Vi har tidigare här på bloggen tagit upp den amerikansk-judiske professorn Paul Edward Gottfried, och hans analys av hur den liberala staten under 1900-talet förvandlades till en karikatyr på liberalism. Från att ha satt människors frihet i centrum, i form av yttrandefrihet, friheten att leva sina liv som de själva valt, mötesfrihet, åsiktsfrihet, et cetera, så gick den ”liberala” staten alltmer över till att detaljreglera deras liv. Professor Gottfried förklarar detta bland annat med att en Ny Klass av byråkrater, journalister, sociologer och liknande tog över makten.
Att den Nya Klassen har en djupt elitistisk och förmyndande inställning till vanliga medborgare, och en negativ inställning till dessa medborgares traditioner och kultur, blir skrämmande tydligt om man ser hur åsiktsfriheten inskränkts i Västvärlden under den tid de härskat, eller om man ser hur ”rednecks” framställs i de filmer de står bakom. Ett exempel bland flera på den Nya Klassens klasshat och förakt för vanliga ”svennar” finner man här, i Henrik Torehammars angrepp på ”förlorare med y-namn” och ”rädda bönder med torshammare”:
http://mrphonk.webblogg.se/270606004725_fortsatt_polemik_med_torehammar.html
Hundrasismen
Men åsiktsförtrycket är bara en del av den Nya Klassens förmyndarmentalitet, om än den tydligaste. Det finns en mörk logik i det moderna samhället, där en allmänhet som uppfostrats av Nya Klassen till att betrakta samhället som ett jättelikt dagis, är skrämmande lättmanipulerad av densamma. Detta äger i praktiken rum genom att det sker en obehaglig incident, som får stort genomslag i media. Ett indoktrinerat folk reagerar sedan på detta genom att kräva förbud mot någon företeelse som inte är så vanlig, men som kan kopplas till den obehagliga incidenten. På så vis inskränks friheten för människor med ovanliga intressen. Kort sagt, folk i gemen tycks ha slutat tänka efter innan de kräver förbud för saker, och kan kräva sådana förbud endast på grund av att de inte tycker om en sak. Några tankar om individens frihet att leva sitt liv enligt eget huvud, och att den friheten är principiellt viktig, tycks inte förekomma.
Ett exempel på denna mentalitet är den omröstning om huruvida kamphundar ska förbjudas, som i Expressen resulterat i att 88% av läsarna röstat för ett sådant förbud, och bara 12% röstat emot. När det gäller hundraser är det nämligen fullt möjligt att generalisera på ett sätt som man aldrig skulle överväga att göra om människoraser.
Det hela är ett exempel på den småborgerliga och anti-heroiska inställning som i kombination med den Nya Klassens förmyndarmentalitet skapar ett samhälle där ingen normal människa egentligen vill leva. Det är ett exempel på en egalitarianism som löpt amok: om det finns människor som inte klarar att ha en hund av kampras, så ska ingen människa få ha det.
Mot detta ställer man som indo-europeisk traditionalist tre insikter:
1. Européerna, och deras släktingar utanför Europa, har i alla tider haft en mycket nära relation till hunden. Vi har under den perioden kunnat ha hundraser som är väl så farliga som pitbulls utan problem.
2. Bara för att någon inte klarar av en farlig hund innebär det inte att ingen ska få ha det. Det gamla Europa kände ett begrepp vid namn privilegium, vilket är väldigt tillämpligt på frågan om farliga hundar, eller farliga djur i allmänhet. Om man har visat att man är mogen det, genom en utbildning och ett hedervärt leverne, så borde man kunna ha vilket djur som helst. Om man däremot missköter detta, skadar sin hund, eller lever ett osunt liv, så bör privilegiet dras in.
3. Ett folk som i panik vänder sig ifrån allt som är ”farligt” förtrycker ett flertal av sina medlemmar, och demonstrerar tydligt det förtryck som alltid lurar i den egalitära världsbilden. ”One law for the lion and the oxen is tyranny”. Ett så fegt och förslappat folk lär heller inte klara sig länge i den verklighet som vi nu en gång råkar befinna oss i. För på längre sikt är det inte olika hundraser som hotar ett samhälle…
http://www.expressen.se/index.jsp?a=621169
Om skribenten: Joakim Andersen
