Det är när man läser makthavarnas egna ord, som man inser hur främmande de är för folkets värderingar och åsikter. Innan någon PK-tråkmåns börjar gnata om att ”aaaah, men vaffö röstar dom på dom dårå? Fatta att ni nazzar har fel å att alla svenskar står bakom invandringspolitiken”, kan det vara läge att ta en närmare titt på en text som klart och tydligt bevisar min tes (inom parentes är det lite lustigt att samma människor som ser den representativa demokratins förda politik som ett ”bevis” på att folket står bakom invandringspolitiken, ofta menar att när det gäller andra frågor, som frågan om kommunismen eller reclaimade gator, så är folket ”lurat” och ledarna är inte alls representativa oavsett hur folkvalda de råkar vara).

Denna text är Språktest – fult röstfiske, av ”NB”, i dagens Aftonbladet. Faktum är att artikeln är så full av häpnadsväckande påståenden att man stutsar till flera gånger när man läser den.

Intressant är visserligen att ”NB” (vilket sannolikt inte är en förkortning för Nationalbolsjevik i denna artikel) menar att det var Folkpartiets förslag om språktester som gav dem ett uppsving på 10% förra valet. Att Folkpartiet sedan svek dessa väljare är en sak, men det antyder ju att ”NB” inser att det finns en stor opinion som vill se en förändrad politik på det området. Man kan hoppas att denna opinion minns Folkpartiets svek förra gången partiet fick deras röster, men Sverige är en mediestyrd demokrati så säker kan man inte vara.

Sedan skriver NB att Folkpartiet ”antyder” att det finns invandrare som inte är intresserade av att lära sig svenska. Kan det vara en ”antydning” när Sverige har mer än en miljon invandrare? Vet NB på något mystiskt och övernaturligt vis att alla dessa en miljon invandrare är intresserade av att lära sig svenska? Konsekvenserna blir löjeväckande om man tänker efter lite vad det är NB egentligen skriver.

Sedan skriver NB att en språksatsning bör vara öppen för alla, även svenskar, och där kan jag hålla med honom/henne. Antalet svenskar som är funktionella analfabeter ökar oroväckande, och kan man inte sitt modersmål är man förhindrad att ta del i samhället på många sätt. En fungerande folkgemenskap förutsätter alltså att alla kan läsa och skriva, och möjligheter till utbildning under hela livet är därför något positivt.

Det är dock inte folkgemenskap som är NB:s mål, utan det är att kväva en debatt genom att ifrågasätta andras motiv så att man slipper bemöta deras argument, vilket blir uppenbart av följande citat:

I rapportens inledning står att ”vid sidan av jobb är förmåga att kommunicera på landets språk den viktigaste nyckeln till en fungerande integration”. Frasen tyder på ännu en skevhet. ”Fungerande integration” i meningen att människor med olika bakgrunder möts och lär av varandra går att uppnå även om man talar olika språk. Återigen pekar folkpartiet ut ”dom” som ämne för integration med ”oss”.

Återigen blir det löjeväckande. Först fick vi veta att alla invandrare brinner av iver att lära sig svenska, och att det är ”unket” att ens antyda att det kan finnas några undantag. Nu får vi veta att det är lika ”unket” att förvänta sig att invandrare lär sig svenska (vilket visserligen torde vara en pseudo-fråga om NB nu har rätt i att alla invandrare vill lära sig det). Återigen blir det löjeväckande om vi drar konsekvenserna av de klyschor som NB oemotsagt får sitta och vräka ur sig. Vad är tanken, hur ska integrationen gå till om alla talar olika språk? Är det planen att jag ska lära mig swahili för att det ska bli en bra integration, men hur ska det då gå med integrationen av kurder och kineser? Förväntar sig NB att jag ska lära mig alla de språk som talas av Sveriges många invandrarkollektiv? Alternativet, som för en normal svensson torde framstå som vettigast och billigast, alltså att i Sverige talar man svenska, är ju ”unket”, ja kanske rentav ”grumligt”. Personligen kan jag uppleva att ”möten” blir väldigt ytliga om man talar olika språk, men det är ju möjligt att jag missförstått det hela. Jag är ju trots allt ännu mer ”grumlig” än Folkpartiet, och det räcker att ta en titt på motiven bakom mina argument för att slippa bemöta dem.

Den hemska artikeln står att läsa här:
http://www.aftonbladet.se/vss/ledare/story/0,2789,848388,00.html

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.