Något som moderna människor har uppenbara problem att förstå är företeelsen makt. I historien och i sociologin har man skiljt på flera olika sorters makt, men när våra politiker och media ska diskutera det hela äger det allt som oftast rum på en mycket låg nivå rent begreppsligt.

Detta märks bland annat i många liberalers syn på vad som är makt, där de förefaller mentalt oförmögna att föreställa sig andra sorters makt än den rent politiska/våldsmakten. Detta innebär att de sätter likhetstecken mellan frånvaron av statlig makt, och frihet. Att det kan finnas former av makt som inte är statliga, exempelvis ägandemakt, vill de inte höra talas om. Det är också därför de valt att döpa om studierna av ekonomi från politisk ekonomi, till nationalekonomi eller ”economics”. I ordet politisk ekonomi ligger det en insikt i att ekonomi handlar om intressekonflikter, medan ”economics” verkar vara en sorts matematik.

Som högerradikal kan man inte acceptera det liberala synsättet, eftersom man då har en maktrealistisk inställning, där kampen mellan intressen, eller Vän/Fiende-distinktionen som Carl Schmitt skrivit om, genomsyrar allt. Man is a beast of prey, uttryckte Oswald Spengler den högerradikala människosynen, och det har vissa konsekvenser för hur man ser på något tillsynes så neutralt och harmoniskt som en fri marknad.

En nyttig inspirationskälla är då Giovanni Arrighi, förvisso marxistiskt anstruken, men ändå realistisk och bra. Särskilt givande är Arrighis inledning till Det långa 1900-talet, där han beskriver kapitalismen som ett ekonomiskt system med tre våningar. Marknadsekonomins utbyten äger rum i mellanvåningen, och är den som studerats flitigast av ekonomer, men det finns också en bottenvåning där man kan studera hur produktionen faktiskt äger rum och vem som gör vad (en nivå som studerats flitigare av marxister). Och det finns en övervåning, som liberalerna helst inte vill tala om och vars existens de flesta av oss bara anar, men som ekonomihistorikern Fernand Braudel kallat kontramarknadens topplan, där “de stora rovdjuren strövar kring och djungelns lag härskar". Kort sagt den nivå där ekonomiska storaktörer verkar för att manipulera marknaden, och politiken, och där vissa storföretag har en omsättning som är större än många länders BNP. Detta är den nivå som konspirationsteoretikerna rör sig på, även om de ofta hamnar fel på grund av olika fixeringar. Det är även på den nivån som de marxistiskt anstrukna världssystemsteoretikerna rör sig.

Kontramarknaden – ägande och makt
Vad Braudel och Arrighi sätter fingret på, är att ägande kan också vara makt. Detta innebär att man måste skilja på marknadsekonomi å ena sidan, och kapitalism å den andra. Marknadsekonomi och planekonomi handlar om hur utbytet av varor äger rum, men kapitalism handlar om ägandet, om makten över produktionsmedlen som marxisterna uttrycker det. Detta innebär till exempel att en marknad kommer att fungera väldigt olika i en situation med mängder av självägande småbönder, jämfört med en situation med en plantageägare som anställer en mängd egendomslösa proletärer. Sannolikt kommer även en sådan plantageägare att ha rent politisk makt, genom kontakter i riksdag och regering, och genom ägande av media eller privatarméer. Så är situationen i många u-länder idag, och att i det läget flytta makt från stat till ”marknad” kan ofta innebär att man tar bort de egendomslösas skydd mot ett litet fåtal plantageägare och/eller monopolister.

Denna fråga är dock något liberaler och borgare i gemen undviker, och därför går de kontramarknadens osynliga makthavares ärenden.

Det finns dock tänkare och ideologer som förenat en misstro mot (stats-)kapitalism med en tro på den fria marknaden. I Sverige har Lundensis tidvis hamnat nära en sådan ståndpunkt, och i dennes länksamling hittar vi både mutualister och distributister. Dessa strömningar kan vara mycket nyttiga för högerradikaler i en tid då de ideologiska alternativen är så fantasilösa och enkelriktade. Min främsta invändning är att även en småägarnas fria marknadsekonomi har en tendens att med tiden utvecklas till klassamhällen, där egendomen koncentreras hos vissa. Man kommer därför alltid att behöva staten för att kunna rätta till sådant. Våra germanska förfäder omfördelade egendomen med jämna mellanrum just för att undvika att det uppstod grupper av egendomslösa och grupper av rikemän, och dessa confusionist economics kan vara något att hålla i bakhuvudet än idag.

En presentation av den högerradikala synen på stat, marknad och kontramarknad hittar vi i Anarks text om Carl Schmitt.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.