.

Planeringen framöver är att flytta över Indo-europeana-kategorin.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.